Svar till Geo90 [
Gå till post]:
Jag delar inte din åsikt i detta fallet. Jag strävar efter makt för då vet jag att människor lyssnar/hör på mig och jag kan förändra saker och ting. Att bestämma och styra över andra kan man ju använda makten till eller så används den till att ingen styr över någon annan och människor kan leva fritt så länge de inte skadar varandra.
I makt ligger ansvarslöshet som grund, därmed fungerar det inte. Som jag nämnde tidigare, vill man förändra något, då får man ta ansvar över den uppgiften slå fullt ut att man förmår att uträtta den förändringen. Genom makt försöker man just undvika det att man skulle behöva ta det ansvaret, utan man anser sig vilja förändra något, men sedan vill att någon annan ska göra jobbet åt en. Eller t.ex. att pengarna som behövs till förändringen ska tas från andra, dvs. andras arbete ska betala ändringen, ex. genom skatt.
Dvs. ansvar tas inte på riktigt. Sedan maktsystemet också i sig grundar sig på, att många vill undvika ansvar. Istället för att själv ta ansvar över sitt liv, så vill man ge bort ansvaret för sitt liv till någon annan. Så att denna "någon annan" eller inbillade högre makt ska fixa saker och ting för en själv.
Ansvarsflykt vad gäller på individ och ex. väljar nivå vad gäller demokratiska system, och om inte väljaren tar ansvar, så kan man inte förutsätta att de folkvalda heller skulle följa någon högre ansvarskänsla.
Och det sker inte heller, utan de som strävar efter makt, ser i detta bara tillfälle att skaffa sig makt. Inget annat.
Svar till Geo90 [
Gå till post]:
Tanken om en upplyst despot är något som lockar mig för det kanske verkligen hade gjort skillnad. Jag tänker på att de flesta människor som fått makt har missbrukat den och detta berott på att de inte varit lämpliga kandidater att ha så mycket makt. Vissa människor måste ha mer befogenheter än andra för alla kan inte sätta sig in i allt. Så jag tror att makt blir till vad man gör det till. Det är varken gott eller ont, det bara beskriver en egensskap som en människa har jämfört med andra människor och som kommer med stort ansvar.
Som jag nämnde ovan, ett problem i sig i makthierarkier är att det dels bygger på att en del vill slippa ansvaret för sitt eget liv eller frågor och problem som berör deras liv och uppehåll. Så för att inte behöva ta det ansvaret, vill man ge ansvaret till någon annan. En makthavare, som ska få bestämma över allas liv.
Eftersom det i grunden bygger på att slippa ansvar, därmed kan man inte ens sätta relevanta krav eller ens förstå vilka som ens är lämpliga för det.
Jag skulle vilja hävda att tanken om en upplyst despot är en omöjlighet, söker man upplyssning eller höja sin medvetenhet, så kommer man till insikten om att man inte är intresserad överhuvudtaget att styra eller bestämma över någon annas liv. Det är deras ansvar.
Det blir snarare så att finner man upplyssning, så slutar man per automatik vara en despot och inser vilken idiot man var tidigare.
