Eller, jag googlade det först och hittade enbart trådar för blyga tjejer och liknande.
För alla som vill läsa strunt följer här en spoiler om hur jag uppfattar det som.
Visa spoiler
Jag är inte blyg, det är väl mitt första problem. Jag säger "dumma" saker som missförstås.
Folk förstår mig inte när jag för en konversation, eller människor som är för självcentrerade för att lyssna, fråga förstår inte när jag för en konversation.
De snarare ger mig en dömande blick, och vänder sig bort ifrån mig och börjar tala med någon annan som om jag inte sa något.
Eller, i många fall, dumförklarar mig för att de tror jag inte förstår någonting när problemet var att de inte förstod.
Jag förstår också att problemet ligger i att mina meningar ofta är halvfärdiga, de bygger på att man ska stanna upp och fundera.
Folk förstår mig inte när jag för en konversation, eller människor som är för självcentrerade för att lyssna, fråga förstår inte när jag för en konversation.
De snarare ger mig en dömande blick, och vänder sig bort ifrån mig och börjar tala med någon annan som om jag inte sa något.
Eller, i många fall, dumförklarar mig för att de tror jag inte förstår någonting när problemet var att de inte förstod.
Jag förstår också att problemet ligger i att mina meningar ofta är halvfärdiga, de bygger på att man ska stanna upp och fundera.
Jag vet att 99% av problemet ligger hos mig.
Men jag känner att jag inte har verktygen för att hjälpa mig själv.
Så. Hur skulle ni kategorisera mina problem?
Ligger det i min otydlighet i muntligt framförande?
Eller att det ligger i att jag efter alla år av att inte bry mig, har börjat dra mig tillbaka, inte vara lika framåt.
Ursäkta för otydligheten här.
Jag har på sistone börjat känna mig så infernaliskt tråkig.
Känner att jag helt har tappat förmågan att interagera med andra (även om jag den senaste månaden har lyckats komma in i klassgemenskapen i min nya klass).
The leetest herperderper