Svar till Snopp [
Gå till post]:
Min far flydde från inbördeskriget (läs folkmordet) i Guatemala till Costa Rica på 80-talet. Även om Costa Rica haft en tydlig USA vänlig-linje och en växlande liberal/socialdemokratisk politik så har de utmärkt sig genom att vara det land som stärkt rättsstaten och de demokratiska principerna under 1900:talets andra hälft, när hela regionen gick åt andra hållet.
Efter inbördeskriget '48 så förbjöds kommunistpartiet, ja, men Vanguardia Popular legaliserades åter '70. Hela den konflikten är intressant i sin motsägelsefullhet, kuppledaren José Figueres var ju en Socialdemokrat som stöddes av den Karibiska Legionen (som några år senare skulle stödja Árbenz i Guatemala och den Kubanska Revolutionen), så det är inte en konflikt där parterna präglades av tydliga ideologiska skiljelinjer. Calderón (den förre presidenten som stöddes av kommunisterna under 40-talet) försökte exempelvis sig senare på en statskupp '55 genom Nicaraguas högervridna militärdiktator Somoza. En statskupp Costa Rica intressant nog lyckades avvärja fredligt, trots (eller, i min mening, tack vare) att de bara några år tidigare avskaffat sin egna militärmakt.
Costa Ricas starka ekonomiska situation idag beror på utländska investeringar från framförallt amerikanska multinationella företag (Intel räddade Costa Rica 1998) samt enorma bistånd från USA. Nu går vi verkligen off topic, men Costa Rica är ett land med fyra och en halv miljoner invånare som varje år besöks av över två miljoner turister, turism och framförallt eco-turism har varit den huvudsakliga motorn i den costarikanska ekonomin de senaste decennierna. Ett par tusen jobb i Intelfabriken kan inte jämföras med att antalet turister fördubblats under samma period (Intels fabrik las dessutom ned i år).
http://en.wikipedia.org/wiki/Tourism_in_Costa_Rica Jag säger inte att pengarna från USAID under 90:talet inte spelat någon roll, eller att Intel inte varit viktigt för Costa Ricas satsningar på sina universitet, men detta bleknar mot den roll Turismen spelat. Den långsiktiga stabiliteten är onekligen tack vore de omfattande reformerna som gjordes på 40 och 50-talet, där skolgång och en grundläggande välfärd säkrades för alla. Att landet har haft en stabil demokrati i decennier är avgörande för att turisterna väljer att åka dit framför grannländerna.
Ska Sverige kunna fungera som ett neutralt land måste vi kunna se till att åtminstone skydda våra egna gränser. Det kunde vi inte under varken första eller andra världskriget, och på grund av detta kunde Sverige absolut inte verka som ett neutralt land.Sverige har aldrig varit Neutralt, vi har lagt i oss allt möjligt under åren, men att vi har lyckats sälja den bilden till omvärlden och därmed uppfattas som ett fredligt, ofarligt land har varit centralt för att vi ska ha klarat oss undan och fått vara ifred. På samma sätt så har Costa Ricas avsaknad av militär varit deras starkaste försvar.
Det kanske låter paradoxalt, men Sveriges starka territoriella integritet under kalla kriget berodde till 99% på uppbyggnaden av försvaret.Det håller jag helt med dig om. Men vad som var vettigt under kalla kriget är inte nödvändigtvis det efteråt.
Sovjet har fallit, och vi har ett Ryssland som styrs av en konservativ högerregering som vill gynna de egna oligarkerna och sälja gas och olja, inte en kommunistregim med en ideologi där spridandet av den kommunistiska revolutionen runt om hela världen är central. Situationen är en helt annan idag, och rimligtvis så måste vi kunna anpassa vår utrikespolitiska inriktning utefter den långsiktiga globala trenden. Frågan är då hur vi då uppmuntrar till en nedrustning, vilket rimligtvis måste vara det långsiktiga målet som präglar alla internationella utrikespolitiska beslut.
Ditt argument, "kommer ryssen spelar det ingen roll", är ganska så dumt egentligen och utgår ifrån en nedlåtande syn på det svenska försvaret. Såvida du inte förespråkar att sverige blir en kärnvapenmakt så kommer den svenska försvarsmakten aldrig att vara i par med den ryska. Det är inte nedlåtande att vara realistiskt om den militära förmågan hos ett land med nio miljoner invånare, även om vi investerar alla våra resurser på militären.
Nedrustning är självklart målet, men sker det inte ömsesidigt så är det idiotiskt. Ryssen växer och har aggressiva ambitioner, det är faktum. Sverige, å andra sidan är svagare och mer ensamt än någonsin. Och frågan är, bidrar vi till att avmilitarisera situationen genom att själva svara med att rusta upp, eller kommer detta att innebära att ryssarna rustar upp än mer? Costa Rica har lyckats använda deras avsaknad av en militärmakt till sin fördel. Det långsiktiga målet bör vara att följa i deras fotsteg, men givetvis så bör man verka för att en nedrustning sker gemensamt.
Vilka aggressiva ambitioner har Ryssland menar du? Deras agerande hittills är helt i linje med deras intresse av att säkra och kontrollera gasleveranserna till Europa för att kunna tjäna så mycket pengar så möjligt. Det finns inget intresse av att ta över världen, ingen bakomliggande ideologi om att sprida en revolution. Vi måste möta Ryssarna utifrån vad de faktiskt vill, och inte på minnet om vad Sovjet ville.