Men nu börjar det bli riktigt tufft för mig också. Är superkär i henne, men får aldrig visa det, utan ska förtränga känslorna hela tiden för att vara en god vän. Har berättat detta för henne och hon sa att hon förstod om jag inte ville umgås med henne mer, men att hon samtidigt skulle ha svårt att själv acceptera ett sådant beslut då hon verkligen gillar mig - som vän.
Just nu fortsätter jag att mer eller mindre plåga mig själv för hennes skull. Gör jag rätt, eller ska jag tillåta mig vara egotrippad och sluta umgås med henne för att på så sätt glömma henne och slippa den olyckliga kärleken?
Rent traditionellt har jag alltid varit den där "omtänksamme, snälla killen som alla vill vara vän med, men som är för tråkig och ointressant för att ha som pojkvän". Det har alltid vara likadant.
