Istället för att bara kasta bajs kanske vi ska komma med någonting konstruktivt.
Jag såg en video du gjort, en video där du pratar om hur kvinnor är objekt för dig.
Visa spoiler
Jag såg videon, lyssnade på vad du hade att säga och jag tycker synd om dig. Du sitter fast i en nedåtgående spiral och du har suttit där väldigt länge. Du har suttit där så pass länge att du fått en skev verklighetsuppfattning och varje nytt misslyckande blir som en bekräftelse av denna skeva världsbild, men det betyder inte att den är sann.
Du är frustrerad, jag förstår det. Du vill träffa tjejer, jag förstår det. Du känner dig utanför, du känner att du missar essentiella delar av livet, av vad det är att vara en människa. Du vill inte vara ensam, du vill ha någon nära, någon att dela med dig av ditt liv med, men varje gång du försökt har du mött en vägg, fått ett kallt nej och det krossar dig. Du säger att "kvinnor är objekt", men innerst inne vet du att det inte är så. Objekt hade du klarat dig utan, materiella ting är trots allt bara materiella ting. Du väljer att se kvinnor som objekt för att övertala dig själv om att du inte behöver dem, men lyckas du verkligen?
Du har Autism. Jag skulle gissa att du är blyg, tillbakadragen, har dålig självkänsla, lätt blir obekväm i sociala sammanhang. Folk missförstår dig ofta och det är ofta du missförstår andra. Jag skulle anta att detta varit ursprunget till varför du står där du står idag, att du helt enkelt framstått som mjäkig, velig och osäker och det är något som är otroligt oattraktivt hos en partner. Vem vill vara med någon som inte är stabil, någon som inte är självsäker nog att tro på sig själv, någon som behöver konstant stöd, tröst och bekräftelse? Kvinnor vill inte ha en man som har stor kuk och tvättbräda, de vill vara med en man som beter sig som om han hade det. Någon som står på sina egna ben, någon som vet vad han sysslar med, någon som vet vem han är och är säker i sig själv. Tjejer vill generelly inte dejta rövhål, men rövhålen har något de i regel eftertraktar - pondus.
Man kan fantisera om att man är trasig, att det fattas en bit av en, en bit som någon annan människa går runt och bär, men sanningen är att vi måste hitta den biten själva. Ingen annan kan fylla det tomrummet åt en och förrän man lärt sig att älska och uppskatta sig själv är man definitivt inte redo för den emotionella karusell som ett förhållande faktiskt är.
Even boys have something to say if you listen long enough