Jag har alltid haft det ganska bra har jag tyckt. Men det är idag jag inser vilka idioter mina föräldrar är.
Jag har Mamma och pappa, fortfarande ihop och 2 syrror och 2 bröder. Mina 2 bröder har flyttat så bara stora och lilla syrra kvar :P
Jag bor vid ett stall, vi har 1 hund, 2 katter och 3 hästar. Alltid varit morsans dröm att ha stall :p Min stora syrra går på estet Dans men rider ibland, fast det är lil syrran som är nu 12 år som har alla dom hästarna :P
Så då, morsan har stall, kostade 3 milj, bostads lån. syrran hästar säckert gåtttt över 100000kr med alla hästar hon har haft och allt tillsammans, vad har jag? inte mycket faktiskt... Jag har min dator vilket jag sitter vid ofta eftersom jag är inte intresserad av hästar. Men morsan och farsan klagar på att jag sitter för mycket vid datorn men vad ska jag göra? jag är hos kompisar väldigt mycket med men dom tror allt jag gör är att sitta där å spela med. Dom vet inget om mig, det känns väldigt tugnt att få bära på detta. Min lilsyrra är väldigt bortskämd och tyken mot mig , morsan och farsan grälar varje dag och med mig för små saker.
Varje gång jag vaknar så är det bara jag hemma, ibland mamma hemma också men hon gör lika myckret som jag gör, sitta ner på röven å titta på en burk, sen går ohn ut till sina hästar dådå. men det är nån gång då och då. annars vaknar jag själv hemma och sen kommer dom hem kl 6 på kvällen börja klaga på mig, "du sitter öfr mycket vid datorn, blablabla" snart stänger vi av allt blablabla
Dom spenderar 20-60k på hästar, sen 5k varje månad, til min lillasyrra. jag vil ha en lätt mc ungefär 5-10k kan det kosta men nääääääää för dyrt. Dom är inte hemma på hala dagen, jag vaknar sen kommer dom hem kl 18-19 och då börjar dom klaga på ett å annat
Det är jävligt lessamt och jobbigt, när jag säger till dom vad dom har gjort och så allt dom säger är "Vi har gett dig mat, kläder, rum du ahr en dator du sitter vid hela tiden och dom hotar hela tiden att stänga av den lol, jag låter som en data nörd som är rädd för det men det är jag, för jag känner mig bättre på internet och chatta med folk jag inte ens har träffat en att snacka med mina föräldrar. Dom har aldrig frågat mig om vad jag vill göra, vad jag siktar på i livet, det är jävligt, det slår hål på mig, jag känner mig inte omtyckt längre
Detta börja jag inse nu i slutet av sommarlovet. efter mina 2 bröder hadde flyttat.
Det är mina föräldrar som har skappat den ekonomiska kris dom är i nu också, och så drar dom ut det på mig. När jag har tillgång till mina egna pengar tänker odm inte ens tanken att ge mig pengar för nått annat föränn det är slut, det mesta dom har gett mig är 200kr och det är på min födelsedag!
Jag brukar ganska ofta sova över hos mina kusiner i varberg som ligger 4 mil söder om var jag bor. Lite svårt att komma dit ibland. och kan ju inte alltid för då blir det för mycket pengar. För där har jag nästan alla mina närmsta kompisar, jag föredrar min kusins familj för dom ger mig mer uppmärlsamhet än vad mina föräldrar gör.
vad fan ska jag göra?! Jag känner mig inte älskvärd, dom skiter i mig fullständigt, dom försöker inte ens göra nåt med mig. Dom bara klagar..
Är det nån mer som känner som jag? har dryga föräldrar som man bara hatar? finns det nåt man kan göra?
Ursäktar stavfel, och kanske lite barnsliga grejer, men om ni inte förstår hur jag känner mig.. Ja kom inte med några elaka kommentarer... Jag vill helst bara ha lite medkänsla och få ut detta för orkar inte hålla det inte och hellt enkelt vågar inte snacka med mina föräldrar om det IGEN för dom bryrs sig fan inte. "du har ditt rum" :P Och tips om vad man kan göra för att dom ska fatta..
Kan tilläga ännu en sak.
Mina föräldrar är också väldigt överbeskyddande, följer alla regler och sån skit, dom är inte roliga och lever bara efter regler. Dom låter mig inte göra mycket häller och måsta alltid veta vad jag gör annars får dom cpdamp och skäller ut mig. Men pallar inte lyssna.. Dom fattar inte häller att Datorn är ganska stor idag.. och hur många ungdomar sitter vid datorn idag mer än, tja 2 timmar om dan
Mer jag kan tilläga som har varit skit i mitt liv, detta är bara en liten del vad som hände i skolan, och det var inte mycket bätttre när jag kom hem. det har varit så här sen jag var 10 år kanske. Dom hadde hästar då med...
Mobbad sen jag började i skolan.. började roligt, föddes med adhd, så som barn är man damp barn fick skit för det i flera år, Heter Isak, du kan ju komma på nåt som rimmar på det, fick skit för det, jag var underviktig pga medicinen som jag var tvungen att ta för adhd, skit för det. var ful, skit för det, Ett helvete i skolan.. Hadde inte många vänner hä'ller pga det, jag visste inte vilka jag skulle iumgås med, det var alltid nåt fel med mig. det var nu i nian jag hitta mina kompisar pga jag slutade ta åt mig, jag lät det komma, måde skit och levde med det.. men det blev mindre i 8 och 9.. mindre större äldre killar..
Jag mår skit just nu, känner mig riktigt nere och vill inte leva, börja få dom känslorna. Men jag vill nu visa att jag finns och det gör jag här, hoppas ni förstår.. Jag är också lite så där, vill ha mycket uppmärksamhet, det blev jag lite mobbad av med i skolan , men allt jag ville var att ha några bar vänner, men det lyckas ju inte för fol dömmer än så lätt...
Egentligen har detta inget med hamsterpaj att göra, men fick en jävlig äklig känsla och vill se om det finns nån som bryr sig om mig, sånna tankar komer upp nog i många ungdomars huvun. Jag är argare och läsnarare än vad jag har varit i hela mitt liv, jsut nu vid detta tillfällät.. därför söker jag hjälp och ser inte att mina föräldrar kan hjälpa mig med det eftersom dom är problemet...
SKOLAN
Jag var nog den mest mobbade Personen på vår skola
Jag gjorde allt för att få uppmärksamhet och vänner men det blev bara värre.. så årskurs 3 kanske till hela 8 så levde jag med det.. det gick upp och ner. visste inte vem jag skulle umgås med, vilket fall drev odm med mig.. det fanns 4 killar, det gick lite upp och ner men dom var inte så populära om säger så och jag ville ha uppmärksamhet
Min första riktiga vän var min kusin, och hans bror. så mina riktiga vänner var dom och doms kompisar i varberg, sen i nian så blev jag kompisar med dom 4 som inte var populära, men det var mer värt att ha dom som bra vänner en att grubbla runt..
nu känns det bättre med kompisar, fast kan inte alltid umgås..
Jag var rent sagt Ensam utan kompisar i helamitt liv tills nu när jag är 15
Så det mesta jag gjorde under mina år i skolan var, Skola, dator för det var det ända som gjorde mig glad.
jag har blivit nertryckt, mobbad, slagen, snorunge, bög, retad varje dag fisak brukade dom kalla mig. Jag blev ju självklart arg och med min adhd skada i den åldern är det svårt att kontrolera. och inte en vän att trösta mig, föräldrarna snacka med skolan, med mobbarnas föräldrar, anmält skolan men inget har gjort det bättäre..
Jag har inte haft ett val! Eftersom det finns så många dryga idioter idag......