Hej! Jag vill jättegärna ha tips eller någon slags lösning på mitt problem.
Jag har ända sen jag gick i högstadiet och innan (alltså mer än 3 år)känt mig avtrubbad, som att vara apatisk. Jag finner ingen ork till någonting och att ta sig ur sängen på morgonen och gå till skolan är en kamp som saknar ord.
Jag har såna höga ambitioner och jag kan om jag vill när det gäller allt jag lägger manken till. men jag vill inte. Jag är inte lat eller något sånt, jag bara finner ingen mening att göra någonting. Och när jag väl gör något så gör jag det till 110 % vilket inte är lätt i längden. Det finns alltså ingen balans in jag ska få min vardag att fungera. Jag ligger hellre in min säng dag ut och dag in och jag kan sova i dygn utan problem.
Alla de saker jag vet att jag borde göra spelar ingen roll för mig, det är som att ordet "måste" inte har någon effekt på mig oavsett hur det kommer påverka mig i slutändan vilket får förödande konsekvenser på mitt väl mående, men hur ska jag finna ork? Vad kan jag göra för att hjälpa mig själv?
Ellie svarar:
Kan det vara så att du har lite för höga krav på dig själv? Jag vet att det känns rätt meningslöst att säga till någon som vill satsa allt eller är lite av en elitist men det handlar inte om att man inte kan ta sig dit utan att man upplever att det är för långt dit. Kanske ska du dela upp dina mål i livet i mindre delmål inte se hela resan som en stor uppgift.
Sen orkar ingen göra något 110% man får acceptera att vissa saker blir halvbra och lära sig från det. Det där verkar mer handla om rädsla för att misslyckas och misslyckas kommer du göra, misslyckas gör alla. Detta för att annars skulle vi aldrig veta vad som ska göras för att kunna lyckas. Det kan verka som att vissa människor aldrig någonsin misslyckas med något och det till stor del handlar om att vi inte ser när de misslyckas och jämför oss enbart när folk är på topp. Gör inte det, inse att det är en del av livet och testa.
Det är bara mina spontana tankar, annars så finns det inga quickfix där man löser problem med några uppmuntrande ord. Mår man dåligt en längre tid som du gjort så är det inte en naturlig del av din tonårsperiod utan verkar vara kroniskt. Du behöver nog extern hjälp för att orka sätta om upp delmål och komma till botten med vad den här prestationsångesten kommer ifrån och varför du inte vill göra något som är roligt längre. Detta kan du göra via skolan som ska ha en kurator, skolsyster eller psykolog, annars kan du gå via BUP och man kan även höra av sig till vårdcentralen.
