Hej. Jag är 15 år och tjej och mår inte bra. Jag är så fokuserad på att göra alla omkring mig glada att jag glömmer bort mig själv. Det finns ingen jag kan prata med och jag känner mig bortkommen. Min högsta önskan är att få bo själv så att jag inte behöver vara glad jämt, jag vet att jag kan också (det säger väl alla i min ålder men jag kan verkligen, jag har bott ensam hela veckor i sträck och gjort allt som man gör när man bor själv, tvätta, städa, laga mat etc.). Jag måste alltid vara glad utåt eftersom att folk oroar sig så mycket annars, och jag avskyr att vara till besvär och att folk ojar sig över mig. Jag behöver lite distans men kan inte ens vara ifred när jag är sjuk eftersom mamma är hemma mycket och min syster gör allt skolarbete hemifrån. Jag finner relativ ro hos min pappa och hans tjej men inte ens där kan jag helt slappna av. Jag finner en tröst i vardagliga handlingar såsom att städa och laga mat men när jag ska göra det för 4 pers och inte bara mig själv blir det för mycket och jag orkar inte. Det här är ju inget ovanligt bland tonåringar och jag vet inte vad det egentligen var jag ville, men tack för att ni tog er tid att läsa allt det här.
//Uppgiven tjej..
RoadGunner svarar:
Hejsan!
Kan mycket väl förstå att du känner dig uppgiven i detta. Det är svårt att känna att man behöver vara ensam och sedan inte ha möjlighet att vara det. Då du är femton gissar jag på att du går i nian? Det kanske vore bäst för dig att söka till ett gymnasium på en annan ort? Det fungerar absolut för många att flytta redan när man börjar ettan på gymnasiet och så länge du själv vet om att du sköter dig så är det nog inga större bekymmer.
Jag har full förståelse för dig och att du vill hitta din egen väg. Det är många om det går alldeles utmärkt för som flyttar, men det du skall tänka på är att det faktiskt är ditt hem och ingen annans. Ibland kan det bli en ungdomsgård om man flyttar tidigt och man inte riktigt kan säga nej till gäster som alltid vill hälsa på och det kan bli mycket festande och så. Väljer du att flytta så var noga med att det är ditt hem och dina regler som gäller!
Att känna som du gör är inget ovanligt alls, men även om det inte känns så så behöver du inte vara orolig. Det kommer att vända! Det viktiga är att du hittar dig själv och att du mår bra! För faktum är att du kan omöjligt hjälpa andra att må bra om du inte mår bra själv. Så enkelt är det. Jag förstår mycket väl att du känner att du inte alltid räcker till och faktum är att man faktiskt inte behöver räcka till alltid. Det går inte att göra allt. Ingen kan det!
Hoppas att detta gav dig lite grann iallafall.
Glöm inte att gästboken alltid är öppen och se till att ta hand om dig! Du är värdefull!
Ha det gott!
MvH /RoadGunner