Låt oss börja med något grundläggande - människans kontra djurens värde. Den vedertagna uppfattning är att människan har ett okränkbart värde, och att dödandet av andra människor utifrån detta är fel. Detta värde appliceras dock inte på djuren, vilket innebär att vi kan använda dem som kläder, föda m.m. Men var får människorna detta värde ifrån? Vad är det som särskiljer oss från djuren till den grad att vårt liv är heligt, men inte deras?
Ett vanligt argument för denna skiljedragning mellan människor och övriga djur är att vi får vårt heliga status utifrån det faktum att vi är rationella, intelligenta och förnuftiga varelser. Men det finns människor som saknar förnuft, rationalitet och intelligens. Små barn och mentalt handikappade kan exempelvis ha en långt sämre logisk förmåga än vissa djur (hundar är exempelvis lika intelligenta som en 2 åring). Om man menar på att det som ger människan dess okränkbara status är dess förnuft, så borde det inte vara något fel med att använda spädbarn för mat och göra kläder av de mentalt handikappade.
Nu kan vissa invända att det räcker med att man har potentialen till mänskligt förnuft för att mänskliga rättigheter ska gälla. Det finns flera felaktigheter i dessa påståenden - för det första så täcker detta inte de som av genetiska skäl är mentalt handikappade. För det andra så tilldelas då egenskaper och rättigheter ut baserat på släktskap, inte uppfyllandet av kriterier, och då förlorar kriterierna helt sitt betydelse. Det är en ad-hoc som motsäger den teori den var ämnad att lappa.
Man kan även ta upp andra egenskaper, såsom autonomi eller förmågan att tala som skiljelinjer mellan människa och djur och hävda att dessa ger oss oinskränkbara rättigheter. Men återigen så finns det människor som inte uppfyller dessa kriterier och djur som uppfyller dem kanske till och med bättre (man har exempelvis kunnat lära apor att kommunicera med grundläggande teckenspråk).
Det som är intressant i min mening är därför inte att dra godtyckliga gränsdragningar mellan människor djur som inte kommer att omfatta alla människor. För att citera Jeremy Bentham: The question is not, Can they reason? nor, Can they talk? but, Can they suffer?
Det relevanta är således enligt mig huruvida ett subjekt kan känna smärta, lycka eller andra tillstånd av välmående. Jag vill hävda vidare att det är ett genuint intresse hos subjekt med dessa förmågor att maximera känslor av lycka samt välmåendet och minimera smärta samt vantrivsel, och att uppfyllandet av detta är vad som anses "gott". Maximerandet av vad som är gott, altså lycka och andra känslor av välmående, är således det som gör ett samhälle gott. Detta resonemang är en härledning till en moralteori kallad utilitarism, och att vi bör maximera lycka och andra känslor av välmående är något jag kommer att utgå från när jag fortsättningsvis argumenterar för vegetarianism.
Om vi utgår utilitarism så blir det essentiella att värdera handlingar efter vilka konsekvenser de har för alla inblandande subjekt gällande deras välmående och lycka. Detta innebär ex. dödande som handling inte kan anses vara fel, utan endast de konsekvenser för lyckan och välmåendet av de inblandade. Att döda en för att rädda tre är således enligt utilitarismen rätt.
När det gäller användandet av djur som föda och kläder så står två intressen för välmående emot varandra - djurens och människan. Människan utsätter i detta fall djuren för begränsad rörelsefrihet och slutligen död för tillfredsställa en kortvarig njutning. Den njutning människan får av att äta kött uppväger helt klart inte det lidande som dessa djur måste utstå för att bli plagg och mat, speciellt när den moderna människan utan problem kan tillfredsställa sina plagg och näringsbehov utan att behandla djur på det sätt vi gör idag. Dessutom så innebär djurhållningen en enorm slöseri av resurser, eftersom endast 10% av den energi de får i sig hamnar på vår tallrik. De proteinrika grödor som används för att mata djuren i den industrialiserade köttproduktionen är inte sällan de som vi själva även konsumerar - majs, vete, soja osv. Detta innebär att vi i en tillvaro av skogskövling och massvält odlar upp en massa mat som sedan slösas bort. Även vi människor kan altså öka vår välfärd genom att avstå från den nuvarande djurhållningen.
Vissa kanske kan hävda att Eskimåer måste äta kött för att överleva i den omgivning de lever i. Och visst, såsom vi tidigare sagt så är dödandet i sig inget fel, och om det är nödvändigt för att överleva så är ett djurs relativt snabba skonsamma död genom ett skott att föredra framför lidandet det skulle innebära för vår eskimå att svälta ihjäl. Men förutsatt att vi inte lever under dessa förhållanden så kan vi inte rättfärdiga vår nuvarande behandling av djur för vare sig föda eller kläder.
Samma resonemang som vid eskimån kan användas för att besvara den vanliga invändning när det kommer till vegetarianism: "Djur äter andra djur i naturen, och därför är det inget fel med att äta djur!". Djur som äter andra djur gör det för att överleva - det kan inte sägas för oss. Vi tillför onödigt lidande för väldigt lite njutning, och invändning kan därför inte användas som rättfärdigande.
Slutligen så är det värt att uppmärksamma det faktum att det utifrån ett historiskt perspektiv är möjligt att ändra attityder och beteenden radikalt. Att ge upp kött och skinn är en uppoffring som inte ens kan jämföras den som gjordes av slavägare när slaveri avskaffades runt om i världen. Inte minst i USA innebär förbudet att äga slavar en enorm skillnad i materiellt välstånd för slavägare. Med detta i åtanke så är det svårt att hävda att denna uppoffring lilla uppoffring det är att inte äta kött och använda skinn skulle vara omöjlig att genomföra.
Förhoppningsvis så orkade ni läsa igenom hela inlägget och överväger vegetarianism utifrån de ovanstående argumenten. Om ni har några invändningar så besvarar jag dem gärna så gott jag kan.
