Svar till Nallen [
Gå till post]:
"Man får göra en distinktion mellan anarkister och anarkism. Anarkister tenderar att vara ytterst politiska, dock så är begreppet anarkism endast ett i vilket man tar avstånd från all politik. "Okej, det kan visserligen också vara en intressant vinkling. Kan du tänka att ateister på samma vis tar en religiös ställning, även om ateismen inte skulle vara religiös?
Jag håller dock inte med dig där heller riktigt. Jag menar att inte bara anarkister, utan också anarkismen, är politisk i allra högsta grad. Anarkismen vill få bort vissa politiska system, vilket jag verkligen inte ser som synonymt med att ta avstånd ifrån politik. Man skulle, för att återgå till det religiösa ur en annan vinkel, kunna jämföra det med en kyrka som vill riva själva kyrkobyggnaden för att fira gudstjänst i naturen istället. Det gör den inte mindre kyrklig.
"Självfallet har jag en uppfattning, dock så tycker jag att det är oklokt att mena att den är en "uppfattning om det övernaturliga", emedan jag endast förnekar föreetelsen, utan att måla upp någon subjektiv bild."Men kan du trots det se det ur mitt perspektiv; att du faktiskt tar en aktiv ställning i frågan liksom att jag skulle gå ut på stan och påpeka att du inte finns.
Skulle du däremot bara avstå ifrån att erkänna Guds existens, alltså någon form av agnostisk ställning, skulle jag inte påstå att du tar en aktiv ställning och således skulle du rent teoretiskt kunna betraktas som "ickereligiös".
"Öppen och stängd? Jag strävar efter intellektuell ärlighet, och jag är helt öppensinnad för nya bevis. Om någon ger mig en godtagbar anledning att tro på de kristna dogmerna, så kommer jag acceptera dem"Det är gott att höra. Visserligen är det olika saker vad man säger och vad man gör, men många ateister skulle rakt ut säga att de aldrig kommer ändra sig och erkänna att de är stängda i frågan, eftersom de upplever sig så säkra i sin ställning. Så det tycker jag åtminstone att du gör bättre.
"Dock så kommer du alltid vara hopplöst långt från att ha utvärderat varenda metafysiska fabrikation. Borde inte detta göra dig skräckslagen?"Både ja och nej. Självklart kan man alltid bli störd över allt det väsentliga här i livet man inte får veta, men sådant är livet och på något sätt är det också charmen med livet. Metafysik är något jag helt klart gärna hade satt mig in i mer och också har möjlighet att fördjupa min kunskap i. Men just för tillfället känner jag mig trots allt ganska tillfreds med det området. Jag är helt enkelt inte skräckslagen, även om jag kanske borde vara det.
"Jag är mycket förtjust i anaologier, dock så fruktar jag att du ibland använder dem för att slippa vara saklig."Och faktum är att det finns en risk att du har rätt i den rädslan. På ett omedvetet plan då förstås, jag har inte för avsikt att vara annat än tydlig, men ibland känns det lättare även för mig att förklara genom liknelser än faktiska lägen. Jag försöker se dem parallellt och uppskattar om du utmanar mig i mina tankar (jag vill trots allt inte se det som en inbördes tävling mellan oss där man avstår från att visa svaghet, utan snarare ett samtal för att utveckla bådas våra funderingar).
"Sanningen kan inte vara annat än det vi kan ompröva och bevisa, undantaget pragmatisk sanning.
Vad vill du att liknelsen med örat skall ge argumentet? Menar du att Koranen är ofullständig och att Jesus lära är fullständig?"Jag har nog en bild av "sanning" och "verklighet" som ligger ett steg utanför den vetenskap vi bevisar. Som jag förstår det ser du gärna dem på samma nivå - att formen på verkligheten är vetenskapen. Jag skulle då hellre säga att vetenskap är sätt att se på verkligheten.
På samma vis kan Koranen ge en bild av verkligheten, en bild som enligt oss båda (antar jag) skymmer delar av verkligheten, eftersom Koranens verklighetsgränser inte fyller ut såsom vetenskap gör.
Där du då skulle se vetenskapen som den absoluta sanningen och Koranen som en delbild skulle jag kanske se vetenskapen som en delbild bredvid Koranens delbild. Jag använder vetenskapens delbild oftare, mer och enklare, men vill ändå påstå att den bara är ett lite större fönster ut mot verkligheten än Koranen är.
När vi sedan kommer till Kristus kan det bli problematiskt. För dig misstänker jag att Kristus då är ett perspektiv jämte exempelvis Koranen. Jag själv är dock osäker. Jesus säger sig vara
vägen, sanningen och ljuset - vilket i detta fall skulle vara den perfekta formen, ett fönster som visar allting utanför.
Jag säger att jag inte tror Kristendomen är enda vägen till Gud, däremot skulle jag nog kunna säga att Kristus är enda vägen till Gud. På så vis kan Kristendomen vara en likadan form som Islam eller Koranen (en form som passar mig bättre än de två senare). Men Kristus själv kan med det resonemanget inte vara något annat än rätt väg och då är frågan om man på exempelvis den hinduistiska vägen eller den judiska vägen, tar emot Kristus och således leds fram till målet.
Nu har jag babblat på nog, hoppas det inte var alltför intetsägande. Mitt i den amerikanska säkerheten tycker jag att Casting Crowns säger precis det där ganska bra: "Jesus is the only way to God, but we are not the only way to Jesus". Kanske är det så.
"De osynliga fiskarna styr universum, och är mycket måna om att ingen människa konsumerar fisk, samt att användandet av tvål är begränsat till Lördagar. Följer man dessa påbud kommer man till Saturnus efter sin död."Jag kan anamma att jag också tror någon styr över universum, eller åtminstone har möjligheten. Att vi blir påverkade av dessa att inte konsumera fisk är inget jag känner av och heller inte tvålgrejen, därför kan jag inte känna att jag får ut något av det.
"Det ytterst hypotetiska budskap som verkligheten förmedlar. Hur bryter du ut det budskapet? Hur omprövar du det? Varför skulle materia inneha ett budskap?"Hmm, jag tror inte att verkligheten förmedlar budskap. Jag tror att verkligheten bara är något som finns, och att vi sedan genom olika synsätt försöker förmedla budskap om verkligheten.
"När man urinerar på ett objektattackerar man det rent fysiskt. Det kommer lukta illa, det befläckas. Dessutom så är det att betrakta som ytterst ohygieniskt. Kanske har man också åsamkat ekonomisk skada, om objektet blir oanvändbart.
När man å andra sidan skriver om något i en tidning, så uttrycker man endast kritik kring objektet i ord. Det är en tankens attack, som inte skadar någon, då den endast riktas mot ett själlöst objekt. "Först får man väl konstatera att dessa tolkningar bygger på den syn vi människor byggt upp. Att det är befläckning att pissa på något kan för oss tyckas ganska uppenbart, men det bygger ju på den syn vi har byggt upp.
Samtidigt skulle jag säga att det kanske är den skriftliga attacken, tankens attack, som vållar mer skada idag eftersom det trots allt är relativt sällan folk urinerar på varandra, men väldigt ofta man går till hårda angrepp mot varandra genom text. Jag pissar på själlösa objekt, sällan på "objekt" med själ. Däremot kritiserar jag ofta "objekt" med själ, men väldigt sällan själlösa objekt.
"Naturligtvis kan vi, men jag menar att det är ett vidrigt övergrepp på yttrandefriheten, om vi inskränker den till förmån för vissa religiösa grupper."Då drar du en väldigt sträv linje. För i viss mån begränsar vi faktiskt yttrandefriheten - vi säger att det är till förmån för respekten att inte kränka. Och ibland låter vi vad som kan definieras som kränkningar tryckas, till förmån för yttrandefriheten. Detta är som sagt en balansgång och att bestämma sig för att köra allt på en linje - totalt åt ena hållet - skulle enligt mig vara dumt och en förenklad syn av verkligheten.
Ibland begränsas yttrandefriheten för religiösa eller politiska eller etiska uppfattningars skull och ibland tvärt om. Att säga att någotdera som princip är fel tycker jag är trångsynt. Det finns helt enkelt ingen enklare väg än att ifrån fall till fall avgöra vad som är bättre och sämre.
"Det är i det skedet man börjar ana det ohållbara i att upphöja vissa fiktiva eller urtida figurer till sådan status. Om Fler resonerande som dessa muslimer skulle vi ha ett oerhört retriktivt och svårt mediaklimat. Satiren och litteraturkritiken skulle dö ut, så också all existerande mediell humor."Jag håller med dig. Om alla skaffade ett eget älskat ämne som man vaktade lika väl som muslimer vaktat sin Muhammed hade vi varit ett handikappat samhälle och ett tråkigt sådant. Detta gör principen svår att försvara - "om muslimerna nu har rätt till det måste jag också ha det"!
Och jag vill för allt i världen stimulera och uppmuntra satir, kritiskt tänkande och humor. Däremot ser jag att det idag finns enstaka ämnen som är känsliga för så stora grupper. Rent principiellt borde jag kanske kunna måla Muhammed som en blottare eller terrorist eller vad som helst, men jag låter bli eftersom jag vet att världen kommer reagera negativt på det. Då är det bättre att jag skämtar om toalettpapper, som trots att det ren teoretiskt skulle ha samma juridiska värdighet som Muhammedavbildandet, inte är ett känsligt ämne i världen och inte kommer orsaka lidande för miljontals människor.
Man kan se världen utifrån principer, vilket jag gärna gör, men man måste också se världen utifrån hur det egentligen ligger till och det finns inget egenvärde i att få världen att fungera så bra som möjligt i teorin - det är praktiken som räknas.