Hej! Jag är en tjej på 14 år, och förra året blev jag diagnoserad med depression.
Jag är ofta nedstämd och trött, då har jag inte heller nån motivation för nåt som jag tidigare älskat. Jag kan inte sova på nätterna heller. Jag har en stark ångest och har lågt självförtroende som gör så att jag knappt ens vill gå ut på dagarna. Jag har haft ett självskadebeteende ganska länge nu. Jag har tappat matlusten helt, vill knappt äta alls. Jag har oxå funderat mycket på självmord osv.
Jag vet inte om det här bara beror på att jag är tonåring, för jag har varit såhär sen jag varit ungefär 9 år, då min farbror dog. Men jag och min farbror har aldrig haft en nära relation då vi aldrig träffats med familjerna så ofta. Det kanske oxå kan bero på att min pappa oxå är självmordsbenägen, att hans mående och beteende har dragit in mig oxå.
Jag har gått hos kurator på UMO i min ort, osen hos BUP men ingen verkar ha tagit det så seriöst. är det inte så allvarligt som jag tror?
RoadGunner svarar:
Hejsan!
Att du mår så dåligt är naturligtvis fruktansvärt. Det skulle inte vara tillåtet för någon att må så dåligt. Tyvärr är psykvården i Sverige under all kritik, vilket gör att alldeles för många som mår dåligt inte får rätt hjälp.
Det du måste göra är att fortsätta kämpa för att få den hjälp du behöver, för det är du värd. Ingen skal behöva må dåligt.
Lycka till!
MvH /RoadGunner