Jag vet inte vart jag ska börja. Jag är 14 år, han lika gammal. Går i 8an.
För ca 2,5 år sedan blev jag tillsammans med honom, som då gick i min klass, båda var 12.
Vi hade det bra i ca ett halvår men efter det började han tro att han kunde göra vad han ville med mig.
Så fort vi kollade på film i soffan eller vad som helst så drog han upp mig till hans säng även om jag sa nej minst 10 gånger. En av gångerna höll jag fast mig i soffan och sedan i trappräcket men han lyssnade inte.
Inne på rummet hände det olika saker, ibland gick han ner på mig även om jag försökte få upp honom igen för det kändes inte rätt. Andra gånger tryckte han ner mig för att jag skulle suga av honom. Jag sa att jag inte ville, men då sa han bara "Om du gör det får du det och det" och jag vågade inte säga emot mer. Ju längre tiden gick och ju fler gånger jag hade sugit av honom ville han gå längre och längre. Varje gång vi kom hem från skolan började han klä av mig och tvingade in mig i duschen med honom. Efter duschen hände samma grej, upp på rummet och göra det vanliga.
Jag förstår inte varför jag inte gjorde slut, jag antar att jag var för feg.
Efter ett tag tvingade han mig in på 69:an vilket var det värsta tänkbara just då. Jag sa åt honom att säga till innan han kom, men det gjorde han inte och varje gång kändes det som att jag skulle spy.
Jag ville ALDRIG göra något av detta.
Det pågick 2-3 dagar/vecka i ca 1 år. Berättade inte för nån. Ingen 12-13 åring höll på med sånthär.
Till slut började jag bete mig konstigt och slappt mot honom för att få honom att göra slut med mig eftersom jag själv inte vågade. Var rädd hur hans reaktion skulle bli, och att han skulle säga till sina kompisar om jag gjorde slut. Han gjorde slut. Lättad. Varje dag efter att vi hade gjort slut tafsade han på mig när han gick förbi i skolan. Smekte mig på rumpan, låret osv. Sa åt honom att sluta men det tog ett bra tag innan han gjorde det.
Tänkte inte mer på det då, men nu känner jag att det börjar ta mer och mer på mig. Känner mig smutsig, utnyttjad och
mesig.
Allt detta förvärras av att mina föräldrar ligger i skilsmässa pga otrohet m.m. Jag känner att jag börjar tappa kontrollen och livsglädjen. I torsdags skolkade jag men skyllde på att jag försov mig. Det har aldrig hänt innan och det känns som att jag går från att vara den duktiga glada skolflickan till den trötta och deprimerade.
Har också snott några av mammas lugnande tabletter mot oro som jag har i skolan för att dämpa mina ångestattacker och min höjda puls.
Har haft magkatarr pga all stress.
Detta tar död på mig.
På hälsosamtalet med skolsköterskan förra terminen frågade hon ut mig och jag berättade som det var.
Sedan dess har det blivit värre men jag vågar inte gå till kuratorn, då kommer alla mina kompisar fråga vad jag ska göra där.
Kan jag berätta det för min mentor? Behöver prata av mig :(
rawwr svarar:
Hej.
Jag förstår verkligen att detta känns jättejobbigt för dig - och att inte vilja träffa en skolkurator eller liknande i skolan är inte heller konstigt.
Som han behandlar och behandlat dig är såklart inte okej och det är superbra att du känner att du fått rätsida på det i alla fall.
Du kan antingen ta och slå en signal till BRIS eller kvinnofridslinjen för att prata av dig. Det finns också något som heter Jourhavande Präst om du känner att du inte vill vänta.
I annat fall har faktiskt BUP och ungdomsmottagningen kuratorer och psykologer. Eftersom att jag inte vet i vilken stad du bor är det lite klurigt att få fram telefonnummer, men det brukar inte vara så svårt att slå en googling på till exempel ''Ungdomsmottaging Luleå'' eller ''Barn och Ungdomspsykiatri Göteborg'' för att få fram ett telefonnummer eller en mailadress.
Bris telefonnummer är dock 116 111. Vill du nå Jourhavande Präst ringer du 112 och ber om att få bli kopplad dit (de syftar mest mot ''akuta'' tillfällen - kanske en kväll du känner dig superledsen - då kan du ringa dit istället för att kanske ta en av din mammas tabletter, för att få prata lite.
Om du vill komma i kontakt med kvinnofridslinjen ringer du 020-505050.
Fortsätt kämpa och vara så stark som du är, även om det är svårt. Men vi på S&S finns bakom dig - och våga absolut skriva igen om det är något vi kan göra för dig.
/rawwr