Jag är en 18 årig tjej som nu har mitt första förhållande tillsammans med min 19 åriga kille, kan även nämna att det är hans första förhållande. Vi har kännt varandra och skrivit i 4 månader och vart tillsammans 3.
Jag vet att han är en jättebra kille, han är omtänksam vill aldrig mig eller någon annan något illa. Men eftersom detta är mitt första förhållande är jag lite osäker på om det är så här jag bör känna och hur det ska gå till, om det är jag som överreagerar eller inte?
1. Känner ibland att han inte intresserar sig så värst mycket i mina intressen medan jag hela tiden frågar saker om hans intressen som hans kompisar och träningar, kollar alltid på hans matcher så länge jag exempelvis inte jobbar. Har nämt till honom någon gång att det känns som han inte lyssnar och intresserar sig så mycket och kunde märka att han ansträngde sig för att försöka lyssna och hjälpa men sen är det som han glömmer bort det och inte förstår hur viktigt det är för mig att han bryr sig. Känns även som att han inte vill lyssna för att han intresserar sig i det jag berättat utan bara för att få mig att må bra. Han lyssnar ALLTID då jag säger att jag mår dåligt och ät ledsen men då han gett mig råd och tröstat mig tycker han att vi ska släppa det för att det inte ska bli dålig stämning.
2. En annan grej är att jag tycker det är viktigt att göra små saker ibland så man visar att man anstränger sig. Jag försöker göra det för jag älskar att se han glad. Jag har överraskat med att städa hans hus, diska, bädda hans säng, köpa hem hans favoritsnacks, lagat middag, fixat lunchlåda till jobbet osv.. Men han gör inte sånt för mig, förutom då jag tog upp det en gång så bäddade han min säng och en gång då jag tog upp det igen köpte han min favoritglass. Men han gör bara saker efter jag tagit upp det med honom, och efter ett tillfälle slutar han. Vill att han liksom ska komma på tanken själv för att han verkligen vill göra mig glad. Behöver inte ha saker som är dyra och kostar mycket pengar vill liksom bara att han ska anstränga sig med vardagliga små överraskningar bara för att visa hur mycket han tycker om mig.
Borde han anstränga sig mer? Tar han mig förgivet?
3. Även fast jag sa att jag inte vill ha dyra grejer så hade jag önskat att han ändå någon gång hade kunnat skita i att bara spara pengar och visat att han kan unna mig något lite finare en enstaka gång för att han ändå har mycket pengar sparade. (Hans halva familj har det dock ganska svårt ekonomiskt sett och därför är pengar väldigt viktigt för honom) Men det jag känner är att han blir alldeles för snål då det kommer till mig som ändå är hans flickvän, och det känns som att jobb och pengar är lika viktigt om inte viktigare för honom än vad jag är.
4. Tidigare umgicks vi varje dag nästan åtminstone träffades varje dag. Sedan pratade han med mig om att han kände sig begränsad för att han inte fick tid till att umgås med vänner och hinna träna. Jag hade också hela tiden koll på vad han gjorde och saknade han hela tiden. Men nu efter han pratat med mig så sover vi tillsammans kanske 3-4 gånger i veckan och hittar även på något en eller två av de gångarna. Men nu då vi inte ska umgås lika mycket försöker jag att hitta på annat då jag är själv men har då istället slutat sakna honom och känns som att jag umgås med honom lika mycket honom som han gör med sina vänner och känner mig åter igen bortprioriterad.
Borde jag inte sakna honom? Umgås vi för lite? Saknar han ens mig?
5. Vill att vi ska hitta på grejer då vi umgås, händer ibland men sällan och då hittar vi på något med hans kompisar. De flesta gångerna vi träffas ser vi hans favoritserie, äter hans favoritmat/snacks och myser eller har sex. Han har dock sagt att han börjat ledsna lite på sex. Jag gillar inte att bara sitta inne utan vill göra saker som att ha picknick, gå ut och äta, gå på stan, fara och bada eller bara umgås med andra. Har också sagt det men oftast kommer han med ursäkter som att han inte orkar, inte har någon bil och frågar om vi kan mysa istället. Blir less att det bara är jag som göra saker han vill. Vill att han ska föreslå saker som han vet att jag vill göra.
Borde han inte någon gång vilja göra det jag vill för min skull? För att göra mig glad? Varför är han inte längre sugen på sex?
Vill känna mig som att jag är viktig för honom, vill att han ska visa och berätta hur mycket han saknar mig,(han är bra på kramas och hålla om mig och pussas dock), vill att han ska anstränga sig mer, lika mycket som jag gör för känner att jag ger mer än vad jag får. Har jag ens rätt att känna så här? Eller överdrivet jag?
Ingen status
