Gjorde det här kontot för någon dag sen bara för att skriva det jag kommer skriva nu, hehe. Kunde inte hitta hur man la upp något! ^^
Aja, problemet är rätt seriöst.
Det började för 2-3 månader sen, kommer inte riktigt ihåg, månaderna har liksom flutit ihop på sistone då jag inte kan tänka på nåt annat än, mitt "problem". Anyways, jag vaknade mitt i natten och mådde illa, jag har alltid varit lite extra rädd för att må illa o spy o sånt stuff men iaf. Jag låg först o brydde mig inte om det så mycket, men sen blev det värre, kallsvettningar, frossa, kunde inte kontrollera mina ögon (det svartnade och dom typ åkte omkring som tusan även att jag försökte fästa blicken).
Vid det här laget var jag tvärsäker på att jag skulle uppleva det jag hatar mest av allt på jorden - att spy.
Men efter 3 timmar, lyckades jag somna om. Jag vaknade vid 11, gick upp och mådde bra, trodde jag. Jag hade nämligen dem 2 värsta månaderna i mitt liv framför mig.
Som sagt så trodde jag att jag mådde bra, men på kvällen runt 19:30, så började jag må illa igen och fick kallsvettningar, den enda skillnaden den här gången var att jag blev 1000x räddare och visste inte vad jag skulle ta mig till. Panik, ångest och jag var ensam hemma, hur töntigt det än låter så hade det varit skönt att ha mamma hemma :P aja, såklart spydde jag inte den här gången heller, och inte nästa, eller nästa, eller nästa, eller nästa, and so on and so forth. Jag mådde illa, fick ångest och panik varje dag i två månaders tid, anledningen till att jag fick det så ofta var för att min emetofobi hade slagit ut (länk till vad emetofobi är http://www.emetofobi.se/?page=faq).
Jag gick till BUP, där fick jag reda på när vi vägde mig att jag gått ner 6-7 kilo, dem har försökt hjälpa så gott det går med mediciner och vi ska påbörja KBT möten om någon vecka ( http://sv.wikipedia.org/wiki/Kognitiv_beteendeterapi), och jag vet inte om jag tror att det kommer funka, och det gör mig rädd. Rädd för allt basically, jag har utvecklat bacillskräck och social fobi, det enda jag vågar göra om dagarna är att spela gitarr och dator på mitt rum där jag vet att jag är säker.
Och det värsta av allt är att jag inte kan träffa mina kompisar på samma sätt längre, för jag vet att om jag går ut och träffar dem, så kommer jag vara rädd minst 2 dagar efter för att jag skulle tro att jag blivit smittad.
Jag orkar inte skriva så mycket mer då jag inte ens är säker på att någon kommer läsa det här, man väljer ju inte direkt det här över "20 sexfrågor för den som vågar svara" eller "hur snygg är personen ovanför dig??", haha, men jag tyckte att jag skulle dela med mig av skiten bara så ni vet att det existerar, så att ni inte får världens chock ifall någon ni känner helt plötsligt blir rädd för att träffa dig för att hen tror att hen ska spy osv osv.
Men mest av allt skrev jag för att jag behövde skriva av mig skiten någonstans, och jag tycker det verkar som att man kan skriva om ungefär vad som helst här så aa, och jag skrev även för att om någon med samma problem läser det här, så är du inte ensam.
Det var allt från mig, kommentera inte en massa skit om att jag är mesig etc. Stör det här inlägget dig, acceptera bara att det finns uppe så slipper vi bli osams ;) haha, bahbah. :)
nä