Tjenare alla sönder pajätande ungdomar och gamlingar. Jag är sedan många år sedan redan medlem på detta eminenta forum men ville inte outa mig själv så jag skapade ett nytt konto. Så, välkommen index! Till en plats du redan känner till, hej alla!
Denna tråd kommer handla om samma sak som så många andra redan postat och pratat om, jag trodde själv aldrig att jag skulle skriva en sån här tråd då jag inte kunnat föreställa mig att själv ha dessa problem. Men, Kärleken, så stor att inte ens jag kunde undvika den.
Förgrundsfakta
Jag är en man, kille, pojk som har levt i lite mer än 22 år. Är från en mindre stad men är just nu bosatt i Stockholm med min flickvän. För ungefär ett år sedan så träffade jag min nuvarande flicka, när vi först möttes hade jag inga tankar alls på att detta skulle bli min flickvän, och därmed min allra första. Men så blev det, efter intensivt chattande och möten bestämde vi oss för att satsa snabbt och bli ihop. Vi tog beslutet ungefär efter en månad då jag skulle resa iväg till asien och vara borta i 3 månader.
jag reste, vi höll kontakten och det gick förvånansvärt bra. När jag kommer hem så beslutar vi oss för att jag ska flytta till henne. Vi har nu bott tillsammans i ett halvår och jobbar båda två.
Till problemet:
Jag vill göra slut, det är en tanke jag har gått o burit på en lång tid. kanske flera månader om inte mer, egentligen ända sen vi blev tillsammans. Vi är ett par som folk tycker verka ha det fruktansvärt bra, men tyvärr är det så att vi inte kommer överens om nånting, vi har så olika värderingar att diskutera saker bara slutar mer bråk och sura miner. Vi har helt olika intressen och ambitioner för framtiden. Jag vill fortsätta resa och hon vill flytta ihop i en ny lägenhet.
Vi är alltså helt olika på ett sätt som absolut inte är bra, i alla fall inte för min del. Jag vet att jag faktiskt inte vill stanna i relationen. Men kan inte förmå mig själv att göra slut trots att jag och min omgivning märker att jag inte mår så bra utav den. Mina känslor för henne har till stor del försvunnit och jag närpå äcklas av mig själv för det känns som jag ljuger när jag säger att jag älskar henne... Även fast jag kanske gör det så känns det inte speciellt äkta längre
Jag är ingen pärla jag själv, är ganska kass på att städa och laga mat, glömmer mycket. Men jag tycker att mina känslor har försvagats p.g.a hennes beteende, som kan jämföras med en svag grad av borderline. Totala humörsvängningar, som inte beror på mensen eller liknande, vredesutbrott för saker jag inte ens förstått vad jag gjort. Depression efter depression, ont överallt varje dag, huvudvärk, ont i benet osv. Mycket uppkommer när jag till exempel vill ta lite mer plats, göra mina intressen hörda, berätta om mitt liv eller vardag.
Kan få anklagelser för de mest underliga sakerna som att inte vara Feminist, inte tycka en person på tv vara så lämplig, att råka kritsera hennes matlagning då jag tyckte det vore fint med lite svartpeppar i. Att jag gymmar för mycket och spenderar för lite tid med henne trots att vi bor ihop. Att jag låter min syster hälsa på mig i våran lägenhet även fast hon sagt att det går bra. Att jag åker hem till mina vänner i min hemstad över helgen.
Alltså blir min flickvän förbannad för det mesta och är allmänt missnöjd med allt jag gör.
MEN: hon ger mig en slags kärlek jag inte kan motstå, känner mig väldigt omtyckt och älskad. Dock är det inget jag kan till 100% ge tillbaks till henne då jag känner att vår väg varit för ruff och jag inte längre orkar, något som gör henne väldigt ledsen.
Alltså:
Jag är rädd för att såra min flickvän genom att göra slut.
Rädd för att ångra mig och leva med att jag sårat en annan person då hon säger att hon är dödskär i mig
Vi bor ihop, vilket försvårar situationen
Vi har många gemensamma kompisar genom jobbet, men alla mina kompisar är liksom hennes kompisar. Men dessa är jag villig att offra.
Jag vet att många genomlider detta, kanske någon sitter med sin flick/pojkvän och gör slut just i detta nu, det är något som hör till. Men eftersom min flickvän inte tycker vårat förhållande är nått att klaga på, hon tycker inte vi bråkar eller tjafsar, hon tycker vi passar ihop så gör det saken så mycket svårare... Det kommer komma som en blix från klar himmel och jag kommer vända upponer på hennes vardag.
Så, please my applehamsterpies, hjälp mig och förlåt för wall of text! Alla är välkomna att låna tråden till liknande "jag vågar inte göra slut" problem
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!