Jag är 15. Jag älskar min pojkvän. Men det finns så mkt problem i vårt förhållande.. han får inte göra nånting för sin familj. Han får inte ens sova över hos mig. Det är sjukt jobbigt, jag klarar snart inte av det mer. Btw vi har varit tsm i ett halvår. Men iallafall, jag gråter på nätterna för det här. Vi träffas runt 6 på vardagar och han äter hos mig vi myser och sen går han klockan tjugo i 9. På helger kan vi ses lite tidigare, kanske typ 3 om jag har tur, och han måste åka bussen kvart i elva. Han får aldrig sova kvar, eller ta en senare buss om vi kollar på film. Han får inte följa med mig till fjällen eller typ utomlands även fast han skulle ha råd, det handlar inte om att han är fattig utan att han inte får. För sin bror typ.. jag dör snart! Det är SÅ jobbigt.. och när jag typ frågar "kan inte du fråga om du får sova hos mig på lördag?" eller "kan inte du fråga om du får följa med mig på kryssning?" då blir han jättesur och säger att jag tjatar. Men jag är trött på att alltid ligga hemma och mysa. Visst jag älskar det<3 men jag vill att vi ska hitta på saker oxå, i somras hade vi sjukt kul. Alla möttes typ, asså alla kompisar och badade och typ va i stan, gick ut tillsammans, gick promenader, han och jag åkte till ung08 tillsammans. Men nu är allt så annorlunda, nu gör vi knappt nånting längre, utom festar, för det gör vi! Men grejjen är att jag VERKLIGEN vill att han ska vara lite mer fri, jag hade en kille förut som fick sova hos mig på VARDAGAR tillochmed, jag bah kan du sova hos mig på jullovet? (jullovet är 3 veckor så jag förväntade mig ett ja) han svarar: nej det kan jag inte, för det första får jag inte och för det andra är jag upptagen. Okej, visst! Han fick sova hos mig på nyår. Men en jävla kväll, för det första sov vi typ inget, för det andra va sophie i samma rum så ja, och sen va vi packade så han ville gå och lägga sig och vila medans jag ville hitta på något! Men nej han somna direkt (då va klockan typ 6) men iallafall jag älskar han enormt, och jag vill verkligen va tillsammans med honom men jag vettefan om jag klarar av det här. Hans familj är ju muslimer så det är därför! Men vad ska jag göra! Han tycker bara att jag är jättejobbig om jag frågar.....men jag spricker snart! Hjälp mig :(
Borttagen svarar:
Hej!
Dina/era problem är:
* din pojkvän inte får sova hos dig/följa med dig på olika saker
* hans bror har en roll i att hålla honom tillbaka (+ kanske andra personer runtomkring honom)
Dina problem kan vara ganska jobbiga eftersom de innehåller så många olika personer och tankar. En slutsats som jag kan komma fram till är att ni (din pojkvän & du) först bör prata med varandra. Det kan faktiskt vara som så att det ligger hos honom personligen. Efter ett prat med honom, där ni gått igenom hur det är och hur ni till göra så bör ni tillsammans prata med hans bror och eventuellt exempelvis hans föräldrar (andra personer som håller honom tillbaka). Då kan ni förklara er situation och berätta hur jobbigt det är och att ni inte vill ha det så.
Eftersom din pojkvän bara är 15 år gammal så har hans föräldrar (inte hans bror) rätt att bestämma över sådana saker (ex. vart han skall sova, om han får åka utomlands osv.) men det bästa ni kan göra är att berätta för dem hur ni upplever det. Du har inte inkluderat någon information om huruvida hans föräldrar är... de kan vara sådana som tycker att det är viktigt att hålla familjen nära eller så märker de helt enkelt inte att ni är ledsna över det. Om hans bror är en stor faktor i det hela så tycker jag att ni bör prata med föräldrarna om det så de kan göra någonting åt hans brors problem.
Sover du över hos honom? Får du följa med hans familj på saker och ting? Hur ofta är du hos honom? Hur du beskrev så verkar det som att ni väldigt ofta är hemma hos dig.
Se till att få veta hur din pojkvän tänker och känner innan du går vidare,
eftersom ni är två olika personer så kan det finnas två olika viljor och två helt olika perspektiv på problemet.
__________________________________________________________________
Sist:
Om ni försökt med det mesta för att reducera problemet så kommer det slutgiltiga beslutet att ligga hos dig. Det är bara du som kan avgöra om du klarar av att ingå i ett förhållande med en person där du upplever många jobbiga problem. Jag vet att du älskar honom men känn efter vart dina gränser går också. Om du verkligen inte klarar av er situation och att ni tillsammans har dragit till med alla åtgärder ni kan komma på... så kanske det är bäst att fundera över frågan: "Kommer jag klara av att det ser ut såhär mellan oss tills vi själva får bestämma?"
__________________________________________________________________