Life sux för en del , det gäller bara att hitta rätt känsla och ork för att gå ifrån skiten .
Mitt liv , ptja . Ingen dans på rosor , men jag klagar inte .
Orkar inte tänka på hur det hade varit om jag hade gjort si eller så .
Jag har format mig själv genom mina upp och nedgångar och för stunden så älskar jag mig själv allt för mycket för att tänka på hur jag hade varit utan dem .
Från början då . Mobbad i hela låg-mellenstadiet (jag var lite längre , lite större och lite konstigare än de andra ^^)
Fick ätstörningar och andra psykiska men .
Började röka , supa , knarka under högstadiet och betygen samt självkänslan rasade .
Blivit sexuellt utnyttjad X antal gånger .
Min bästa kompis dog av en hjärnhinnsinflamation .
Jag har hamnat på sjukan på grund av dåliga tankar och för lite livslust .
Men jag lever än .
Ingenting kan ta död på mig mera :'D .
Mitt liv just nu är rätt så bra , har fått prata med duktiga proffisionella människor som har hjälpt mig , samt bra folk omkring mig numera .
Men man ska inte gå och gräma sig över det gamla , man ska se frammåt med stolthet , just för att man kan !
Och det är det viktigaste , att man kan , vill och att man
gör det !Men sen är det klart att man har sina inre ärr , man ska inte glömma det som hänt , utan mer lära sig att hantera livet med dom .
Jag har mina stunder där allt liksom faller samman , men har ändå "det där extra" som gör att jag håller mig kvar .
Jag vill så gärna lära andra det , för det sker för mycket självmordsförsök idag ._.
Till trådskaparen ; stark tråd , mycket bra . :) .
mentalt sjuk ๏̯͡๏)