Jag tror inte min pojkvän attraherar mig längre. Han har blivit mullig och jag finner mig själv snegla på vältränade killar lite då och då. Ibland kan jag till och med tänka på andra killar medan jag är med honom. Jag älskar honom och han är en jättefin person, men jag kan inte hjälpa det.
Jag kan hantera lite att ta tag i, men det börjar gå för långt. Han motionerar knappt, alltså verkligen ingenting, äter pizza och sötsaker varannan dag och dricker massa läsk och sprit. Jag unnar mig också, men jag rör på mig varje dag, tränar regelbundet, håller kroppen i form för både min skull och för min partners nöje. Det är viktigt för mig att veta att han är både attraherad av mig som person och min kropp, då jag är rätt ung och ganska sexuell aktiv av mig.
Det jobbiga är att sexet inte är bra längre. Och jag känner mig hemsk och ytlig. Men vad kan jag göra åt att jag helt enkelt inte tänder på övervikt? Som sagt, lite hull här och där har inte gjort något, men så är inte fallet längre. Och jag vet att om jag berättade för honom hur jag kände så skulle det krossa honom.
Jag förstår att om situationen var åt andra hållet, om han tyckte jag var för benig/mullig/muskulös/vad som helst och han inte kunde tända på mig längre så skulle jag bli riktigt sårad och det skulle ta en del på självkänslan. Men jag gör ju det jag kan för att förhindra det, dvs tränar och äter en nyttig kost. Jag har försökt få med honom till mitt gym, men han är inte så pigg på den tanken.
Vi är båda 18 år och varit tillsammans i några månader, och jag gillar sex, så att jag inte tänder på min pojkvän känns nästan som en anledning för mig att göra slut. Jag vet att det kan låta bisarrt och fruktansvärt ytligt för vissa, men jag är ung... Borde jag tänka på ett annat sätt, eller vad tycker ni? Borde jag kunna älska honom tillräckligt för att se bort från det här?
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!