Vi kan nog alla vara förhållandevis överens om att diktaturer som Sovjetunionen under Josef Stalin och Irak under Saddam Hussein har varit betydligt mer brutala mot sina medborgare än vad demokratiska stater som Sverige och Norge har varit. Först och främst så agerade ju Stalin och Hussein utan folkets mandat medan de svenska och norska statsmakterna har fått majoritetsstöd av befolkningen som bor inom de territorier som de kontrollerar.
Men det slår mig att det inte är ett skäl för att säga att en demokratisk stat har en moralisk rätt att säga åt mig vad jag ska göra medan en diktatur inte har det. För om majoritetsbeslut legitimerar staten att agera så skulle Hitlers agerande mot den judiska befolkningen i Tyskland vara helt i sin ordning eftersom han vann valet. Det skulle få hålla med om att hans agerande var.
I den liberala demokratin så har man ju även slagit fast att individen har vissa rättigheter till yttrandefrihet, pressfrihet, religionsfrihet, föreningsfrihet och rätt till sitt liv som majoriteten inte kan ta ifrån dem. De flesta svenskar skulle nog även säga att det går emot deras moralkänsla att den svenska staten skulle ha rätt att döda sina medborgare. Men hur motiverar man det? Varför får staten inte förbjuda mig att tala men förbjuda mig att ta SMS-lån?
Hur motiverar man att individen bara har vissa rättigheter gentemot den demokratiska staten medan den är i sin fulla rätt att fängsla oss om vi inte ger den pengar i form av skatt? Att vi måste hjälpa fattiga i vårt samhälle till ett bra liv ges då som ett skäl men vad har jag för moralisk skyldighet att ge upp mina pengar för att andra människor vill ha dem? Då agerar en rånare helt i enlighet med den filosofi som den moderna demokratin har. Om staten har rätt att ta mina pengar för att ge dem till andra, har den inte då också rätt att förslava mig eller döda mig? Den tar ju mina tillgångar för att majoriteten har godkänt staten i val så varför kan den inte också döda mig om majoriteten godkänt staten i val?
Så resonerar dock knappast svensken. Staten får göra vissa saker mot vår vilja för att majoriteten vill det men andra inte. Men hur motiveras den uppdelningen?
Med andra ord så har jag svårt att se hur en demokratisk stat har större moralisk rätt än en diktatur att tvinga sina medborgare till att göra saker de inte själva vill göra. Skillnaden mellan Stalins mord på och tvångsförflyttningar av sina medborgare och den svenska statens beskattning och lagar om förbud mot narkotikabruk tycks ju alltså vara en fråga om gradskillnad, inte väsensskillnad.
Hur ser ni på saken? Har en demokratisk stat rätt att ge mig order och förbjuda mig att göra saker medan det är fel när en diktatur gör det? Är den demokratiska staten väsensskild från diktaturen? Och om så, varför får den bara ge mig vissa order medan den i andra fall måste låta mig vara ifred?
------------------------------------------------------------------
Observera att jag inte uttalar mig om politiska sakfrågor här utan det här är ett rent filosofiskt resonemang. Som de som sett till mig tidigare kanske vet så är jag exempelvis för offentlig välfärd. Dock tror jag mig inte ha någon moralisk rätt till det.
Ingen status
