Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!
Annons
Jag har aldrig haft några vänner. Jag var den där eleven som inte fick vara med och leka med dem andra barnen och blev avvisad och utfryst, dem kallade mig för stalker när jag försökte bli vän med dem och lärarna sa att eleverna får frysa ut mig eftersom jag är så dum och elak och en lärare sa till mig "är du hjärnskadad? har du aspergerssyndrom?".. vilket är ganska kränkande :( iallafall så har jag levt ett ganska ensamt liv ! jag spenderar min hela vakna tid på att läsa i olika forum. Jag har ingen motivation att plugga, känner mig så oerhört ensam och har inga vänner och har aldrig haft vänner ! Jag vill bara tillhöra en grupp och känna kärlek och värme och en tillhörighet till andra människor och veta att jag är omtyckt och älskad och att folk vill spendera sin tid med mig och att dem ringer mig och frågar om vi ska "shoppa, resa, titta på film tillsammans, ta en fika, alltså helt enkelt umgås och få en familjekänsla".. Istället sitter jag ensam i mitt rum och läser på forum, är så oerhört ensam :( vet inte vad jag ska göra :( Ingen tycker om mig och folk säger att jag är dum i huvudet ! Sen är jag fet också ! väger ca 130 kilo. Försöker banta, alla kallar mig för tjockis ! Är en så ensam tjej.. Skulle du kunna tänka dig bli vän med en fet tjej?
Ingen status
Svar till ENSAM [Gå till post]:
Alltså, jag vet hur jobbigt det måste vara för dig (jag har själv liknande upplevelser)
Men du måste nog erkänna att du har lite svårt för det sociala?
Har du några intressen? Överhuvudtaget? Kan du skaffa några? Kolla på youtube nån timme istället för bara forum (gärna typ danger dolan eller good mythical morning)
Eller kanske serier. (Som simpsons/ futurama. Sånt har hjälpt mig ur många depretioner (och även lärt mig socialkompetens/ moral)
Alltså, jag vet hur jobbigt det måste vara för dig (jag har själv liknande upplevelser)
Men du måste nog erkänna att du har lite svårt för det sociala?
Har du några intressen? Överhuvudtaget? Kan du skaffa några? Kolla på youtube nån timme istället för bara forum (gärna typ danger dolan eller good mythical morning)
Eller kanske serier. (Som simpsons/ futurama. Sånt har hjälpt mig ur många depretioner (och även lärt mig socialkompetens/ moral)
The leetest herperderper
Håller med TLTGja, skaffa lite intressen om du inte redan har några. Exempel på sådana intressen kan vara; sporter (behöver inte vara fysiskt krävande utan kan vara typ schack, biljard eller pilskjutning), manga/anime, dator/konsolspel, rita/måla, sy kläder, börja lära något instrument, snickra. Förutom att intressen öppnar upp till att lära känna andra med samma intresse, så har du dessutom något annat att tänka på när du är själv.
Jag var själv en del i slutet av grundskolan då jag förlorade kontakten med mina kompisar när jag blev sjuk. Dessutom har jag aldrig riktigt varit en person som trivs i stora sociala grupper, jag trivs bättre för mig själv eller med en eller ett fåtal andra. Sedan är jag ganska socially awkward också. Men för mig blev det ett enormt miljöombyte när jag började gymnasiet för där blev jag välkomnad av alla.
Lycka till, skriv om du vill ha tips på spel eller anime :3
Jag var själv en del i slutet av grundskolan då jag förlorade kontakten med mina kompisar när jag blev sjuk. Dessutom har jag aldrig riktigt varit en person som trivs i stora sociala grupper, jag trivs bättre för mig själv eller med en eller ett fåtal andra. Sedan är jag ganska socially awkward också. Men för mig blev det ett enormt miljöombyte när jag började gymnasiet för där blev jag välkomnad av alla.
Lycka till, skriv om du vill ha tips på spel eller anime :3
Ingen status
Svar till ENSAM [Gå till post]:
Know that feeling :( vet inte hur gammal du är, men för mig löste det sig till slut i högstadiet, fann gemensamma intresset till musik med andra (t.o.m. en av mina mobbare) och fick kompisar genom det.. Sen en annan mobbare kom åt mig så att jag spöade honom och efter det blev vi vänner. Men då är jag ju från en glesbygd där man kanske kan göra sånt utan att någon skvallrar till en lärare, och annan kultur överhuvudtaget.
Men intressen är bra att ha, jag hade all tid i världen att ägna mig åt musiken då jag inte hade några vänner att umgås med. Och jag kan lova dig att det kommer att bli bra till slut, bara du kämpar vidare.
Ett plus är väl att vara snäll, det har jag alltid varit och det har lönat sig. Om man är elak mot andra, hur kan man förvänta sig att de ska gilla en?
Know that feeling :( vet inte hur gammal du är, men för mig löste det sig till slut i högstadiet, fann gemensamma intresset till musik med andra (t.o.m. en av mina mobbare) och fick kompisar genom det.. Sen en annan mobbare kom åt mig så att jag spöade honom och efter det blev vi vänner. Men då är jag ju från en glesbygd där man kanske kan göra sånt utan att någon skvallrar till en lärare, och annan kultur överhuvudtaget.
Men intressen är bra att ha, jag hade all tid i världen att ägna mig åt musiken då jag inte hade några vänner att umgås med. Och jag kan lova dig att det kommer att bli bra till slut, bara du kämpar vidare.
Ett plus är väl att vara snäll, det har jag alltid varit och det har lönat sig. Om man är elak mot andra, hur kan man förvänta sig att de ska gilla en?
Läpi elämän helvetin
Nu kommer jag låta kall somfan. Men för att gå till botten med problemet får man kolla lite på psykologin..
Du har inga vänner, aldrig haft, du vill däremot ha och försöker säkert eller har försökt att skaffa vänner. I andras ögon blir du en människa som behöver något ifrån andra men har inget att själv erbjuda. SÄger inte att det är sant men det är så folk omedvetet tänker.
Finns en låt ifrån DLK där refrängen går "var glad och stark... - för vem behöver nån som behöver nån". Det stämmer ganska bra, de flesta människor fungerar omedvetet så.
Så, skaffa hobbies, intressen å annat att fördriva tiden med. Fokusera inte så mycket på kontakten med andra människor, fokusera på saker som leder till kontakt med andra människor indirekt, så ska du se att du träffar trevligt och schysst folk som desutom inte skyggar undan för att dom känner att du är för intensiv, eller för på eller creepy eller nått sånt. Vara bara beredd på att det kan ta sin lilla tid att knyta en bra kontakt med en annan människa så försök att inte pressa folk för hårt i den aspekten, utan nöjd dig med att ha ett gäng kravlösa simpla relationer till andra människor till en början, innan det kommer till det stadiet då man umgås mer "privat".
Man kan ha mycket kul med intressen och aktiviteter även när man är ensam, om man bara försöker tänka positivt och inte fokusera på det negativa (att du är ensam dvs). När du sedan kommer i kontakt med andra människor igenom dessa aktiviteter är det en högre chans att dom ser dig som en positiv människa och någon dom kan tänka sig att bli vän med, om du är just det, positiv :) Folk är som svampar för andras energi, ger du av en negativ energi kommer folk att stöta bort dig.
Som sagt detta låter sjukt kallt, men det är så världen fungerar, så försök se detta som ett svar om hopp snarare än något som bara känns jobbigt. För när man väl kommer igång i ett bra tänk är det inte så jobbigt längre och saker löser sig med tiden :)
Du har inga vänner, aldrig haft, du vill däremot ha och försöker säkert eller har försökt att skaffa vänner. I andras ögon blir du en människa som behöver något ifrån andra men har inget att själv erbjuda. SÄger inte att det är sant men det är så folk omedvetet tänker.
Finns en låt ifrån DLK där refrängen går "var glad och stark... - för vem behöver nån som behöver nån". Det stämmer ganska bra, de flesta människor fungerar omedvetet så.
Så, skaffa hobbies, intressen å annat att fördriva tiden med. Fokusera inte så mycket på kontakten med andra människor, fokusera på saker som leder till kontakt med andra människor indirekt, så ska du se att du träffar trevligt och schysst folk som desutom inte skyggar undan för att dom känner att du är för intensiv, eller för på eller creepy eller nått sånt. Vara bara beredd på att det kan ta sin lilla tid att knyta en bra kontakt med en annan människa så försök att inte pressa folk för hårt i den aspekten, utan nöjd dig med att ha ett gäng kravlösa simpla relationer till andra människor till en början, innan det kommer till det stadiet då man umgås mer "privat".
Man kan ha mycket kul med intressen och aktiviteter även när man är ensam, om man bara försöker tänka positivt och inte fokusera på det negativa (att du är ensam dvs). När du sedan kommer i kontakt med andra människor igenom dessa aktiviteter är det en högre chans att dom ser dig som en positiv människa och någon dom kan tänka sig att bli vän med, om du är just det, positiv :) Folk är som svampar för andras energi, ger du av en negativ energi kommer folk att stöta bort dig.
Som sagt detta låter sjukt kallt, men det är så världen fungerar, så försök se detta som ett svar om hopp snarare än något som bara känns jobbigt. För när man väl kommer igång i ett bra tänk är det inte så jobbigt längre och saker löser sig med tiden :)
Jag vet hur det är. På högstadiet o i början av gymnasiet var jag mobbad o utfryst. Av en del lärare fick jag kommentarer om att jag måste lära mig att samarbeta med andra, men det var de andra eleverna som frös ut mig o jag fick inte vara med. Jag blev för det mesta vald sist i idrotten o även där fick jag höra att det var för att jag hade svårt för att samarbeta. Mobbad för att jag hade acne o för att jag var "ful". Jag kan inte lova att det blir bättre. Jag har visserligen fått en del kompisar genom åren men jag har även blivit sviken av de som ska föreställa sig vara vänner och har nu en liten krets med vänner (träffar ej så ofta dock).
Om du behöver en vän så kan jag bli din vän. Det är svårt att tro att du inte är snäll, en person som öppnar sitt hjärta o vill ha vänner borde vara en fin person. Dessutom vet jag att när man känner sig nere så tror man att man inte har något att erbjuda andra människor, men alla har något!
Jag tror att man måste hitta de människor som accepterar en för den man är, o inte för den man skulle kunna vara. Ibland kan det ta lite tid att hitta dem, men de finns därute. Behöver du prata så finns jag här.
Om du behöver en vän så kan jag bli din vän. Det är svårt att tro att du inte är snäll, en person som öppnar sitt hjärta o vill ha vänner borde vara en fin person. Dessutom vet jag att när man känner sig nere så tror man att man inte har något att erbjuda andra människor, men alla har något!
Jag tror att man måste hitta de människor som accepterar en för den man är, o inte för den man skulle kunna vara. Ibland kan det ta lite tid att hitta dem, men de finns därute. Behöver du prata så finns jag här.
Var är vi nu
Svar till ENSAM [Gå till post]:
Jag vet vad du kan göra små till dom som är elaka på käften funkar alltid
Jag vet vad du kan göra små till dom som är elaka på käften funkar alltid
jag är helt enkelt bäst
Forum » Livet » Kärlek & Relationer » Ensam och mobbad
Ansvariga ordningsvakter:
RoadGunner
Användare som läser i den här tråden just nu
1 utloggadSkriv ett nytt inlägg
Hej! Innan du skriver om ett potentiellt problem så vill vi påminna dig om att du faktiskt inte är ensam. Du är inte onormal och världen kommer inte att gå under, vi lovar! Så slappna av och gilla livet i några minuter - känns det fortfarande hemskt? Skriv gärna ner dina tankar och frågor, vi älskar att hjälpa just dig!