Hej!
Jag går Gymnasiet och därför känns detta extra pinsamt. Jag känner mig totalt utfrtyst från min klass.
Det är aldrig någon som hälsar på mig eller säger hejdå, aldrig någon som frågar mig hur jag mår. I klassrummet sätter sig bara någon jämte mig som sista utväg om dens bästis är sjuk. Det är aldrig någon som väntar på mig när lektionen är slut, ibland på matrasterna sitter jag på toan för att där kan jag vara helt själv utan att någon kan döma mig. Det är ingen som säger någonting elakt men ja, de visar det fysiskt istället.
Är detta mobbning? Är jag mobbad?
När jag var liten var jag ensamvarg och var helst för mig själv och var det för att ingen ville vara med mig och för att jag trivdes bäst med att vara själv, för då kunde jag göra som jag ville utan att någon annan skulle bestämma. Men nu så har jag verkligen försökt att vara social i skolan, jag är inte samma person som då, jag är ensam hemma så jag vill ha mycket kompisar i skolan. Men det är aldrig någon som kommer till mig. Jag känner mig så ensam, även när jag är med andra personer. Jag känner mig mindre ensam när jag är helt själv, faktiskt.
Jag berättade lite av detta för min lärare som jag har mycket, och hon sa att hon skulle ta tag i idet, men tror inte hon kan det. Idag pratade hon med mig och sa att det verkligen såg ut som att jag blivit bättre och som att jag har mer kompisar nu än för 4 veckor sedan då jag pratade med henne. Det har suttit någon jämte mig på alla hennes lektioner , men hon vet ingenting om de andra lektionerna.
Hur observanta tror ni de andra lärarna är? Märker lärarer sådant om en elev är utfrst? Borde jag prata med någon? Tänker inte vända mig till min familj eller någon kurator.
/Julia
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!
