Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!
Men eftersom vi inte vet allt om naturvetenskapen, mörk materia är ett exempel, kan vi inte veta allt om universum och det leder till att vi inte kan veta hur universum uppkom med 100 % säkerhet.
Logiskt eller hur? xD
Svar till Ecko [Gå till post]:
Jag fattar inte hur man kommer ur det jag säger. Jag menar att det är en rävsax som man inte kan komma ut ur, utan att såga av grenen som man sitter på. allegorier is the shit
Jag fattar inte hur man kommer ur det jag säger. Jag menar att det är en rävsax som man inte kan komma ut ur, utan att såga av grenen som man sitter på. allegorier is the shit
Jag är inte tillräckligt begåvad/utbildad/pigg för att sätta mig in i matematiska ekvationer om hur universum skapades. Jag använder mitt sunda förnuft (precis som de flesta troende gör) och säger att universum är ologiskt. Punkt!
Ska lägga mig nu, men jag väntar med spänd förväntan och med kastknivarna redo på del II i denna underbara, nyskapande och sinnesöppnande tråd.
Dröj inte för länge bara. :P
Svar till The_ist [Gå till post]:
några frågor bara..
Om gud skapade allting, vem skapade då gud?
Om gud finns, hur kan den/det/han/hon då tillåta att det finns sådant som krig, oskyldiga barn som blir våldtagna, folk som blir mördade? gud skapar väll alla människor, så hur kan han låta dessa människor finnas?
några frågor bara..
Om gud skapade allting, vem skapade då gud?
Om gud finns, hur kan den/det/han/hon då tillåta att det finns sådant som krig, oskyldiga barn som blir våldtagna, folk som blir mördade? gud skapar väll alla människor, så hur kan han låta dessa människor finnas?
Svar till Puffis [Gå till post]:
Vi har redan tagit upp detta flera gånger här men jag kan säga det igen.
Om du ställer din första fråga om Guds orsak så kan du inte ha läst mitt första inlägg, som helt klart förklarar detta. Gud är evig, nödvändig "sin egen orsak".
Och som svar på din andra fråga så kopierar jag helt enkelt in vad jag sagt tidigare här på forumet:
Klassiska teodicé-problemet alltså.
1. Om Gud är god vill han ta bort all ondska
2. Om Gud är allsmäktig så kan han ta bort all ondska
3. Det onda existerar
Slutsats: Gud existerar inte.
1. Kräver att det inte kan finnas ondska med berättigat skäl. Inte att personen i fråga har gjort något för att förtjäna ondska, men att ondskan som finns har ett giltigt skäl till varför Gud ej tar bort det.
Kan fri vilja vara ett sådant giltigt skäl? Kan gud "acceptera" ondska, för att vi ska ha fri vilja?
2. Gud är allsmäktig, men han kan inte göra det som är ologiskt, han kan t.ex. inte skapa en fyrkantig cirkel. På samma sätt så kan han inte skapa varelser med fri vilja som inte kan falla, som inte kan välja bort Gud. Om har ett fritt val mellan cola och pepsi och då väljer pepsi, då kan inte någon komma och ändå ge dig cola, utan då får du faktiskt dricka din pepsi, annars har du inte haft ett äkta val, utan det du ska få är redan bestämt sedan innan.
Gud vill inte ha robotar som älskar Honom för att han har programmerat oss till det, vad är det för kärlek.
Ondska är avsaknad av Gud, på samma sätt som blindhet är avsaknad av syn. Väljer man bort Gud så kommer ondska in i världen. Människor med fri vilja som inte kan falla är en logisk omöjlighet.
3. Förutsätter att Gud inte kommer att ställa saker till rätta, inte kommer handla rättvist och göra upp räkenskapen med ondskan. Om Gud en gång kommer utplåna all ondska och ge upprättelse åt de slagna och straffa de onda, så ändras läget radikalt.
Vi har redan tagit upp detta flera gånger här men jag kan säga det igen.
Om du ställer din första fråga om Guds orsak så kan du inte ha läst mitt första inlägg, som helt klart förklarar detta. Gud är evig, nödvändig "sin egen orsak".
Och som svar på din andra fråga så kopierar jag helt enkelt in vad jag sagt tidigare här på forumet:
Klassiska teodicé-problemet alltså.
1. Om Gud är god vill han ta bort all ondska
2. Om Gud är allsmäktig så kan han ta bort all ondska
3. Det onda existerar
Slutsats: Gud existerar inte.
1. Kräver att det inte kan finnas ondska med berättigat skäl. Inte att personen i fråga har gjort något för att förtjäna ondska, men att ondskan som finns har ett giltigt skäl till varför Gud ej tar bort det.
Kan fri vilja vara ett sådant giltigt skäl? Kan gud "acceptera" ondska, för att vi ska ha fri vilja?
2. Gud är allsmäktig, men han kan inte göra det som är ologiskt, han kan t.ex. inte skapa en fyrkantig cirkel. På samma sätt så kan han inte skapa varelser med fri vilja som inte kan falla, som inte kan välja bort Gud. Om har ett fritt val mellan cola och pepsi och då väljer pepsi, då kan inte någon komma och ändå ge dig cola, utan då får du faktiskt dricka din pepsi, annars har du inte haft ett äkta val, utan det du ska få är redan bestämt sedan innan.
Gud vill inte ha robotar som älskar Honom för att han har programmerat oss till det, vad är det för kärlek.
Ondska är avsaknad av Gud, på samma sätt som blindhet är avsaknad av syn. Väljer man bort Gud så kommer ondska in i världen. Människor med fri vilja som inte kan falla är en logisk omöjlighet.
3. Förutsätter att Gud inte kommer att ställa saker till rätta, inte kommer handla rättvist och göra upp räkenskapen med ondskan. Om Gud en gång kommer utplåna all ondska och ge upprättelse åt de slagna och straffa de onda, så ändras läget radikalt.
Att bevisa något genom att peka på motståndarens brister kallas för pseudovetenskap och kommer aldrig att tas seriöst någonstans.
Svar till Vogelsang [Gå till post]:
Nej, pseudovetenskap är när något, som utger sig för att vara vetenskap, egentligen inte är vetenskap. För övrigt har ditt inlägg inget som helst med tråden att göra.
Nej, pseudovetenskap är när något, som utger sig för att vara vetenskap, egentligen inte är vetenskap. För övrigt har ditt inlägg inget som helst med tråden att göra.
Svar till Gotterdammerung [Gå till post]:
Angriper trådskaparen vetenskapen som argument för guds existens är det således en icke-vetenskaplig metod och det har därför i högsta grad med den här tråden att göra, annars hade jag inte skrivit i den.
Angriper trådskaparen vetenskapen som argument för guds existens är det således en icke-vetenskaplig metod och det har därför i högsta grad med den här tråden att göra, annars hade jag inte skrivit i den.
Svar till Vogelsang [Gå till post]:
Men så länge han inte utger sin metod för att vara vetenskaplig är det inte pseudo-vetenskap. Annars blir du så illa tvungen att stämpla alla icke-empiriska metoder (inklusive logik, filosofi), etc. som pseudo-vetenskapliga.
Men så länge han inte utger sin metod för att vara vetenskaplig är det inte pseudo-vetenskap. Annars blir du så illa tvungen att stämpla alla icke-empiriska metoder (inklusive logik, filosofi), etc. som pseudo-vetenskapliga.
helt underbart bra svar. ursäktar för min dåliga stavning. har problem med boksäver. jag hoppas att vi får se mer av dig.
Svar till knark_e_bra [Gå till post]:
Det här är lite out of topic eftersom det inte har något med mitt argument att göra, men jag ska svara ändå.
Dinosaurier.
Bibeln talar om vad man kan tolka som dinosaurier
1 mos 6:4
På den tiden - och även senare - när gudaväsendena låg med människornas döttrar och fick barn med dem, fanns det jättar på jorden. Detta var urtidens hjältar, och deras rykte var stort.
Syr 16:7
Han visade ingen nåd mot urtidens jättar,
som av sin styrka förleddes till avfall.
Själva ordet ”dinosaur” inte används. Istället används det hebreiska ordet tanniyn. Tanniyn är översatt på några olika sätt i den engelska bibeln; ibland är det ”sjö monstret”, ibland är det ”något ormliknande”. Den vanligaste översättningen är ”drake”. Tanniyn verkar ha varit någon sorts jätte reptil. De här kreaturen nämns näsan trettio gånger i Gamla testamentet och finns båda på land och i vattnet.
I Job 40:10 så beskrivs dessa djur på ett sätt att en del forskare tror att författaren kanske ha beskrivit dinosaurier. Behemot sägs vara den mäktigaste i hela Guds skapelse, med en jätte vars svans som är som ett cederträd
Även utan detta kan man fråga sig hur viktigt det är och varför det ska stå i Bibeln.
"ändå hotar han"
Nej, hotar är inte sant, menar jag. Om jag säger att en bil är på väg att döda dig om du går ut på vägen så är det väl inte så att jag hotar dig? Även om jag skulle ha skapat både föraren och bilen så betyder det inte att jag har ansvar eller kan ställas till svars för vad den gör.
Om bibelns historicitet har jag tagit upp i andra inlägg, läs dom så är du snäll.
Gud är inte en tomte som ger oss allt vi ber om. Gud är inte till för oss. Gud är inte en tuggumiautomat, som spottar ut ett tuggummi om vi bara trycker in en liten bön. Han är en personlig Gud som har en plan för världen och vi kan inte bara be om vad som helst så ger han oss det, vi kan inte se allt som föds av det, konsekvenserna. Det kan Gud, han vet vad som är bäst, honom kan du lita på. Om han älskar dig så ger han dig inte godis varje dag, även om du ber om det, eftersom han vet att du isånafall får hål i tänderna.
Om han har behov att bli dyrkad, nej det skulle jag inte säga. Han är ju inte "beroende" av någonting. Men han är alltså Skaparen, Allvetaren, Vår fader osv. Han är värd all ära, och endast Han
Det här är lite out of topic eftersom det inte har något med mitt argument att göra, men jag ska svara ändå.
Dinosaurier.
Bibeln talar om vad man kan tolka som dinosaurier
1 mos 6:4
På den tiden - och även senare - när gudaväsendena låg med människornas döttrar och fick barn med dem, fanns det jättar på jorden. Detta var urtidens hjältar, och deras rykte var stort.
Syr 16:7
Han visade ingen nåd mot urtidens jättar,
som av sin styrka förleddes till avfall.
Själva ordet ”dinosaur” inte används. Istället används det hebreiska ordet tanniyn. Tanniyn är översatt på några olika sätt i den engelska bibeln; ibland är det ”sjö monstret”, ibland är det ”något ormliknande”. Den vanligaste översättningen är ”drake”. Tanniyn verkar ha varit någon sorts jätte reptil. De här kreaturen nämns näsan trettio gånger i Gamla testamentet och finns båda på land och i vattnet.
I Job 40:10 så beskrivs dessa djur på ett sätt att en del forskare tror att författaren kanske ha beskrivit dinosaurier. Behemot sägs vara den mäktigaste i hela Guds skapelse, med en jätte vars svans som är som ett cederträd
Även utan detta kan man fråga sig hur viktigt det är och varför det ska stå i Bibeln.
"ändå hotar han"
Nej, hotar är inte sant, menar jag. Om jag säger att en bil är på väg att döda dig om du går ut på vägen så är det väl inte så att jag hotar dig? Även om jag skulle ha skapat både föraren och bilen så betyder det inte att jag har ansvar eller kan ställas till svars för vad den gör.
Om bibelns historicitet har jag tagit upp i andra inlägg, läs dom så är du snäll.
Gud är inte en tomte som ger oss allt vi ber om. Gud är inte till för oss. Gud är inte en tuggumiautomat, som spottar ut ett tuggummi om vi bara trycker in en liten bön. Han är en personlig Gud som har en plan för världen och vi kan inte bara be om vad som helst så ger han oss det, vi kan inte se allt som föds av det, konsekvenserna. Det kan Gud, han vet vad som är bäst, honom kan du lita på. Om han älskar dig så ger han dig inte godis varje dag, även om du ber om det, eftersom han vet att du isånafall får hål i tänderna.
Om han har behov att bli dyrkad, nej det skulle jag inte säga. Han är ju inte "beroende" av någonting. Men han är alltså Skaparen, Allvetaren, Vår fader osv. Han är värd all ära, och endast Han
Svar till Gotterdammerung [Gå till post]:
Låt gå för att han inte har sagt att det är vetenskap men jag tyckte tonen i utlägget talade för sig självt. Plus att argumenten ser precis likadana ut som allt Intelligent Design-trams som åtminstone själva ser sig som högst empiriska.
Låt gå för att han inte har sagt att det är vetenskap men jag tyckte tonen i utlägget talade för sig självt. Plus att argumenten ser precis likadana ut som allt Intelligent Design-trams som åtminstone själva ser sig som högst empiriska.
Svar till lefnord [Gå till post]:
Eller så e man mindre naiv och väntar tills man dör så får man se om man hade rätt eller inte.
Eller så e man mindre naiv och väntar tills man dör så får man se om man hade rätt eller inte.
Svar till The_ist [Gå till post]:
Det har aldrig slagit dig att ''ondska'' som enligt mig inte existerar är relativ. Nu ger jag ett fult exempel här. Nu tänker jag beskriva tre länder: Land ett är ungefär som Sverige. I land 2 så skjuter man djur och misshandlar dem för rena nöjets skull. I land Tre så gör man som i land två förutom att alla dödar varandra för att överleva. Land tre ser inget ondskefullt i det de gör. Land två tycker land tre är ondskan själv medan land ett känner samma sak fast för både två och tre. I land ett och två är människorna goda enligt land tre. Land två tycker land etts befolkning är god.
Nu gjorde jag mig kanske överförstådd :P
Det har aldrig slagit dig att ''ondska'' som enligt mig inte existerar är relativ. Nu ger jag ett fult exempel här. Nu tänker jag beskriva tre länder: Land ett är ungefär som Sverige. I land 2 så skjuter man djur och misshandlar dem för rena nöjets skull. I land Tre så gör man som i land två förutom att alla dödar varandra för att överleva. Land tre ser inget ondskefullt i det de gör. Land två tycker land tre är ondskan själv medan land ett känner samma sak fast för både två och tre. I land ett och två är människorna goda enligt land tre. Land två tycker land etts befolkning är god.
Nu gjorde jag mig kanske överförstådd :P
Svar till Dilp [Gå till post]:
Jag förstår vad du menar, men då har du alltså inget problem med ondskans problem, eftersom det inte finns någon ondska, då finns inget problem.
Jag förstår vad du menar, men då har du alltså inget problem med ondskans problem, eftersom det inte finns någon ondska, då finns inget problem.
Svar till Vogelsang [Gå till post]:
Ok, nu tycker jag att detta börjar bli intressant. Vissa här menar att man inom vetenskapen (du menar nog naturvetenskapen) först ser till bevisen och sedan bygger teori utifrån vad som är mest troligt. Men det är alltså inte längre vetenskap om, nu spekulerar jag bara, det mot all förmodan skulle visa sig att det, enligt vetenskapen, finns en gud? Vetenskap är det enda som är sant och så fort man går utanför så är man utanför sanningen? Känns visst som att man har förutsatt något, Gud existerar inte, och inte nog med att man tolkar alla bevis utifrån det, utan man har också bestämt att det slutar vara vetenskap om bevisen skulle visa att det finns en Gud?
Jodu, man förutsätter vad som ska bevisas.
Ok, nu tycker jag att detta börjar bli intressant. Vissa här menar att man inom vetenskapen (du menar nog naturvetenskapen) först ser till bevisen och sedan bygger teori utifrån vad som är mest troligt. Men det är alltså inte längre vetenskap om, nu spekulerar jag bara, det mot all förmodan skulle visa sig att det, enligt vetenskapen, finns en gud? Vetenskap är det enda som är sant och så fort man går utanför så är man utanför sanningen? Känns visst som att man har förutsatt något, Gud existerar inte, och inte nog med att man tolkar alla bevis utifrån det, utan man har också bestämt att det slutar vara vetenskap om bevisen skulle visa att det finns en Gud?
Jodu, man förutsätter vad som ska bevisas.
Svar till The_ist [Gå till post]:
Gud är ohälsosam.
Jag fattar verkligen inte varför så många människor är beroende av att söka efter någon slags sanning, när det faktiskt inte finns någon. Suck.
Jag ska ge dig några argument (filosofiska) till varför det är meningslöst att söka sanningen.
Det är ett antal citat från ett av filosofen Nietzsches tidiga anteckningar med reflektioner gjorda av Alexis på svenska nihilistsällskapet efter viktiga delar.
Förbered dig på mycket text du också, betydligt mer än vad du hade=)
Vi börjar med att kolla på sanning - lögn i en sociologiskt inriktad analys:
The liar is a person who uses the valid designations, the words, in order to make something which is unreal appear to be real. He says, for example, "I am rich," when the proper designation for his condition would be "poor." He misuses fixed conventions by means of arbitrary substitutions or even reversals of names. If he does this in a selfish and moreover harmful manner, society will cease to trust him and will thereby exclude him. What men avoid by excluding the liar is not so much being defrauded as it is being harmed by means of fraud. Thus, even at this stage, what they hate is basically not deception itself, but rather the unpleasant, hated consequences of certain sorts of deception. It is in a similarly restricted sense that man now wants nothing but truth: he desires the pleasant, life-preserving consequences of truth.
He is indifferent toward pure knowledge which has no consequences; toward those truths which are possibly harmful and destructive he is even hostilely inclined. And besides, what about these linguistic conventions themselves? Are they perhaps products of knowledge, that is, of the sense of truth? Are designations congruent with things? Is language the adequate expression of all realities? It is only by means of forgetfulness that man can ever reach the point of fancying himself to possess a "truth" of the grade just indicated. If he will not be satisfied with truth in the form of tautology, that is to say, if he will not be content with empty husks, then he will always exchange truths for illusions.
En person som ljuger förvränger alltså sakförhållanden i verkligheten, och det som människor reagerar på är inte lögnen i sig, utan konsekvenserna av den. Sanning och lögn fyller alltså en strategisk funktion i vårt vardagsliv, ett påstående som är radikalare än vi först anar, eftersom det skulle innebära att dessa inte är abtrakta och för evigt fastställda begrepp, som vi kan undersöka med hjälp av vetenskap, religion och filosofi. Istället skulle de utgöra rent sociala och evolutionära funktioner för individers självändamål. Med andra ord existerar inte sanning och lögn utan en betraktare.
Frågan vi som läsare givetvis bör ställa oss är: Förutsätter inte sakförhållanden redan givna relationer mellan vad som är fallet och vad som icke är fallet? Svaret verkar ligga i en sorts överenskommelse över vad som är sant och inte sant, men det huvudsakliga i Nietzsches tankegång är den sociologiska dimensionen till hur sanning och lögn verkar som kulturella fenomen i vår civilisation. Hans påstående att sanningssökandet avstannar när sanningen ifråga är obekväm, reflekterar träffsäkert vår egen samtid och påminner om Dr. James Watsons gatlopp när han gjorde uttalandet i media om biologiska skillnader mellan olika raser. Trots att han är en nobelpristagare, en av världens största experter inom sitt område, och var en av de som upptäckte DNA-molekylens struktur, förkastades hans vetenskapligt välgrundade uttalanden av alltifrån politiker, akademiker och journalister. Vari, hade Nietzsche frågat, ligger värdet i sanning om vi endast accepterar den när den framstår som socialt acceptabel i vår kultur?
Vi fortsätter med att påpeka hur vår ständiga strävan mot att försöka använda rationalism då vi ska lösa något förblindar oss och ersätter våra instinkter och intuitioner.
Whereas each perceptual metaphor is individual and without equals and is therefore able to elude all classification, the great edifice of concepts displays the rigid regularity of a Roman columbarium and exhales in logic that strength and coolness which is characteristic of mathematics. Anyone who has felt this cool breath [of logic] will hardly believe that even the concept-which is as bony, foursquare, and transposable as a die-is nevertheless merely the residue of a metaphor, and that the illusion which is involved in the artistic transference of a nerve stimulus into images is, if not the mother, then the grandmother of every single concept. But in this conceptual crap game "truth" means using every die in the designated manner, counting its spots accurately, fashioning the right categories, and never violating the order of caste and class rank.
Just as the Romans and Etruscans cut up the heavens with rigid mathematical lines and confined a god within each of the spaces thereby delimited, as within a templum, so every people has a similarly mathematically divided conceptual heaven above themselves and henceforth thinks that truth demands that each conceptual god be sought only within his own sphere. Here one may certainly admire man as a mighty genius of construction, who succeeds in piling an infinitely complicated dome of concepts upon an unstable foundation, and, as it were, on running water. Of course, in order to be supported by such a foundation, his construction must be like one constructed of spiders' webs: delicate enough to be carried along by the waves, strong enough not to be blown apart by every wind.
As a genius of construction man raises himself far above the bee in the following way: whereas the bee builds with wax that he gathers from nature, man builds with the far more delicate conceptual material which he first has to manufacture from himself. In this he is greatly to be admired, but not on account of his drive for truth or for pure knowledge of things. When someone hides something behind a bush and looks for it again in the same place and finds it there as well, there is not much to praise in such seeking and finding. Yet this is how matters stand regarding seeking and finding "truth" within the realm of reason. If I make up the definition of a mammal, and then, after inspecting a camel, declare "look, a mammal' I have indeed brought a truth to light in this way, but it is a truth of limited value. That is to say, it is a thoroughly anthropomorphic truth which contains not a single point which would be "true in itself" or really and universally valid apart from man.
Sanning är inte bara beroende av en tolkare, utan även en skapare, och existerar därför inte oberoende människan. Nietzsche tar universalieproblemet (hur kommer det sig att det verkar existera flera individuella ting med identiska egenskaper?) som exempel: Om vi skapar en definition av däggdjur och sedan undersöker en kamel, och kommer fram till att den passar in i vår definition, är detta inte ett uttryck för en universell sanning, utan huvudsakligen en antropomorfisk sanning. Utan vår kontruktion av definitionen hade den inte existerat.
At bottom, what the investigator of such truths is seeking is only the metamorphosis of the world into man. He strives to understand the world as something analogous to man, and at best he achieves by his struggles the feeling of assimilation. Similar to the way in which astrologers considered the stars to be in man 's service and connected with his happiness and sorrow, such an investigator considers the entire universe in connection with man: the entire universe as the infinitely fractured echo of one original sound-man; the entire universe as the infinitely multiplied copy of one original picture-man. His method is to treat man as the measure of all things, but in doing so he again proceeds from the error of believing that he has these things [which he intends to measure] immediately before him as mere objects. He forgets that the original perceptual metaphors are metaphors and takes them to be the things themselves. Only by forgetting this primitive world of metaphor can one live with any repose, security, and consistency: only by means of the petrification and coagulation of a mass of images which originally streamed from the primal faculty of human imagination like a fiery liquid, only in the invincible faith that this sun, this window, this table is a truth in itself, in short, only by forgetting that he himself is an artistically creative subject, does man live with any repose, security, and consistency.
If but for an instant he could escape from the prison walls of this faith, his "self consciousness" would be immediately destroyed. It is even a difficult thing for him to admit to himself that the insect or the bird perceives an entirely different world from the one that man does, and that the question of which of these perceptions of the world is the more correct one is quite meaningless, for this would have to have been decided previously in accordance with the criterion of the correct perception, which means, in accordance with a criterion which is not available. But in any case it seems to me that "the correct perception" -- which would mean "the adequate expression of an object in the subject" -- is a contradictory impossibility.
For between two absolutely different spheres, as between subject and object, there is no causality, no correctness, and no expression; there is, at most, an aesthetic relation: I mean, a suggestive transference, a stammering translation into a completely foreign tongue-for which I there is required, in any case, a freely inventive intermediate sphere and mediating force. "Appearance" is a word that contains many temptations, which is why I avoid it as much as possible. For it is not true that the essence of things "appears" in the empirical world. A painter without hands who wished to express in song the picture before his mind would, by means of this substitution of spheres, still reveal more about the essence of things than does the empirical world. Even the relationship of a nerve stimulus to the generated image is not a necessary one.
Nietzsche utvecklar sin kritik av begreppsrealism (tanken att begrepp existerar oberoende av oss människor) och påstår att det kan likställas med homo mensura; idén att människan är alltings mått. Tanken på att djur upplever verkligheten helt annorlunda får oss att reflektera över om inte vår tolkning också är ännu ett perspektiv, och så länge vi är låsta i det perspektivet förblir sanningssträvan meningslöst. Nietzsche framlägger sedan ett mer filosofiskt argument mot objektiv tolkning av verkligheten genom att påstå att det inte existerar en kausalitet mellan subjekt (tolkare) och objekt (föremålet för tolkning). Argumentet är en variation på kritiken av våra sinnesintryck, men tillägger att det istället handlare om en estetisk relation; precis som Kant och Schopenhauer, anser Nietzsche att vi skapar medan vi tolkar verkligheten, ungefär som konstnärer. Perception är alltså i själva fallet en estetisk aktivitet, ingenting annat, och det är absurt att tillskriva den något sanningsvärde över huvud taget.
Så istället för att försöka övertyga andra om att gud finns så kan du ju försöka leva i verkligheten istället=) Kanske inte är det lättaste eller självklaraste för er kristna, svaga; överhumanister, verkligheten verkar ju inte duga för er:) (jag antar att du är kristen?) Men anyway, lycka till i himlen! höhö.
Gud är ohälsosam.
Jag fattar verkligen inte varför så många människor är beroende av att söka efter någon slags sanning, när det faktiskt inte finns någon. Suck.
Jag ska ge dig några argument (filosofiska) till varför det är meningslöst att söka sanningen.
Det är ett antal citat från ett av filosofen Nietzsches tidiga anteckningar med reflektioner gjorda av Alexis på svenska nihilistsällskapet efter viktiga delar.
Förbered dig på mycket text du också, betydligt mer än vad du hade=)
Vi börjar med att kolla på sanning - lögn i en sociologiskt inriktad analys:
The liar is a person who uses the valid designations, the words, in order to make something which is unreal appear to be real. He says, for example, "I am rich," when the proper designation for his condition would be "poor." He misuses fixed conventions by means of arbitrary substitutions or even reversals of names. If he does this in a selfish and moreover harmful manner, society will cease to trust him and will thereby exclude him. What men avoid by excluding the liar is not so much being defrauded as it is being harmed by means of fraud. Thus, even at this stage, what they hate is basically not deception itself, but rather the unpleasant, hated consequences of certain sorts of deception. It is in a similarly restricted sense that man now wants nothing but truth: he desires the pleasant, life-preserving consequences of truth.
He is indifferent toward pure knowledge which has no consequences; toward those truths which are possibly harmful and destructive he is even hostilely inclined. And besides, what about these linguistic conventions themselves? Are they perhaps products of knowledge, that is, of the sense of truth? Are designations congruent with things? Is language the adequate expression of all realities? It is only by means of forgetfulness that man can ever reach the point of fancying himself to possess a "truth" of the grade just indicated. If he will not be satisfied with truth in the form of tautology, that is to say, if he will not be content with empty husks, then he will always exchange truths for illusions.
En person som ljuger förvränger alltså sakförhållanden i verkligheten, och det som människor reagerar på är inte lögnen i sig, utan konsekvenserna av den. Sanning och lögn fyller alltså en strategisk funktion i vårt vardagsliv, ett påstående som är radikalare än vi först anar, eftersom det skulle innebära att dessa inte är abtrakta och för evigt fastställda begrepp, som vi kan undersöka med hjälp av vetenskap, religion och filosofi. Istället skulle de utgöra rent sociala och evolutionära funktioner för individers självändamål. Med andra ord existerar inte sanning och lögn utan en betraktare.
Frågan vi som läsare givetvis bör ställa oss är: Förutsätter inte sakförhållanden redan givna relationer mellan vad som är fallet och vad som icke är fallet? Svaret verkar ligga i en sorts överenskommelse över vad som är sant och inte sant, men det huvudsakliga i Nietzsches tankegång är den sociologiska dimensionen till hur sanning och lögn verkar som kulturella fenomen i vår civilisation. Hans påstående att sanningssökandet avstannar när sanningen ifråga är obekväm, reflekterar träffsäkert vår egen samtid och påminner om Dr. James Watsons gatlopp när han gjorde uttalandet i media om biologiska skillnader mellan olika raser. Trots att han är en nobelpristagare, en av världens största experter inom sitt område, och var en av de som upptäckte DNA-molekylens struktur, förkastades hans vetenskapligt välgrundade uttalanden av alltifrån politiker, akademiker och journalister. Vari, hade Nietzsche frågat, ligger värdet i sanning om vi endast accepterar den när den framstår som socialt acceptabel i vår kultur?
Vi fortsätter med att påpeka hur vår ständiga strävan mot att försöka använda rationalism då vi ska lösa något förblindar oss och ersätter våra instinkter och intuitioner.
Whereas each perceptual metaphor is individual and without equals and is therefore able to elude all classification, the great edifice of concepts displays the rigid regularity of a Roman columbarium and exhales in logic that strength and coolness which is characteristic of mathematics. Anyone who has felt this cool breath [of logic] will hardly believe that even the concept-which is as bony, foursquare, and transposable as a die-is nevertheless merely the residue of a metaphor, and that the illusion which is involved in the artistic transference of a nerve stimulus into images is, if not the mother, then the grandmother of every single concept. But in this conceptual crap game "truth" means using every die in the designated manner, counting its spots accurately, fashioning the right categories, and never violating the order of caste and class rank.
Just as the Romans and Etruscans cut up the heavens with rigid mathematical lines and confined a god within each of the spaces thereby delimited, as within a templum, so every people has a similarly mathematically divided conceptual heaven above themselves and henceforth thinks that truth demands that each conceptual god be sought only within his own sphere. Here one may certainly admire man as a mighty genius of construction, who succeeds in piling an infinitely complicated dome of concepts upon an unstable foundation, and, as it were, on running water. Of course, in order to be supported by such a foundation, his construction must be like one constructed of spiders' webs: delicate enough to be carried along by the waves, strong enough not to be blown apart by every wind.
As a genius of construction man raises himself far above the bee in the following way: whereas the bee builds with wax that he gathers from nature, man builds with the far more delicate conceptual material which he first has to manufacture from himself. In this he is greatly to be admired, but not on account of his drive for truth or for pure knowledge of things. When someone hides something behind a bush and looks for it again in the same place and finds it there as well, there is not much to praise in such seeking and finding. Yet this is how matters stand regarding seeking and finding "truth" within the realm of reason. If I make up the definition of a mammal, and then, after inspecting a camel, declare "look, a mammal' I have indeed brought a truth to light in this way, but it is a truth of limited value. That is to say, it is a thoroughly anthropomorphic truth which contains not a single point which would be "true in itself" or really and universally valid apart from man.
Sanning är inte bara beroende av en tolkare, utan även en skapare, och existerar därför inte oberoende människan. Nietzsche tar universalieproblemet (hur kommer det sig att det verkar existera flera individuella ting med identiska egenskaper?) som exempel: Om vi skapar en definition av däggdjur och sedan undersöker en kamel, och kommer fram till att den passar in i vår definition, är detta inte ett uttryck för en universell sanning, utan huvudsakligen en antropomorfisk sanning. Utan vår kontruktion av definitionen hade den inte existerat.
At bottom, what the investigator of such truths is seeking is only the metamorphosis of the world into man. He strives to understand the world as something analogous to man, and at best he achieves by his struggles the feeling of assimilation. Similar to the way in which astrologers considered the stars to be in man 's service and connected with his happiness and sorrow, such an investigator considers the entire universe in connection with man: the entire universe as the infinitely fractured echo of one original sound-man; the entire universe as the infinitely multiplied copy of one original picture-man. His method is to treat man as the measure of all things, but in doing so he again proceeds from the error of believing that he has these things [which he intends to measure] immediately before him as mere objects. He forgets that the original perceptual metaphors are metaphors and takes them to be the things themselves. Only by forgetting this primitive world of metaphor can one live with any repose, security, and consistency: only by means of the petrification and coagulation of a mass of images which originally streamed from the primal faculty of human imagination like a fiery liquid, only in the invincible faith that this sun, this window, this table is a truth in itself, in short, only by forgetting that he himself is an artistically creative subject, does man live with any repose, security, and consistency.
If but for an instant he could escape from the prison walls of this faith, his "self consciousness" would be immediately destroyed. It is even a difficult thing for him to admit to himself that the insect or the bird perceives an entirely different world from the one that man does, and that the question of which of these perceptions of the world is the more correct one is quite meaningless, for this would have to have been decided previously in accordance with the criterion of the correct perception, which means, in accordance with a criterion which is not available. But in any case it seems to me that "the correct perception" -- which would mean "the adequate expression of an object in the subject" -- is a contradictory impossibility.
For between two absolutely different spheres, as between subject and object, there is no causality, no correctness, and no expression; there is, at most, an aesthetic relation: I mean, a suggestive transference, a stammering translation into a completely foreign tongue-for which I there is required, in any case, a freely inventive intermediate sphere and mediating force. "Appearance" is a word that contains many temptations, which is why I avoid it as much as possible. For it is not true that the essence of things "appears" in the empirical world. A painter without hands who wished to express in song the picture before his mind would, by means of this substitution of spheres, still reveal more about the essence of things than does the empirical world. Even the relationship of a nerve stimulus to the generated image is not a necessary one.
Nietzsche utvecklar sin kritik av begreppsrealism (tanken att begrepp existerar oberoende av oss människor) och påstår att det kan likställas med homo mensura; idén att människan är alltings mått. Tanken på att djur upplever verkligheten helt annorlunda får oss att reflektera över om inte vår tolkning också är ännu ett perspektiv, och så länge vi är låsta i det perspektivet förblir sanningssträvan meningslöst. Nietzsche framlägger sedan ett mer filosofiskt argument mot objektiv tolkning av verkligheten genom att påstå att det inte existerar en kausalitet mellan subjekt (tolkare) och objekt (föremålet för tolkning). Argumentet är en variation på kritiken av våra sinnesintryck, men tillägger att det istället handlare om en estetisk relation; precis som Kant och Schopenhauer, anser Nietzsche att vi skapar medan vi tolkar verkligheten, ungefär som konstnärer. Perception är alltså i själva fallet en estetisk aktivitet, ingenting annat, och det är absurt att tillskriva den något sanningsvärde över huvud taget.
Så istället för att försöka övertyga andra om att gud finns så kan du ju försöka leva i verkligheten istället=) Kanske inte är det lättaste eller självklaraste för er kristna, svaga; överhumanister, verkligheten verkar ju inte duga för er:) (jag antar att du är kristen?) Men anyway, lycka till i himlen! höhö.
Homosexuell ekorre
Svar till Tjack-Snorris [Gå till post]:
Vad förväntar du dig få ut av en diskussion där du bara kopierar in en massa text du hittat från någon webbsida?
Vad förväntar du dig få ut av en diskussion där du bara kopierar in en massa text du hittat från någon webbsida?
vad förväntar du dig att få ut för diskussin där du förlitar dig på biblen ch använder den som en kunskapskälla? han har väll rätt att lägga fram den faktan om han vill? eller måste man ha kommit fram till allt själv som man skriver här?
ber om usäkt då du inte har använt dig av den som kunskapskälla. förlåt är lite trött!
Svar till fysiklogik [Gå till post]:
Problemet med hans inlägg är att det inte är han som skrivit det, och att besvara det skulle vara detsamma som att besvara "Alexis på svenska nihilistsällskapet", vilket innebär att han antagligen inte ens kan försvara det, om han ens har läst det dvs.
Problemet med hans inlägg är att det inte är han som skrivit det, och att besvara det skulle vara detsamma som att besvara "Alexis på svenska nihilistsällskapet", vilket innebär att han antagligen inte ens kan försvara det, om han ens har läst det dvs.
själv tycker jag att det är bra av han att posta varför man inte ska vara kristen. istället för att ha någon slaggs jävla pajkastning. själv har jag inget imot kristendom alls så länge inte någon tar skada av det..
Svar till Gotterdammerung [Gå till post]:
Din fråga är totalt irrelevant och onödig. Istället för att faktiskt starta den diskussion som du verkar vilja ha om allting; så klagar du på att jag inte har skrivit texten själv. Är argumenten i texten sämre bara för det?
Jag vill inte ens ha fram någon diskussion ur texten, den var menad åt trådskaparen som en liten tankeställare till varför han inte borde skapa totalt onödiga trådar där diskussionerna aldrig kommer att sluta eftersom ingenting kan kommas fram till. Ni skulle kunna sitta här och diskutera argumenten för och emot gud tills ni började ruttna, det hade inte gett någonting; och även om ni nu hade kommit fram till ett svar; så hade det inte förändrat någonting. Världen hade inte blivit bättre om alla plötsligt visste att gud fanns.
Kanske vill ni fortsätta er meningslösa diskussion här, so be it. Men jag har förhoppningsvis gett trådskaparen - och alla de som faktiskt läser texten av annan anledning än att klaga på att den är kopierad - en liten tankeställare.
Ciao.
Din fråga är totalt irrelevant och onödig. Istället för att faktiskt starta den diskussion som du verkar vilja ha om allting; så klagar du på att jag inte har skrivit texten själv. Är argumenten i texten sämre bara för det?
Jag vill inte ens ha fram någon diskussion ur texten, den var menad åt trådskaparen som en liten tankeställare till varför han inte borde skapa totalt onödiga trådar där diskussionerna aldrig kommer att sluta eftersom ingenting kan kommas fram till. Ni skulle kunna sitta här och diskutera argumenten för och emot gud tills ni började ruttna, det hade inte gett någonting; och även om ni nu hade kommit fram till ett svar; så hade det inte förändrat någonting. Världen hade inte blivit bättre om alla plötsligt visste att gud fanns.
Kanske vill ni fortsätta er meningslösa diskussion här, so be it. Men jag har förhoppningsvis gett trådskaparen - och alla de som faktiskt läser texten av annan anledning än att klaga på att den är kopierad - en liten tankeställare.
Ciao.
Homosexuell ekorre
Svar till Tjack-Snorris [Gå till post]:
Jag vill inte ens ha fram någon diskussion ur texten
Jag vet, och det var hela poängen med mitt tidigare inlägg. Om du inte vill ha en diskussion kunde du lika väl ha skrivit det i hans gb. Varför du ens skriver i forumet är bortom min förståelse.
Jag vill inte ens ha fram någon diskussion ur texten
Jag vet, och det var hela poängen med mitt tidigare inlägg. Om du inte vill ha en diskussion kunde du lika väl ha skrivit det i hans gb. Varför du ens skriver i forumet är bortom min förståelse.
Svar till Gotterdammerung [Gå till post]:
Är du verkligen så rövhalt att du orkar sitta och hänga upp dig på vart jag skrev mitt inlägg någonstans? Hade du kanske mått bättre ifall jag hade skrivit inlägget i hans gästbok? Gillar du inte mitt inlägg så är det bara att skita i att läsa det. Vad får du ut av att klaga på hur jag har skrivit det; eller vart jag har skrivit det någonstans? Ungefär lika mycket tillfredsställelse som att få en saltgurka uppkörd i röven skulle jag vilja påstå.
Men, men. Du kan fortsätta och göra 1 miljon fler inlägg om hur du stör dig på mitt inlägg; i slutändan kommer det ändå att stå där=)
Använd din tid till något bättre istället, det tjänar både du och jag på.
Är du verkligen så rövhalt att du orkar sitta och hänga upp dig på vart jag skrev mitt inlägg någonstans? Hade du kanske mått bättre ifall jag hade skrivit inlägget i hans gästbok? Gillar du inte mitt inlägg så är det bara att skita i att läsa det. Vad får du ut av att klaga på hur jag har skrivit det; eller vart jag har skrivit det någonstans? Ungefär lika mycket tillfredsställelse som att få en saltgurka uppkörd i röven skulle jag vilja påstå.
Men, men. Du kan fortsätta och göra 1 miljon fler inlägg om hur du stör dig på mitt inlägg; i slutändan kommer det ändå att stå där=)
Använd din tid till något bättre istället, det tjänar både du och jag på.
Homosexuell ekorre
Svar till Tjack-Snorris [Gå till post]:
Varför skriver du i ett forum om du inte vill ha en diskussion?
Varför skriver du i ett forum om du inte vill ha en diskussion?
Svar till Tjack-Snorris [Gå till post]:
Oväsentligt och offtopic. Om du inte bemödar att svara på mina inlägg behöver du inte svara öht.
Oväsentligt och offtopic. Om du inte bemödar att svara på mina inlägg behöver du inte svara öht.
Svar till Gotterdammerung [Gå till post]:
Just fan! Jag glömde ju att denna tråden handlade om varför jag skriver i forumet när jag inte vill tillföra någon diskussion!
DOng!
Självklart ska jag aldrig gå offtopic igen, världen skulle ju faktiskt kunna gå under.
Jadu, så varför skriver jag i forumet när jag inte vill tillföra någon diskussion? Svaret är: för att jag gillar Kalle Anka.
Den största frågan av dem alla är nog förmodligen denna: varför bryr du dig om min anledning till att skriva i forumet? Jag kan ju säga att den definitivt inte har något med dig att göra, varför du inte ens borde fundera på den=)
Just fan! Jag glömde ju att denna tråden handlade om varför jag skriver i forumet när jag inte vill tillföra någon diskussion!
DOng!
Självklart ska jag aldrig gå offtopic igen, världen skulle ju faktiskt kunna gå under.
Jadu, så varför skriver jag i forumet när jag inte vill tillföra någon diskussion? Svaret är: för att jag gillar Kalle Anka.
Den största frågan av dem alla är nog förmodligen denna: varför bryr du dig om min anledning till att skriva i forumet? Jag kan ju säga att den definitivt inte har något med dig att göra, varför du inte ens borde fundera på den=)
Homosexuell ekorre
ok, nu börjar du bli smått fånig. det var menat som en tankeställare till TS och alla andra i tråden.
Forum » Samhälle & vetenskap » Livsåskådningar » Sex Gudsargument, nr 1
Ansvariga ordningsvakter:
Användare som läser i den här tråden just nu
1 utloggadSkriv ett nytt inlägg
Hej! Innan du skriver om ett potentiellt problem så vill vi påminna dig om att du faktiskt inte är ensam. Du är inte onormal och världen kommer inte att gå under, vi lovar! Så slappna av och gilla livet i några minuter - känns det fortfarande hemskt? Skriv gärna ner dina tankar och frågor, vi älskar att hjälpa just dig!