Hejsan!
Jag är en tjej på 19 år som har en pojkvän sedan ett halvår tillbaka, även han är 19. Allt var frid och fröjd när vi träffades, jag var lyckligast i världen då. Men dom senaste två månaderna har jag börjat tvivla på om han verkligen är någon för mig. Han och jag blev tillsammans ganska kort efter att det tagit slut mellan mig och mitt ex, som jag spenderade fyra år med. Han satte ribban ganska högt så jag har börjat tro att jag kanske har för höga förväntningar pga det.
Jag och min pojkvän har ganska många problem. Ett av dom är att jag är redo för ett seriöst förhållande, det är vad jag är ute efter nu. Jag vill dela allt med någon. Jag vill planera min framtid med en annan människa. Men han är helt tvärt mot. Han vill inte ”stadga” sig, han vill inte att vårt förhållande ska vara seriöst. Jag kanske får svar på min fråga redan här..
Ett annat problem vi har är att allt verkar handla om sex för honom.
Vi har inte träffats på några veckor nu och jag skickade iväg ett sms där jag skrev att jag saknade honom. Jag fick som svar ”jag är sugen”. Det var inte bara den gången, utan varje gång vi träffas så är han ute efter sex. Han säger det inte rakt ut, men det känns som att det är det han går och längtar efter medan vi är med varandra. Det får mig att känna mig väldigt utnyttjad. Jag har sagt det till honom men svaret jag får då är ”förlåt, vi ska inte ha sex på flera månader!”
Så att prata med honom om det är nästan omöjligt.
Ännu ett problem är att han aldrig vill berätta någonting för mig. När han skulle åka utomlands i en vecka, fick jag veta det dagen före han skulle åka. Han berättar inte när han ska ut på krogen. Han berättar ingenting för mig, fast jag har sagt att jag vill veta. Han säger bara att jag har för stort kontrollbehov.
Men det jobbigaste av allt är att han aldrig säger att han älskar mig eller att han tycker om mig. Han har sagt att han älskar mig någon enstaka gång men för ett par veckor sedan sa han att han inte visste hur det kändes när man älskade någon men att han trodde att han älska mig.
Trots våra problem kan han stundvis vara en otrolig pojkvän som man inte kan få nog av. Vissa stunder när vi träffas är jag så himla lycklig och vill aldrig lämna hans sida. Det kan kännas så rätt med honom.
Men jag vet inte längre vad jag borde göra. Jag vet att jag borde prata med honom om det här, men att få honom att ha en konversation om det med mig verkar omöjligt. Hur ska man lägga fram det liksom? Och att få honom att förbättra sig känns nästan ännu mer omöjligt. Borde jag lämna honom nu innan jag förlorar mig helt i honom? Jag har vart med om det förut och jag vill inte bli så
sårad igen!
MVH
Anonym 19 årig tjej
Ellie svarar:
Först och främst ska man aldrig förlora sig helt i någon. Du måste först tänka att du kan överleva utan honom. Ni har varit ihop i ett halvår och det är fullkomligt normalt att börja utvärdera förhållandet. Ingen här kan säga vad du ska göra men du har börjar märka att ni vill olika saker.
Du skriver att du är 19 år och jag antar att han är i ungefär samma ålder. Efter ett halvår tror jag man får dra i bromsarna lite på att dela allt med någon och stadga sig. Man har precis kommit ut ur gymnasiet och de flesta vet inte alls vad de vill.
Så för att förbereda dig, det låter som att du har lagt ribban lite för högt lite för tidigt och lite för mycket. Man kan inte anta att någon vill dela ens liv med en så fort. Sen oavsett vad så kan han inte vara hela ditt liv heller.
Så vill du ha ett seriöst förhållande att utvecklas i får du nog lägga korten på bordet. Inse vad du kan kräva av honom och vad du inte kan kräva honom. Förslagsvis, nej du kan inte kräva att du ska veta allt han gör hela tiden, planera din egen framtid först och ta problemen när de kommer. Men du kan kräva att det inte bara ska vara sex och det vore skönt att i alla fall kunna se hur den närmaste månaden kommer se ut.
Får han panik och vill inte prata om erat förhållande kanske det är hint för dig om hur viktigt det är för honom.