Hej! Jag är en tjej på arton år som har två frågor.
1: Jag har alltid trott att stroke endast innebär hjärt/hjärn-infarkt, men nu förstått att det även innefattar hjärnblödning. Är det så? För min mormor fick nämligen en hjärnblödning för 18 år sedan. jag tar yasmin p-piller och det är därför jag frågar, för varje gång de frågat om en släkting fått stroke har jag sagt "nej". Bör jag sluta med p-piller?
Min andra fråga: de senaste månaderna har jag börjat bli rädd för allt. Olyckor eller sjukdomar av olika slag. Det kan vara att jag får höra talas om någon allvarlig sjukdom, börjar tänka på flera saker och tänka tanken "tänk om jag får en livshotande eller på annat sätt "livsförändrande" sjukdom? jag blir rädd för allt möjligt, att jag ska dö när jag sover, att det ska börja brinna, att jag ska dö när jag cyklar... you name it. Ibland har jag sökt på symptom på internet, eller statistik över vad svenskar dör av, och hur många som dör per år.
Kan det vara någon psykisk sjukdom som börjat utvecklas? Ska jag prata med en läkare om det här?
Och vad kan det bero på? Stress? - jag är nästan aldrig stressad. Kan det vara att jag är FÖR lycklig? att jag har för få problem i mitt liv för att jag inte bor i ett land där det krigas osv, eller att jag har allt jag vill ha och inte vill mista det? mitt liv är perfekt just nu, precis flyttat hemifrån, ihop med min kille, toppbetyg i skolan, osv. ibland kan det också gälla min kille eller annan viktig person: tänk om han skulle dö, e l.
snälla svara på det här för det är något jag grubblat över i tre månader nu!
Ellie svarar:
1. Ja, hjärnblödning är en stroke oftast orsakad av åderförkalkning i halspuls ådern. Jag tycker du ska prata med barnmorskan eller gynekologen som skrev ut p-pillren från början och förklara att du missförstått frågan. Det finns andra piller som inte för med sig samma risk.
http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Stroke-/
2. Känns lite elakt av mig att säga ja många känner så men så är det. Speciellt i och med att du precis flyttat hemifrån det mesta funkar så tror man att det är början på något hemskt. Jag tror inte det är en psykisk sjukdom som utvecklas utan spontant att du börjat inse att man är inte odödlig och saker kan hända även fast det verkar som att "sådant händer inte mig". Kan vara en del i hjärnans egna sätt att se till att man är förberedd vilket är helt normalt.
Grubbla är nämligen okej men du bör kanske söka dig till en psykolog om du börjar uppleva sömnsvårigheter, paranoia och du gör irrationella val som att du inte kan gå ut för att du tror något hemskt ska hända etc.