Jag har haft ett distansförhållande i snart 1 år nu. I början tyckte jag att det kändes skitbra men nu på sistone har det börjat tära på mig något enormt och jag kan knappt prata i telefon med min pojkvän utan att bryta ihop för att jag saknar honom så mycket. Det blir många missförstånd och vi grälar mer än vanligt. Och med tanke på framtida jobb och studier kommer vi få allt svårare att ses. Vi älskar fortfarande varandra otroligt mycket så jag vill inte göra slut med honom. Så jag undrar om någon har erfarenheter/tips på hur man får ett "skakigt" distansförhållande att fungera på bästa möjliga sätt?
Ellie svarar:
Nej det har jag inte för alla distansförhållanden jag varit i har av samma anledning tagit slut. Det
är skitjobbigt för vore man inte kär så skulle det vara enkelt. Det spelar ingen roll hur många nytänkande ideér man får på att umgås via skype förlåt men kroppen känner inte att det räcker. Man måste se till att kunna ses med jämna mellanrum. Så det enda tipset jag kan ge är att försöka ses så mycket som möjligt och lika mycket åt båda håll.
Förlåt om jag är hård men jag har inte träffat någon som föredragit ett distansförhållande över ett där man bor i samma stad.
Jag vet att på pajen finns många par som varit i distansförhållanden, ni får gärna berätta om dem. Hur länga har ni varit ihop, vad har ni gjort för att det ska hålla och hur tror ni det kommer gå i fortsättningen?
