Det ständigt återkommande temat i diskussioner gällande abort och eutanasi är den allmänt vedertagna uppfattningen om livets okränkbara natur. Människan påstås ha ett intrinsikalt värde (ett värde i sig självt), och dödandet av människor, oavsett tillstånd, är därför fel.
Den naturliga följdfrågan är naturligtvis då var denna rätt till liv kommer från. Än mer intressant är varför den uteslutande ska gälla människor. De flesta som förespråkar förbud mot abort och eutanasi brukar med livets helighet inte vanligtvis mena att alla livsformer har ett okränkbart intrinsikalt värde. Växter, bakterier och djur har de sällan problem med att man dödar.
Det vanligaste svaret (om man bortser från gud) är att människan innehar vissa kognitiva förmågor som särskiljer oss från djuren, vilket ger oss detta okränkbara värde. Det mest uppenbara problemet med detta resonemang uppkommer när vi pratar om abort, eftersom foster har en kognitiv nivå som inte är nämnvärt större än den hos en amöba. Så denna skiljedragning kan inte gälla foster. Den omfattar heller inte små barn (vuxna hundar ligger på ungefär samma nivå som en tvååring) eller mentalt handikappade.
Någon som argumenterar mot abort brukar därför modifiera definitionen så att alla varelser med potential till en viss förnuftsnivå har ett okränkbart rätt liv. Det finns dock flera problem med detta resonemang.
För det första så följer det inte från att x kan bli y att vi måste behandla x som om det vore y. Det flesta skulle nog exempelvis anse att det vore orimligt att ge någon statsministerns befogenheter grundat på att denne har potentialen till att bli statsminister. En sådan generalisering av människans förmågor ledar altså till absurda slutsatser.
För det andra så är den inte helt inklusiv heller. För låt oss säga att ett foster är av genetiska skäl dömt till att bli gravt mentalt handikappad. Eller någon som lider av extrem demens/alzheimers. Dessa saknar ju då potentialen till att uppnå en förnuftsnivå som är högre än den hos många djur, innebär detta då att de helt saknar rättigheter?
Att argumentera utifrån rättigheter är därmed inte tillfredsställande. Men betyder det att vi saknar rättigheter och att människan därför är fri att göra vad denne vill mot andra? Inte riktigt.
För alla varelser med ett grundläggande medvetande har ett intresse av maximera sin lycka och minimera sin olycka. Detta gäller för dig, mig, en hund och en fisk. De flesta skulle nog även hålla med om att ett maximerade av den egna lyckan är något gott. Eftersom maximerandet av lycka är något gott, så kan man även hävda att maximerandet av lyckan överlag är något gott. Denna ståndpunkt kallas för utilitarism.
En intressant anmärkning är att detta inte innebär att dödande i sig är något felaktigt. Dödande i sig har ju endast negativa bieffekter i den mängd smärta den skapar innan subjektet avlider, men själva handling för en utilitarist moraliskt neutral. Det intressanta är istället konsekvenserna. Det innebär bland annat att en utilitarist skulle se det som rätt att döda 1 för att rädda livet på fem, eftersom en sådan handling skulle minska mängden lidande.
Dödande är altså inte något som nödvändigtvis är fel. Detta betyder dock inte att vi inte bör ha generella lagar mot dödande. Hos självmedvetna varelser som kan betrakta en framtid och en dåtid så har även dödande andra negativa effekter, eftersom dödandet av någon annan kan skapa ett oro för att själv utsättas för samma situation. Att förbjuda dödande som princip i de fall de kan skapa denna det som beskrevs ovanstående kan altså anses minimera oron och därmed olyckan.
Centralt blir även hur dödandet går till - om dödandet orsakas helt smärtfritt för subjektet så är det bara indirekta effekter som talar emot det. Den effekt dödandet har på dess omgivning, anhöriga och de effekter mord har på säkerhetskänslan i ett samhälle, är exempel på detta.
Detta innebär att vi inte kan fördöma aborter som genomförs innan vecka 18, då det är först då fostret börjar utveckla förmågan att känna smärta. För effekterna av att abortera ett barn är då endast indirekta, och om väl föräldrarna bestämmer sig för en abort så är de negativa effekterna aborten har på dem mindre än de negativa effekterna av att inte genomföra aborten. En abort påverkar även inte säkerhetskänslan i ett samhälle nämnvärt.
Senare aborter kan även de motiveras på liknande sätt, men om fostret i fråga kan känna smärta så måste även dess intressen räknas med i kalkylen. Det blir därmed inte lika lätt, och tillåtande av abort efter vecka 18 borde då endast tillåtas vid de specifika fall där en abort utan tvivel kan anses minimera mängden smärta (exempelvis då kvinnans liv är i fara eller där fostret har ett allvarligt handikapp).
Detta sätt att se på abort har flera fördelar gentemot den något tvetydiga liberala hållningen. Själva födsel blir ju då inte en skiljelinje, vilket innebär att vi slipper de problem som de liberala argumenten som bygger på möjligheten att barnet ska kunna leva utanför modern har med den teknologiska utvecklingen. Men framförallt så undviker vi att argumentera utifrån samma premiss som abortmotståndarna, nämligen rättighetsetik.
Att felet med dödande grundar sig i dess konsekvenser för den totala mängden lycka/olycka innebär även att vi inte kan hävda att dödshjälp, eller eutanasi, är fel. Om människa befinner sig i en sådan hopplös situation där det endast återstår lidande, så är det snarare en moralisk plikt att göra allt för att minimera lidandet. Om subjektet ifråga (antingen tydligt vid ett tidigare tillfälle eller där och nu) självt då anser att livet i sig inte längre är värt att leva, så borde det finnas hjälpmedel tillgängligt som avslutar livet snabbt och smärtfritt.
Vissa hävdar att detta i slutändan innebär eugenik á la Hitler. Men om subjektet i fråga själv anser att livet är värt att leva, oavsett vilken situation denne kan råka befinna sig i, hur ska vi som utomstående subjekt utan insikt i dennes uppfattningsvärld kunna säga att denne har fel? Jag anser därmed att sådana invändningar inte applicerar.
Håller ni med mig? Eller anser ni jag är helt ute och cyklar? Skriv gärna, så besvarar jag så gott jag kan. Jag vill även tacka alla de som orkade läsa hela vägen till slutet.