Sen jag var liten så har jag känt en kille, både hans familj och min familj brukar träffas ett par gånger om året. Så vi är inte jättetighta. Det var ganska länge sen vi träffades, men i somras så gjorde vi det. Då var vi och våra syskon med varandra och gjorde saker ihop, och då insåg jag också att jag hade känslor för honom. Efter det så kunde jag inte sluta tänka på honom, hade inte ens lust att göra annat eftersom jag bara kunde tänka på han. Men nu när jag hade slutat tänka på honom, så träffar jag han på stan, och trots att det har gått nästan ett halvår sen vi träffades sist, så är det som att jag fick tillbaka alla känslor för honom. Fast vi inte sa nått mer än hej när vi träffades. Kan man verkligen få sådana här känslor fast vi nästan aldrig träffas? Jag gillar verkligen honom, och jag hoppas att vi någon gång ska kunna bli mer än vänner, för jag kan fan inte sluta tänka på han. Mår så dåligt, för att jag verkligen gillar honom. Men det känns så lågt ifrån att det skulle kunna bli något. För vi träffas så sällan, och när vi väl träffas får vi aldrig vara själva, p.ga. våra syskon och föräldrar. Sedan så vet jag inte ens vad han tycker om mig? Och det skulle kännas konstigt att bara ta kontakt med honom eftersom vi inte är så nära varandra. Vad ska jag göra?
myh svarar:
Hej.
Det låter lite mer som en förälskelse än att du är kär i honom.
Men det är inget vidare konstigt om du skulle kontakta honom, du kan ju börja småprata lite och se vad som sker därefter.
/myh