Är det bäst att offra för Guds sak eller ska du offra kunskapen/sanningen om Gud för människors skull som inte tror på Gud?
Kan förstå hur många har svårt att hålla med mig när dem själva inte tror men för mig är det faktiskt som att jag kan se Gud genom min övertygelse.
Självklart tror jag inte enbart med tro utan genom förnuftighet och vetenskap, tro eller ej för det finns faktiskt bevis dessutom ska ni studera religionens källa och inte människorna som kan föregå med dåligt exempel i religionens namn.
Detta måste nog vara anledningen till att väst möter öst i krig/konflikter för att dem inte har samma övertygelse till Gud och vill modernisera allt medan religiösa t.ex. muslimer vill utvecklas spirituellt än materiellt.
För mig är Islam sanningen, respekterar självklart att andra tror olika men jag håller med Judendom och Kristendom såklart att dem har sanning om just tron till Gud också. Men om vi säger så här istället att Abrahams religion är den sanna ^^, Peace!
Exempel på övertygelse kan vara att även om jag konvertera till annat eller säger ifrån mig tron och blir ateist och verkligen är fast besluten på t.ex. Att Gud inte längre finns så kommer Gud (inshallah) att se ner på mig med en besvikelse.
Sanningen om Gud är inte bunden till våra personliga uppfattningar utan de finns en sanning som är oberoende då "Gud är sig själv nog för att bry sig" men ändå gör Gud det av kärlek och att vi istället är bundna till Gud som vi om stod under ett och samma tak. Dessutom tror många icke troende på Gud men dem ser Gud som något annat t.ex. genom en känsla/slumpen/hinduiska gudar/taoister osv.
Slutsats: Även om man inte tror på Gud så slutar Gud inte existera för det eller?
Alltså syftet med denna tråd var mer eller mindre om man kan ha detta sätt att se på saken angående religion/trosuppfattning och inte om min personliga åsikt i sig är rätt eller fel, då jag bara gav Islam som ett exempel^^