Precis. Gud existerar inte i den materiella världen, dvs på riktigt, utan endast i människors fantasi :)
"Nej religion kan inte svara på frågor om oändlighet osv det har jag inte sagt, dock kan filosofin göra det."
Eh, nej. Du kan aldrig komma fram till svar på vetenskapliga frågor genom filosofi.
"Big bang falsifieras? det är ju absurt! det är ju vetenskapligt bevisat att Big bang hände."
Vad bra att vi kan vara överens om detta i alla fall. Jag har träffat desto mer religiösa som tror att big bang är en myt och att evolution är en lögn etc.
"För om allt är som de flesta vetenskapsmännen säger, dvs att allt skapades vid big bang, då borde det ju inte ha funnits något innan att starta big bang, eller?"
Big bang innebär inte exakt att allt skapades vid big bang utan snarare att det var händelsen som startade expanderingen från en singluratitet till det vi idag har, universum, som fortsätter att expandera. Detta betyder alltså inte alls att före big bang existerade inget och sen kom bara allt till. Sen så är vetenskapsmän inte enade om vad exakt som fanns före big bang eftersom detta fortfarande tillhör en av universums mysterier. Kanske kommer vi någon gång i framtiden förstå processen bättre men tills dess ser jag ingen nödvändighet att blanda in fantasifoster, för vilka det inte existerar några bevis, bara för att försöka förklara något vi inte helt förstår oss på. Bättre med inga svar än dåliga svar. Jag är inte i ett såpass desperat behov av svar att jag är villig att tro på vad som helst när det kommer till frågor som för oss människor är mysterier. Jag föredrar i så fall att inte veta alls än att låtsas veta genom att acceptera något som med största sannolikhet är falskt och inte grundar sig i bevis.
"Jo med tanke på att sannolikheten är så liten att universum skulle uppstå slumpmässigt , så måste ju det logiska vara att det inte var så. "
Återigen så pratar du om sannolikheter som inte går att beräkna. Eftersom du påstår att sannolikheten att universum skapades av en slump är så liten, förklara för mig hur du fick reda på denna sannolikhet? Detta är samma misstag som kreationister som Ray Comfort och Kent Hovind gör där de använder sig av helt påhittade sannolikheter för att påvisa att Gud skapade universum för oss genom att visa att motsatsen är osannolik. Fail matematik kallar jag det där och en medveten misstolkning av sannolikhetslära.
"För vad har vi för alternativ? antingen var det slumpmässigt eller inte. Men jag nöjer mig vid det, eftersom tråden går ut på att du ska förklara dina bevis på det du tror på. inte jag mina."
För det första förstår jag inte riktigt vad du menar med slumpmässig i detta fallet. Det du egentligen verkar mena när du säger att det inte var slumpmässigt är att det fanns en orsak och en mening till varför allt skapades, vilket är en helt annan sak. För om vi ska tolka det bokstavligt när du talar om "universum uppstod ej slumpmässigt", vad är det då som talar för en Gud? Absolut ingenting. Saker uppstår slumpmässigt hela tiden. Våran existens är ett resultat av en slump. Vi människor försöker alltid projicera våran egen natur i kosmos och hitta mönster där det inte finns några och på så sätt lurar oss själva. Det finns många sätt där helt och hållet opersonliga och intelligenslösa naturliga processer kan skapa, förstöra och skapa ordning från kaos. Gud behövs inte i ekvationen.
"Men hur kan du ens uttala dig om sannolikheten att universum skapades åt oss när du inte har några siffror."
Jag har gett dig massor med siffror men du verkar inte ha lyssnat. Jag gav inte någon siffra på den totala sannolikheten att universum skapades för oss, för något sånt går inte riktigt att beräkna. Dock har jag med siffror påvisat hur liten och betydelselös våran planet är i större perspektiv, universums perspektiv. Jorden är vårat enda hem och speciellt för oss, men inte speciellt för kosmos. Våran sol är en av en kvadriljon solar (1 / 1 000 000 000 000 000 000 000 000). Människor har funnits i knappt en bråkdel av universums ålder (100 000 / 15 000 000 000). Vad exakt talar för att universum finns till för oss? Det är inte ens som om jorden har någon central plats i universum. Jorden ligger i utkanten av våran galax. Det är en liten prick i ett enormt vakuum. Vi människor borde inte känna fruktan över att inse våran egentliga plats i universum utan vi borde lära oss att uppskatta det vi har. Det är därför t.ex. Carl Sagan säger att astronomi är vetenskap som bygger ödmjukhet i människor.
Sen så har vi även Drakes ekvation som pekar på att sannolikheten att det existerar annat intelligent liv i universum är mycket hög, så det finns inte heller någon anledning att anta att vi är ensamma i universum. Det är dock inte konstigt ifall vi inte stött på annat liv med tanke på de stora distansera som skiljer solsystem åt.
"Ateistiska misstag nummer två: Förolämpa motståndaren när man håller på att förlora."
Jag poängterar bara när du säger korkade saker, vilket du gör ganska ofta :) Sen ifall jag "håller på att förlora" får andra bedöma. Det är inte som att jag förväntar mig att "vinna". Varje gång jag diskuterar med en religiös person så känns det som om man bankade huvudet mot en tegelvägg i två timmar. Inte så konstigt dock, som Thomas Paine sa: “To argue with a person who has renounced the use of reason is like administering medicine to the dead.”
"Varför är universum så stort och vi så små?`jag har sagt mitt inofficiella svar och det är att Gud kanske skapade universum så stort för att vi människor ska se ut och förundras över storleken av skapelsen, för att sedan få en liten aning hur stor skaparen kan vara i sin allsmäktighet. Varför kan det inte vara så?"
Intressant gissning. Dock bara en gissning. Det enda du gör är att vända osannolikheten angående din tro om att universum skapades för oss genom att påpeka att denna osannolikhet var medveten x) God sure does work in mysterious ways. Bara ännu en verison av "gud-gjorde-det-för-att-testa-vår-tro-!!!1" argumentet. "Varför det inte kan vara så?" Varför skulle det vara så är väl snarare frågan.
Du måste konstruera ytterligare pyloner