Hej. Inte för att det spelar någon roll längre då jag är 23 år men jag fick en fundering om när man bestämmer om sin egen kropp när det gäller att skaffa barn? Fast det kanske inte var mest ålder som jag undrade om. Jag har en diagnos som heter atypisk autism och äter medicin. Men har läst att det går att pausa och inte ta tabletter sista trimestern. Fast det bästa kanske är att inte ta alls när man planerar barn och medans man väntar barn. Min pappa är ganska positiv till att jag kanske skaffar barn men mamma låter inte så positiv. Jag bor i Lssboende och har inga planer på att flytta än och har inte träffat någon kille som jag skulle kunna tänka mig att skaffa barn med. Jag jobbar på daglig verksamhet också så jag tjänar inte så mycket. Men har hört att man får barnbidrag. Vet dock inte om det räcker? Kan min diagnos vara ärftlig? Min farmor som jag aldrig träffat hade psykotiska sjukdomar har jag hört. Kan det då betyda att mina barnbarn (om jag får några) kan få liknande diagnos/psykossjukdom?
myh svarar:
Hej.
Den här frågan känns lite för stor för att någon av oss ska kunna svara på den. Gällande medicinering så bör du nog prata med din läkare, likaså om just det du har är ärftligt.
Jag personligen tycker att det är viktigt att ha en stabil grund att stå på innan man funderar på att skaffa barn. Ordnad ekonomi, gärna eget boende.
Självaste barnbidraget är inte riktigt till för att försörja barnet helt och hållet utan mer lite hjälp på traven.
Att skaffa barn är något du bör tänka igenom lite mer, stressa inte.
/myh