Hej, jag vet inte om det här hör hemma på sex&sinne; men jaja.
Jag tror iallafall att jag har en ätstörning.
Jag får ångest är jag äter, är besatt av thinspo-sidor & bilder, äter jag för mycket spyr jag, kan jag inte förmå mig själv att spy "tillräckligt mycket" så skär jag mig.
Det här hat pågått någon månad och vikten har pendlat mellan 58kg till 53, men ligger just nu på 51.
Jag vill ner under 50, jag vill ner till 45, till 40, till 35. Jag vill vara viktlös.
Jag klarar inte av att kolla på mig själv i underkläder, kan börja gråta, låter ingen ta på mig, vill inte ha någon smekandes runt min midja eller liknande.
Allt jag tänker på är mat, träning, smalhet, hur fet jag är och hur äcklig jag känner mig i mitt eget skinn.
Men jag vill inte ha hjälp mot det här.
Jag älskar det.
Jag vill snarare ha bekräftelse, typ.
Thinoholic
Tirah svarar:
Hej!
Du har en ätstörning ja. Det du beskriver i texten här är inte att du vill vara viktlös, det är att du vill dö. Du vill inte ha ditt liv, du värdesätter det inte. Du säger att du inte vill ha hjälp, men det behöver du om du ska överleva det här. Jag vet att inget jag skriver här, som tex "man måste äta om man ska leva" eller "tänk på alla roliga saker du kommer gå miste om för att du sitter hemma å är besatt av mat, träning och vikt", kommer att hjälpa dig. Den enda som kan rädda dig ur det här självskadebeteendet är du själv. Du måste prata med dina föräldrar om det här, eller en kompis föräldrar, en lärare, en sjuksköterska, en läkare, personalen på ungdomsmottagningen. Vem som helst! Välj att ha ett liv och vara levande istället för den dåliga väg du börjat vandra på nu. Jag önskar dig verkligen lycka till med ditt tillfrisknande, jag har sett många människor tyna bort till den här sjukdomen men det finns en väg tillbaka. Du är bra, livet är inte den siffra som står på vågen. Kram