Svar till The_ist [
Gå till post]:
Det är en del intressanta punkter, men jag anser att din idé är något bristfällig.
Jag är lite nyfiken på hur en talföljd som ständigt adderas med ett inte är oändlig. Var du än sätter definitionen av den aktuella talföljden fortsätter den ju alltid med ett, liksom att var du än drar gränsen för hur många värdesiffror som krävs för att 0.999... skall räknas som 1 så kommer du alltid ha fler nior i talföljden som gör att det avrundas till ett. Det är en fråga om hur du definierar oändlighet; om en oändlighet måste vara oändlig åt alla håll, så kan en talföljd med en början inte vara oändlig, inte heller kan en cirkel vara oändlig, då det finns en punkt vid vilken du kan nå samma position på cirkeln igen. Det finns oändliga oändligheter, och det finns ändliga oändligheter. Den gemensamma nämnaren är att båda är oändliga.
"Standardteorin", den om Big Bang, är snarare en standardteori i populistisk synvinkel än ur en vetenskaplig. De populäraste grundläggande teorierna om fysik idag är relativitetsteori, kvantmekanik och strängteori. Varje teori har både för- och nackdelar när det kommer till deras utformningar.
Hela första delen av ditt argument bygger på att vi utgår från en relativistisk (?) syn på universum där Big Bang är "den accepterade" sanningen. I och med att jag hör till den skara människor som anser att relativitetsteori inte ger ett tillfredsställande svar på alla nödvändiga frågor stör det mig lite.
Om vi ponerar att det istället var kvantmekanik som var den ur populistisk synvinkel "rätta" teorin får ditt argument en del problem.
För att göra det så "svårt" som möjligt för dig att lägga fram samma argument igen kan vi utgå från att den vida accepterade teorin är normalutförandet av loopkvantgravitation. Om du inte är insatt i loopkvantgravitation kan du läsa om det grundläggande i teorin här (
http://relativity.livingreviews.org/Articles/lrr-2008-5/) eller en väldigt nedkortad och förenklad version här (
http://www.sciam.com/article.cfm?id=big-bang-or-big-bounce).
Den andra delen av ditt argument bygger på axiomet "orsak och verkan". Detta förutsätter att alla eller vissa ting (t ex vi, eller i slutändan jag, i egenskap av självmedveten enhet) har en fri vilja. Om vi inte har en fri vilja ges flera möjligheter till varför saker är som de är; som ett exempel skulle vi kunna tänka oss att tiden är cirkulär (eller en annan oändlig geometrisk figur), ty i ett sådan universum krävs inte orsak och verkan.
Alternativt skulle man kunna tänka sig att orsak och verkan förskjutits, så tillvida att verkan förekommer innan orsaken.
Båda diskuteras livligt inom diverse kvantmekaniska teorem (till min vetskap inte en cirkulär tidsdimension, det är mitt försök till att förtydliga problematiken som uppstår).
Det är dock mycket trevligt att en teist försöker framföra någon form av argumentation som är giltig på naturalistisk basis. Det svåra i detta ligger dock i de vida meningsskiljaktligheter som råder mellan anhängare till olika vetenskapliga teorier, att argumentera för t ex en kristen tro gentemot en naturalistisk är ungefär som att försöka argumentera för strängteori mot alla olika religioner samtidigt. :)
