Svar till Lurioso [
Gå till post]:
Moodh. Har bara sett ett par trådar han har gjort med infantil lytes-komik. Ingen listig humor så att säga.
Som "människor i affären jag skrattar åt". Att förhöja sig över sin omgivning med ofta förvrängt, slutet perspektiv över sig själv och sin omvärld.
Det är "humor" på lekisnivå. Peka på någonting missunnat, skratta hånfullt och stoltsera som om man precis kommit på årets vits. NPD kan han mycket väl ha.
Det är säkert många "överklassmänniskor" som fått NPD pgav att deras föräldrar är ignoranta praktarslen och behandlat dom som drottningar från uppväxten. Dock förekommer det hos sämre ställda också.
Förmodligen i detta fall ett fall av besatthet snarare än desperation av att förhöja sig själv med ignoranta resonemang och skadeglädje-humor trots att han är fet. Alltså inte ett mer simpelt fall av mindervärdeskomplex vilket det sällan är men vore mindre avskyvärt.
Dessa praktarslen förekommer hos dom som har ett bra ställt och hos de som har de dåligt ställt och bland de flesta intresseområden men är vanligare bland de som har de bra ställt.
Till exempel när något sägs i stil med. "Nu i helgen ska till Stockholm på motorcykelträff. Nej. Brukar inte festa här, det är ju bara värdelöst folk i en här byn(nedsättande betoning)." Han får inte samma beundran för sitt intresse hos folk som inte värdesätter det lika mycket. Lika barn leka bäst. Istället för att göra en djup analyz för förstånd sätter han upp ett förvrängt dimmigt perspektiv för sig själv med "dom är helt enkelt värdelösa i sitt beteende." Bara för att förklara ett annat praktarsle som förhöjer sig själv med irrationella resonemang då hans begär inte mättats genom den beundran han väntat sig.
Medan de finns dom med ekonomiska framgångar som gör annat än att skamlöst trycka i sig mat och arsla sig över saker som deras lilla förstånd inte begriper sig på.
Jag brukar skratta med ödmjuka, insiktsfulla och intelligenta personer som har ett sinne för humor. Som inte är uppenbart desperata eller besatta av att förhöja sig själva och håller desperat i sin lytes-komik-klubba och känner sig mer grandiosa än vad det finns skäl till. Vilket brukar synas i deras pompösa sätt. De är ok i sig så länge dom inte trycker ner andra i processen. Men det är väl svårt för en fetto till enfaldigt, praktarsle som råkar ha pengar att uppnå likagradig glädje på ett icke-avskyvärt sätt då drottningar inte har ett väl utvecklat kognitiv då de fått för lite motgångar i livet.
Aja. En liten rant, my two cents. Ta det inte på stort allvar. Har inte ens analyserat min text. Skrev av mig lite ilska vilket jag kanske kommer få sota för. But it's only the internez, no real harm done right?
Love and intelligence. Concentration and focus. Känns nyttigt arbete som en börda, är något fel.