HomoJohan
P
39
Göteborg
Hjälte
357 inlägg
Trådskapare
2008-08-28 12:15
Hejsan allesammans!
Nu är jag hemma och jag känner mig redo för att skriva lite hur det har gått.
Jag inkom på torsdagen och sjukhustristessen började nästan omedelbart. Än värre så var det ju OS i Peking så på TV-fanskapet visades ju BARA sport hela tiden jag var där. Suck liksom.
De väckte mig runt kl 0700 på fredag morgon och framåt 0800 började de trycka i mig rätt rejäla lugnande tabletter inför ingreppet. Jag skall ju som sagt vara vaken hela tiden =O
0815 kommer en sköterska och säger att det är dags och hon rullar iväg min säng till operationssalen. Samma sal som förra gången jag gjorde en Invasiv elfysiologisk undersökning. En undersökning som går tillväga med samma ingrepp som den här korrigerande operationen.
Väl inne i salen så känns det inte som att man har något lugnande kvar i kroppen. Man börjar fasa för alla saker de skall börja göra med en. Rysningarna kommer, rysningarna går.
De förbereder lite saker och de ber mig att ta av mig mina kläder.
(Lätt att göra det när man är helt stenad på massa droger) XD
Avklädd och lite täckt av diverse gröna operationsdukar börjar de raka ljumsken/massa hår runt pungen. Där skall de gå in med katetrar till kroppspulsådern och upp i hjärtat.
Helt plötsligt sticker det till väldigt obehagligt och en sköterska säger att det bara är lokalbedövningen de injicerar.
30 sekunder senare så sticker det till som fan. Det trycker hårt och plötsligt så känner jag hur ett ganska tjockt föremål går in i ljumsken, precis bredvid pungen på mig. AAAAJ!
-Fan, nu började dem, tänkte jag. Bara 3 st sådana stick kvar då.
Tre stycken punkteringar, två i ljumsken och en i en ven i armen senare så kan jag koppla av. Den värsta persen skulle vara över. Trodde jag....
Jag ligger under en röntgenapparat som visar rörlig bild från mitt inre. Diafragman ser lite lebbig ut när den rör lungorna upp och ner, men framför allt så ser det jääkligt cepigt ut med ett slående hjärta innehållandes 4 st maskliknande saker. Det som de nyss stuckit in i mig.
Ett av de 4 instrumenten kan de styra hjärtat med. Som en slags pacemaker, fast styrd från en dator i ett rum bredvid. Läkarna simulerar olika dubbelslag och hjärtarytmier för att se om de kan reta igång något. De stressar hjärtat ganska rejält. Helt plötsligt så börjar hjärtat slå oregelbundet av sig självt. Det känns som det brukar göra när det krånglar. Jag tror att jag yttrar något i stil med att, -Där har ni det.
Läkarna måste nämligen få fram en arytmi för att med sina instrument kunna göra mätningar inne i hjärtat vart felets nav sitter någonstans.
Helt plötsligt så känns det som att arytmin tar slut. Men vad mer? Vart tog mina hjärtslag vägen..?
Jag tittar på EKG't som finns på en skärm och ser att det lever rövare som fan i bröstet på mig. Linjerna ser helt utsmetade ut. Nästan som en barnunge som har fått ceperyck och kladdat gärnet upp och ner med en krita på ett papper. De sätter på ett normalprogram för hjärtat i datorn och låter hjärtat gå normalt en stund. Då brukar problemet upphöra efter en stund. Man nästan visar hjärtat hur det skall slå. Men icke, det vill sig inte.
De säger att jag fick ett förmaksfladder som övergick till ett förmaksflimmer som de inte kan få bort.
De säger att de måste söva mig och skjuta stopp på hjärtat med defibrillatorn, för att sedan skjuta igång det igen. Reboot typ.
Visst, kör på bara tänker jag. Det är inte första gånger jag är med om det.
20-30 minuter senare vaknar jag och allt är väldigt mycket lugnare inne i operationssalen.
Läkaren kommer fram och säger att de inte vill göra en värmeablation mot AVNRT. AVNRT har man bara fått fram på ett test tidigare...Inte den här gången.
Förmaksfladder har man däremot sett en gång tidigare och för en halvtimma sedan.
De vill köra en annan metod. En kryoablation där man fryser sönder delar av förmaket. Detta för att skapa ärrbildning som i framtiden förhoppningsvis skall stoppa den rundgång jag får i förmaket av en felaktig signal. Det som framkallar förmaksfladder tydligen.
De byter ut en kateter om jag inte minns fel och sätter igång nån stor väggmonterad apparat som börjar låta.
En kateter skall placeras ut på strategiska punkter inne i hjärtat och frysa ner områden till -80 grader Celcius.
-Kommer det göra ont frågar jag?
-Nej, det känns nästan ingenting. Ingenting i jämförelse om vi skulle gjort en värmeablation, säger läkaren.
De skrider till verket. De placerar katetern mot en punkt i hjärtat och håller igång frysningen under 4 minuter i taget. Det gör faktiskt ont!
Det känns som att det bränns i hjärtat. Framför allt när de stänger av frysningen och det börjar tina igen! AAAJ!
Så här håller de på i ca 30 minuter. De fryser ner flertalet ställen i hjärtat och jag får TRE eller FYRA morfinsprutor under denna korta tid. Det gör jääääkligt ont.
När de väl anser att de var klara började jag smålipa. Smålipa för att jag inte hade pallat mer. Hade de behövt göra fler nerfrysningar hade jag fått panik.
Vidare finns inte så mycket mer att berätta om operationen.
Jag åkte upp på avdelningen igen och fick mat. Mat som jag fick äta väldigt långsamt. Jag var ju tvungen att ligga ned utan att knappt röra mig under 3 timmar efter ingreppet. Detta för att kroppspulsådern skall kunna stänga sig ordentligt. Gör den inte det riskerar jag en rejäl blödning i buken. Det är rätt bra tryck i aortan :P
Senare under dagen kommer bluppi, hallonjuden och felix_arneanka på besök. Bluppi har med sig roliga saker hon gjort med pärlor och felix fixade godis :D
Morsan, farsan och syrran kommer strax därefter med lite kaffebröd. Mums.
Vid det här laget så är jag uppe och springer redan.
4 timmar efter ingreppet.
Nu har det gått några dagar och jag tvivlar lite på att allt gått som det skall.
Det har framkommit nya arytmier som jag inte känner igen. Dessutom mer ofta. Varje dag, helt av sig självt utan att jag ens gör något. Hjärtat slår ojämnt på ett sätt jag inte känt förut.
Man får hoppas operationen inte gjort saken värre.
Att det är ett normalt beteende från hjärtat under läketiden.
Vidare så vill jag tacka er alla så hemskt mycket för alla era vänliga ord. Inget har blivit oläst!
Jag har läst allt ni skrivit. Både i gästboken och här.
Jag är ledsen om jag inte kan svara på alla men ni skall som sagt i alla fall veta att era inlägg inte är olästa :)
Vänligen/ Er husbög HomoJohan =)