Svar till Jokk [
Gå till post]:
Det här skrev jag ner för ett tag sedan när jag klurade på både de ena och de andra, de kanske hjälper lite.
Big bang var inte starten för allt, det är naivt att tänka sig Big bang som den stora smällen som
skapade allt. Det är lite som när man trodde att jorden var den centrala punkten av vårat solsystem
och allt kretsade runt oss, varför ska allt kretsa runt "våran" Big bang? Varför inte tänka sig 2
Big bang? Eller kanske 2 miljarder? Vi vet inte mycket om vad som finns där ute, men vi vet att
jorden inte är centrum av nåt, vilket man trodde förr. Vi vet att vårt solsystem inte är det enda,
och vi vet att våran galax har miljarder syskon. Varför ska det ta stopp där?
Om vi nu tänker oss det här scenariot:
Hela vårat universum är en del av något (i våra ögon) mycket större, där universum har miljarder syskon.
Det som dessa universum skapar är i sin tur bara en liten del i något större. tänk dig nu att det
fortsätter så där i en oändlighet, vilket endast är något vi inte förstår. Om vi sen tänker i den andra
riktningen på atomer mm. Varför skulle tex. atomer eller strängar (strängteorin) vara de slutgiltiga
byggstenarna för allt. Dessa byggstenar kanske är en stor del av något mycket mindre, eller varför inte
det "mindres" oändlighet?
Vi kan omöjligt förstå oss på universum och dess oändlighet. Det vi studerar och bygger en uppfattning
om skapar vi på sätt och vis, eller rättare sagt våra sinnen skapar det.
Om man tänker sig såhär: Med hjälp av våra sinnen bygger vi en uppfattning om saker och ting, men våra
sinnen har vi utvecklat, vi skapade dem. Vi tar några exempel.
Vår syn.
Varför är gräset grönt? Man skulle kunna säga att gräset reflekterar endast just den färgen och därmed
är gräset grönt. Men färger existerar inte. Vårat sinne (synen) har skapat färger för att vi lättare
ska kunna orientera oss. Vad som egentligen gör gräset grönt är att elektromagnetism i en viss frekvens
reflekteras och våra ögon uppfattar just den frekvensen som grön.
Vår hörsel.
Det är samma sak med våran hörsel som det är med synen, vi uppfattar frekvenser som ljud. Egentligen
finns det inget ljud, vi skapade ljud.
Om vi nu tänker oss att vi skulle utveckla fler sinnen, vad skulle de kunna vara för sinnen?
Det kan vi omöjligt fantisera oss fram till. För allt vi vet och allt vi kan föreställa oss kan vi
endast göra för att våra sinnen säger så. Om tex en person föds döv och aldrig får veta de skulle han
inte ha en blekaste aning om att han saknar ett sinne. Han kan omöjligt veta att saker och ting "låter",
han kan inte föreställa sig vad det sinnet skulle innebära.
Alltså kan vi omöjligen föreställa oss nya sinnen, och allt vi vet, vet vi tack vare våra sinnen.
Men om vi nu skulle kunna utveckla något nytt sinne, skulle vår syn på universum då ändras?
Finns det information vilket vi ej kan uppfatta som skulle ta oss till en helt ny nivå?
Tänk dig ett sinne som kan uppfatta oändligheter, logiskt? Nej, och just därför skulle de kunna vara logiskt.