Som besökare på Hamsterpaj samtycker du till användandet av s.k. cookies för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!
Annons

Känslokall

Skapad av Borttagen, 2011-05-25 01:42 i Kärlek & Relationer

4 478
28 inlägg
3 poäng
apolof
Visningsbild
Hjälte 10 inlägg
3
Jag har sedan cirka 3 års tid varit väldigt deprimerad och självmordsbenägen på grund av många anledningar, men har tänkt att jag ska gå vidare bara och vänta på en bättre framtid. Jag har inte berättat för någon mer än min flickvän om problemen, men det har sedan ett års tid blivit för mycket och jag blir alltmer känslokall och nuförtiden känner jag mig helt känslolös, omotiverad och som att vad som än händer spelar det ingen roll. Jag kan inte ens gråta, och skrattar aldrig, känner inte ens någon kärlek för varken föräldrarna eller min flickvän.

Det började för något år sen som sagt, men blir bara värre och värre, och jag vet inte hur jag ska göra. Kan inte gå till terapeut eller psykolog för då skulle jag definitivt hamna på ungdomsanstalt eller psykvård pga flertalet brott o.s.v.

Vad kan man göra? Någon i samma sits eller som åtminstone känner likadant och vet något man kan göra åt det?
Är för övrigt inte ens självmordsbenägen längre utan lever bara som en zombie ungefär, tar mig till skolan då och då och håller mig rätt så stabil betygsmässigt.


Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!

apolof
Visningsbild
Hjälte 10 inlägg
Trådskapare
0

Svar till Snopp [Gå till post]:
Vad har /b/ med det att göra?
Newfag?

apolof
Visningsbild
Hjälte 10 inlägg
Trådskapare
0

Svar till rhythmbandit [Gå till post]:
Jag väntar mig svar från folk som är bekanta med mitt tillstånd och kan ge "tips" för hur man tar sig förbi det på bästa sätt så att säga.
Jag vet det, men tänker som sagt inte gå till psykolog utan klarar mig helst på egen hand, eller söker små tips eller lite stöd från runt om.

Ungefär det jag gör + annat onyttigt, men går inte särskilt bra.

rhythmbandit
Visningsbild
F 32 Stockholm First Lady 4 305 inlägg
0

Svar till apolof [Gå till post]:
Jag tror de allra flesta kommer säga kognitiv beteende terapi eller bara spy ut sig allt hos en kurator. Du behöver ju inte nämna brott osv. Jag förstår inte vad du har emot det.

Bättre än Jesus.

apolof
Visningsbild
Hjälte 10 inlägg
Trådskapare
0

Svar till rhythmbandit [Gå till post]:
Det är sant ifs, men det hänger ihop med allting, så det går inte att lasta ur sig allt utan att nämna det.
Dessutom är jag allmänt emot psykoterapi, vill inte tala om sånt med en främling som bara vill tjäna pengar på mig. Kanske låter knasigt men vill ju inte sitta och vara nojjig om jag nu ska uppsöka hjälp, då går bara massa pengar som inte finns till spillo!

rhythmbandit
Visningsbild
F 32 Stockholm First Lady 4 305 inlägg
0

Svar till apolof [Gå till post]:
Om du är under typ.. 23? kan du gå till ungdomsmottagningen. Du behöver som sagt inte nämna något du inte vill, och det hjälper något fruktansvärt att bara berätta allt.

Bättre än Jesus.

apolof
Visningsbild
Hjälte 10 inlägg
Trådskapare
0

Svar till rhythmbandit [Gå till post]:
17 är jag, så ja, det är ju ett alternativ.
Vet du vem man talar med då? Har kollat efter nummer till t.ex. kurator på umo.se men hittar inget.
Tack för svar förresten!

rhythmbandit
Visningsbild
F 32 Stockholm First Lady 4 305 inlägg
0

Svar till apolof [Gå till post]:
Både jag och pojkvännen går till närmsta ungdomsmottagning, så vitt jag vet är det ett krav att varje kommun har en.

Bättre än Jesus.

apolof
Visningsbild
Hjälte 10 inlägg
Trådskapare
0

Svar till rhythmbandit [Gå till post]:
Man går alltså dit för att boka tid hos en kurator eller är det öppet hus tider?

rhythmbandit
Visningsbild
F 32 Stockholm First Lady 4 305 inlägg
0

Svar till apolof [Gå till post]:
Ring dit och kolla när kuratorn har tid, det brukar funka.

Bättre än Jesus.

zalimoon
Visningsbild
P 33 Hassela Hjälte 2 822 inlägg
0

Svar till apolof [Gå till post]:
Varför vill du göra något åt det? Känslor är onödiga och får en att göra dumma saker. Desto mindre känslor du har, desto bättre kan du leva.



Om besvikelse hade en smak, då skulle den vara ICA cola

apolof
Visningsbild
Hjälte 10 inlägg
Trådskapare
0

Svar till zalimoon [Gå till post]:
Att leva bra innebär alltså att man aldrig ska känna glädje, hopp, längtan eller någonting alls? Ingen bra livsuppfattning, fast sen vet jag inte hur seriös du var.

BinBin
Visningsbild
P 34 Uppsala Hjälte 6 798 inlägg
0

Svar till apolof [Gå till post]:
Varför skulle du hamna på psykvård/ungdomsanstalt om du går till en psykolog? Så vitt jag vet så är det bara domstolarna som har rätt att döma folk till frihetsinskränkningar av längre tid. Du måste inte direkt snacka om din kriminalitet hos hjärnskrynklaren.

Vaskar forumnotiser

valspeck
Visningsbild
P 31 Linköping Hjälte 3 241 inlägg
0

Svar till apolof [Gå till post]:
käkar du några meds?

är det någon speciell händelse som satte sig eller kan ha startat allt med att du känner dig likgiltig och deprimerad?

massa status

Vendetta
Visningsbild
F 28 Hjälte 41 inlägg
0

Svar till apolof [Gå till post]:


Se till att få kontakt med en psykolog. Det finns ingen enkel lösning, det är bara att inse. Sen tycker jag att du också bör tacka ja till medicinering.

I know something you don't.

apolof
Visningsbild
Hjälte 10 inlägg
Trådskapare
0

Svar till BinBin [Gå till post]:
Jag har hört annat, att om de anser att man behöver sådan vård så tvingas man till det, istället för tex fängelse eller andra straff.

Nej det vet jag att jag inte måste men som jag skrev innan så gillar jag inte psykoterapi utan går hellre till kurator och pratar, vilket jag har gjort i skolan men då säger de bara att jag måste gå till gruppterapi eller psykvård och tala om allt för mina föräldrar.

Svar till eken [Gå till post]:
Inte medicin som är bra, käkar roaccutan som har förvärrat det, men blir nt bättre om jag slutar heller.

Det är flera speciella saker som hänt och det blir bara värre och värre med allting



Svar till Vendetta [Gå till post]:
Har du någon aning om vad det kan vara för medicin?


BinBin
Visningsbild
P 34 Uppsala Hjälte 6 798 inlägg
0

Svar till apolof [Gå till post]:
Ja, då måste du:
1.komma till rätten på grund av dina brott.
2. Genomgå en sk §7-undersökning.

För övrigt har en psykolog viss tystnadsplikt om brott.

Vaskar forumnotiser

Vendetta
Visningsbild
F 28 Hjälte 41 inlägg
0

Svar till apolof [Gå till post]:


Det beror på, jag är inte insatt och kan därför inte komma fram till vad som skulle funka för dig. Finns ju olika typer av antidepressiva läkemedel. Prozac/Fontex är en av dem. Men jag tar Cipralex.

I know something you don't.

valspeck
Visningsbild
P 31 Linköping Hjälte 3 241 inlägg
0

Svar till apolof [Gå till post]:
Finns det någon händelse som du vet har orsakat det och vad?
i så fall är ju någon att prata med bra, vad jag har hört. Tyckt det har hjälpt nån gång.

Vad är det för slags med?
stoppade i mig några mediciner som sas var bra, tyckte det blev sämre.


men i alla fall, går du i skolan? gymnasiet, högstadiet?

massa status

apolof
Visningsbild
Hjälte 10 inlägg
Trådskapare
0
Svar till BinBin [Gå till post]:
Jo, men vet inte till vilken utsträckning vilket är det som oroar mig.
Men överväger att tala med en psykolog eller så.


Svar till Vendetta [Gå till post]:
Hjälper det för dig?



Svar till eken [Gå till post]:
Jo, som sagt har jag talat om mina problem för kuratorn på skolan och det enda jag fick som svar var en panikslagen blick och att hon sade att jag genast skulle till både gruppterapi och psykiatrisk vård, men det är dyrt och jag vet inte om det kommer hjälpa alls, men överväger det.

Det är bara mot acne, men har som biverkning att det gör en deprimerad, och var man redan deprimerad innan man börjar med det så blir man mycket mer deprimerad. Började äta de för 4 månader sedan.
Har läst någonstans att anti-depressiva mediciner verkar som så att man blir mycket mer deprimerad under en viss tid (ett par veckor till månader), och sedan börjar det verka positivt.

Går i gymnasiet.

tufftuff
Visningsbild
P 30 Skärhamn Hjälte 581 inlägg
0

Svar till apolof [Gå till post]:
Om du ska må bättre måste du berätta för någon, vad som hänt dig och så.
Psykolog är ett bra alternativ.

Jag hette tidigare Tufftuff

Roald
Visningsbild
P 37 Eskilstuna Hjälte 2 292 inlägg
0
Svar till apolof [Gå till post]:
Det du beskriver stämmer rätt bra överens med de deprimerande ungdomar jag har träffat på psykiatriavdelningen, det är vanligt att man blir avtrubbad och likgiltig inför omvärlden.

Just när det gäller ungdomar så är det dock ovanligt att det är en regelrätt depression; i de flesta fall har man att göra med bipolär sjukdom eller någon personlighetsstörning om den debuterar så pass tidigt, men det får naturligtvis sjukvårdspersonal bedöma från fall till fall, och en bipolär sjukdom kan förstås inte diagnostiseras förrän man har sett båda ytterligheterna.

Brott och liknande ska du inte behöva oroa dig för. Gäller det inte allvarliga brott så får inte sjukvårdspersonal göra någon anmälan - det får man bara göra om det lägsta möjliga straffet för brottet är två års fängelse. Vilken väg du vill ta för att få hjälp är förstås lite upp till dig (skolsköterskan verkar ju till exempel inte ha varit särskilt väl förberedd på ett sådant samtal, så jag förstår om du inte litar alls på henne), men mitt förslag är att gå via vårdcentralen, där är det mer sannolikt att du får prata med en läkare direkt än på UM.


Tillägg av Roald 2011-05-25 17:22

För övrigt: Ju fler närstående du har som kan stödja dig desto bättre. Lita på din familj, de är ofta bra mycket mer förstående än man kan tro. Och lycka till, jag hoppas verkligen att det reder sig för dig.

Yo momma so fat, she broke the family tree.

Vendetta
Visningsbild
F 28 Hjälte 41 inlägg
0

Svar till apolof [Gå till post]:


Jag har inte tagit den speciellt länge. Men lite skillnad blev det.

I know something you don't.

apolof
Visningsbild
Hjälte 10 inlägg
Trådskapare
0

Svar till tufftuff [Gå till post]:
Jo, börjar luta åt det hållet.


Svar till Roald [Gå till post]:
Tack så mycket för ett bra svar!

Hade ingen aning om att det var vanligt, men skönt att veta att man inte är ensam om det.

Har fått höra förut att det kanske är något bipolärt syndrom, vilket kanske stämmer... men det är väl svårbotligt?

Det är väl nästan bara mord, dråp och våldtäkt som har minst möjligt fängelsestraff på två år? Om man tänker "vanligaste brotten".
Jag är mest orolig för knarklangning, det är väldigt hårda straff på det och det är bara ett av vad jag gjort. Det har lett till ett och annat så att säga.
Om jag gör så och blir skickad vidare till psykoterapi av något slag, har du någon aning om vad det kostar? Har nämligen inte jag, men hört att det kostar runt ett lax för bara ett besök vilket är helt åt helvete.

Jag vill liksom inte tala om det för mina vänner eller föräldrar för jag tror att de kommer reagera precis som kuratorn, men det är stöd nog att ha någon att vara med kan jag tycka ibland.

Tack, det gör jag med! Lutar nog åt att jag skaffar hjälp och får hoppas att det blir bättre av det.






Roald
Visningsbild
P 37 Eskilstuna Hjälte 2 292 inlägg
0
Svar till apolof [Gå till post]:
Drogrelaterade brott intresserar vi oss för i sjukvården, men det är inte för att vi tänker anmäla någon, utan för att det är en viktig del i att skapa en bild av patienten.

Bipolärt syndrom kan man hålla rätt bra i schack. Man svänger ju fortfarande lite, men det gör å andra sidan alla. Poängen med behandlingen är ju att sinnesstämningen inte ska orsaka problem för dig, och det brukar funka bra bara man ställer rätt diagnos (och det gäller förstås alla diagnoser - psykiatriska eller ej).

Angående fängelsestraff så är det nåt sånt som du säger, det ska till riktigt grova brott för att vi ska ha rätt att bryta tystnadsplikten. Det finns ytterligare ett sammanhang där vi faktiskt har skyldighet att göra detta, och det är vid minsta misstanke om att barn far illa (barnmisshandel är ju praktexemplet). Där har vi inget val.

Psykologbehandling vet jag tyvärr inte jättemycket om, men sånt som sköts inom landstinget tenderar ju att vara gratis upp till en viss ålder (vad den gränsen är kan jag däremot inte uttala mig om). Men oavsett vad de föreslår som behandling så har du rätt att tacka nej till erbjuden behandling, och du har alltid rätt att få information om eventuella alternativ. Bara fråga läkaren under samtalet, inga frågor är dumma.

Naturligtvis får du bedöma själv vilka personer i din närhet du vill dela med dig av situationen till, men tänk på att kuratorn har en helt annan relation till dig än vad din familj och dina vänner har. Att gå igenom såna här grejer tillsammans med folk kan inte bara göra att resan blir lättare, man stärker också relationerna till omgivningen.

Yo momma so fat, she broke the family tree.


Forum » Livet » Kärlek & Relationer » Känslokall

Ansvariga ordningsvakter: RoadGunner

Användare som läser i den här tråden just nu

1 utloggad

Skriv ett nytt inlägg

Hej! Innan du skriver om ett potentiellt problem så vill vi påminna dig om att du faktiskt inte är ensam. Du är inte onormal och världen kommer inte att gå under, vi lovar! Så slappna av och gilla livet i några minuter - känns det fortfarande hemskt? Skriv gärna ner dina tankar och frågor, vi älskar att hjälpa just dig!

Den här tråden är äldre än Rojks drömtjej!

Det senaste inlägget i den här tråden skrevs för över tre månader sedan. Är du säker på att du vill återuppliva diskussionen? Har du något vettigt att tillföra eller passar din fråga i en ny tråd? Onödiga återupplivningar kommer att låsas så tänk efter en extra gång!

Hjälp

Det här är en hjälpruta

Här får du korta tips och förklaringar om forumet. Välj kapitel i rullningslisten här ovanför.

Rutan uppdateras automagiskt

När du använder funktioner i forumet så visas bra tips här.


Annons
Annons
Annons
Annons