Hejsan! Jag är fjorton år..
Som sjuåring försökte min "kära" farfar att våldta mig.
Pappa kom in och misshandlade honom. Sedan dess har vi inte snackat om det. När jag gick i 3 så hade jag en lärare (kille) som brukade följa med oss tjejer ini omklädningsrummet efter och före gympan. Han tog kort på mig och några till och sa att vi skulle tvåla in oss. Han fick 5 månaders fängelse. När jag började femman så började jag att gå upp i vikt eftersom att maten var min enda räddning. Jag blev mobbad och grät varje natt. Det var då jag fick mina ätstörningar. Först kunde ja bara äta frukost, sedan övergick det till att inte äta alls.. sedan var det att äta och spy. När jag började sexan så separerade mina föräldrar. Och det är fortfarande "knas" runt det området. Det var då jag upptäckte rakblad. Och det var min räddning.. som fortfarande är det. Ska jag dra upp om det för mina föräldrar eller så? ..
Tacksam för svar.
Borttagen svarar:
Hej där
Jag tycker att du ska gå och prata med dina föräldrar nu på en gång! Det kanske känns jobbigt att prata med föräldrarna, jobbigt att dra upp allt som känns svårt.. Men du kommer att märka hur skönt det är att prata med någon om det man mår dåligt av!
Det kanske känns som att dina föräldrar inte kommer att förstå, men så är det inte! Föräldrar förstår mycket mer än man tror. Dem vet dessutom vart du kan vända dig med detta. För jag skulle säga att du behöver professionell hjälp i form av exempelvis en kurator eller en psykolog.
Men om du ändå tycker att det känns jobbigt o dra upp allt för föräldrarna, så gå till skolkuratorn, eller till ungdomsmottagningen. På ungdomsmottagningen finns det tillgång till läkare, kurator eller psykolog osv och undersökningen eller samtalet är gratis! Dem har dessutom tystnadsplikt och får alltså inte säga något såvida du inte tillåter dem.
Jag hoppas verkligen att det löser sig! Ingen förtjänar att må dåligt!
Ta hand om dig!