Jag och min kille har varit tillsammans i lite över ett år. Ska försöka att inte gå in på det för mycket, men för ungefär ett halvår sen ljög han om något. Något som han visste att om jag skulle veta skulle jag bli väldigt upprörd av och som var viktigt för mig. Jag visste sanningen men ville inte berätta det, jag ville att han skulle säga det själv. Men varje gång blånekade han.
Till slut blev han arg på mig, skällde på mig och sa att jag skulle sluta vara så misstänksam mot honom och börja lita på honom eftersom han enligt honom inte hade gett mig någon anledning att inte lita på honom. Han har alltid framställt sig själv som världens ärligaste kille, att han aldrig skulle ljuga för mig ens om småsaker, att han inte skulle klara av det moraliskt.
Jag slutade fråga efter det. Jag älskade ju honom, ville vara tillsammans med honom. Någon gång tog jag upp det, men då var det samma sak. Samma historia, som var falsk, som upprepades. Han ljög mig varje gång rakt i ansiktet.
Så till slut sa jag att jag visste allt. Och då blev han tyst. Och jag berättade att jag inte ville vara tillsammans med någon som kunde påstå att han aldrig skulle kunna ljuga för mig, men som ändå gjort det så länge och så ofta. Vad mer kan han ljuga om då liksom? Jag kan ju inte lita på hans ord, även om jag vill. Och då ville han ha en andra chans. Började visa massa ångest, sa att det var enda gången han ljugit för mig, att han skämdes och allt det där. Men om han var ångerfull, borde han inte ha erkänt det från början..? Eller någon av de 100 gångerna jag frågade honom om det? Vi hade massa bråk om det, och det slutade alltid med att jag var den som var paranoid och hade "trust issues". Det känns som om han bara känner ånger och skam för att jag fick veta sanningen.
Försökte hålla det kort med det gick inte så bra... Någon som kan ge mig råd?
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!
