Jag har läst lite och förstått att det är vanligt att tjejer får bristningar i tonåren, men det känns som att jag har ovanligt mycket. Jag är inte överviktig, men jag har ändå bristningar på låren och lite upp på rumpan,lite på vaderna, brösten och höfterna. Många av dem har redan nu börjat blekna, men man känner dem tydligt fortfarande.
Och sen angående en annan sak, mina bröst. De ganska stora, men de hänger och vårtgården, eller vad det heter, är väldigt stor. Jag läste någonstans att om man hade vårtgårdar som var större än en 5 krona så var de "för stora" och det var oattraktivt, och efter det har jag oroat mig mer än någonsin om dem eftersom de nu råkar vara större än en femma.
Så min fråga är: Är allt jag nämnt oattraktivt och avtändande?
Jag vill nämligen inte råka hamna i en situation där jag är på väg att ha sex med någon och så kanske man måste avbryta för att mitt utseende är avtändande. Och eftersom man inte ser mina bristningar eller det jag stör mig på med mina bröst under kläderna så kan man inte riktigt förutspå det, och så kanske det kommer som en negativ överraskning för "min framtida partner", så att säga.
(Och jag vet att man ska försöka älska sin kropp och allt det där, men när jag försöker med det så slutar det oftast med att jag gråter ändå)
Ellie svarar:
Bristningar får tjejer ibland i tonåren för att man växer och det relaterar som du märkt inte på grund av övervikt. Det går inte att göra så mycket åt dem mer än att hoppas de bleknar, men de flesta har dem så jag tycker inte du ska oroa dig så mycket över det.
Ingen behöver älska sig själv, man behöver däremot ha en realistisk syn på sig själv acceptera att såhär ser man ut. Om man inte passar in i idealet får man inse att det är nog så att väldigt få egentligen gör det. Jag tror inte du ska bry dig om vad din framtida partner kommer föredra utseende mässigt, det finns inget att göra åt saken. Det viktiga är faktiskt att man är frisk och även om en partner inte tycker om alla specifika delar i ens kropp så ska man fokusera på det man uppskattar.
Om du känner att du lider av extremt dålig självkänsla kan det vara bra att prata med någon om det, en kurator eller psykolog eller om du har en god relation med din mamma kanske hon kan säga några kloka ord.
