Jag har sedan cirka 3 års tid varit väldigt deprimerad och självmordsbenägen på grund av många anledningar, men har tänkt att jag ska gå vidare bara och vänta på en bättre framtid. Jag har inte berättat för någon mer än min flickvän om problemen, men det har sedan ett års tid blivit för mycket och jag blir alltmer känslokall och nuförtiden känner jag mig helt känslolös, omotiverad och som att vad som än händer spelar det ingen roll. Jag kan inte ens gråta, och skrattar aldrig, känner inte ens någon kärlek för varken föräldrarna eller min flickvän.
Det började för något år sen som sagt, men blir bara värre och värre, och jag vet inte hur jag ska göra. Kan inte gå till terapeut eller psykolog för då skulle jag definitivt hamna på ungdomsanstalt eller psykvård pga flertalet brott o.s.v.
Vad kan man göra? Någon i samma sits eller som åtminstone känner likadant och vet något man kan göra åt det?
Är för övrigt inte ens självmordsbenägen längre utan lever bara som en zombie ungefär, tar mig till skolan då och då och håller mig rätt så stabil betygsmässigt.
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!
