Svar till STIG [
Gå till post]:
De löner man har i olika yrken, speglar hur mycket vi tycker att arbetsinsatsen är värd, speciellt då det finns ett överskott på arbetskraft. Vill vi att människor på låglönejobb skall få bättre betalt, är det vi som köper de tjänsterna som får betala för det, oavsett om det är något vi betalar till Skatteverket, eller själva. Sopgubbar har inte så bra lön till exempel, men å andra sidan kan vem som helst med ett körkort göra det jobbet, vilket är varför de inte får så bra betalt. Samma sak gäller inom äldrevården, där utbildningskrav är mycket låga.
Man kan inte vara förtryckt på grund av de val man gör. Det faller på sin egen orimlighet att undersköterskor är offer för strukturer, när de själva valt att arbeta som det. Alla i det här landet har möjligheten att utbilda sig och försöka slå sig in på arbetsmarknaden i vilka branscher de vill.
Kvotering är fel väg att gå i alla lägen. Det sänker kompetensnivån och då frångår man det grundläggande värdet att de som presterar bäst skall få jobb. Dessutom konvergerar både utbildningsnivå och kompetens av sig självt i alla fall. Varför skall vi kvotera till utbildning som kompetenta kvinnor redan kan söka till, om de önskar det? Är inte då risken snarare att de kompetenta kvinnorna gör som de redan gör, och söker de utbildningar de vill, medan kvinnor med sämre kunskaper och kompetens istället får utbildningsplatser och sedan blir lägre kvalificerad arbetskraft än sina manliga kursare?
Och att kvinnor skulle ha det svårare att slå sig in på mansdominerade arbetsplatser köper jag inte. Vissa yrken, som barnsoldat till exempel, där ligger kvinnor i underläge på grund av sin fysik, inte att det finns en attityd på arbetsplatsen. Det finns även mängder med yrken som kvinnor är väldigt eftertraktade i, IT-branschen till exempel, där en kvinna med samma kompetens som en man har mycket högre sannolikhet att bli anställd, för att man vill ha en jämställd arbetsplats.
Om man verkligen vill att kvinnoyrken skall få höjd lönenivå och högre status, så måste man konkurrensutsätta dessa, som man gör med till exempel privata företag i välfärden och RUT-avdrag. De anställda i sådana bolag är ganska eniga om att det är ett bättre arbetsklimat på privata vårdhem, att de boende mår bättre och har en trevligare tillvaro. Dessutom har de anställda, som ofta är kvinnor, lika bra, eller bättre lön, än sina motsvarigheter i offentlig anställning. Det är så vi skall gå till väga, vi skall ge människor möjlighet att utvecklas själva, för då kommer de som vill ha det bättre, ta den chansen och sedan kommer resten följa efter.
RUT ger kvinnor en enorm förutsättning att bilda egna verksamheter, göra karriär och förbättra sina löner. Att människor till vänster sedan vill avskaffa dessa bidrag, samtidigt som man vill behålla männens motsvarighet ROT, rimmar ganska illa med att kalla sig feminism. Man vill alltså begränsa kvinnors möjligheter i samhället, för att sedan ge det till dem i form av kvotintagningar på högskolor? Kvinnor kommer fortsätta att arbeta med kvinnoyrken, eventuellt, men tveksamt, med större överlappningar mot mansdominerade yrken, så de måste ges förutsättningar för att få bättre arbetsförhållanden.
Ingen vill rimligen att människor skall ha ont om pengar, men samtidigt så speglar människors löner vad vi anser att arbetet är värt. Det är lätt att säga att <valfri yrkesgrupp> skall ha bättre betalt, men har vi råd betala för det? Människor får skapa sin egen lycka, och i det här landet har alla förutsättningar för att göra det.