Jag har noterat en sak. Frågan "är det/jag normalt/normal" är mycket vanligt förekommande på detta forum. Detta är förvisso föga förvånande, detta är en site riktad mot tonåringar och tonåringar har ofta just sådana här frågor, så jag sympatiserar med alla er som ställer denna fråga. Jag skriver alltså inte detta för att raljera på något sätt, utan bara för att försöka komma med en, i min mening relevant poäng om själva frågan.
"Normalitet är det, inom den slutna gruppen, beteende eller utseende (eller whatever) som innehas av majoriteten av personerna innom sagda grupp"
Och vad vill jag då säga med detta? Jo, det finns ingen normalitet. Eller, snarare, att normaliteten är något som ständigt ändrar sig. Så om du befinner dej i ett rum med 14 personer som har 12 stycken armar, så kommer du, i det samanhanget vara onormal...hur normal du än tror att du är.
Så sluta försöka vara normala, försök bara att finna ett tillstånd som det går att känna sig trygg i.
(Ja ja, tråden ligger säkert på helt fel ställe. Klaga inte, utan flytta den till något som är bättre om du kan)
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!
