Svar till al327 [
Gå till post]:
Bland annat bönesvar och tilltal, både direkt och via andra. Att jag vet att de är verkliga är för att ett exempel är på när en annan person (som bad för mig) berättade om ett problem jag då hade som varken han eller någon annan visste om.Jag är ledsen, men nu är du rent av vansinnig.
Bönesvar? Vad bad du för om jag får fråga? Och när det du bad för uppfylldes, antog du då direkt att det var din gud som gett dig det? Tycker du själv att det är den mest troliga slutsaten?
Om jag stilla bad att jag skulle klara mig oskadd från ett bråk ( vilket jag faktiskt gjort, i panik ) och jag faktiskt klarar mig, vad ska jag då tro?
Att någon högre makt lyssnar, eller att jag helt enkelt klarade mig tack vare helt natuliga fysiska och psykiska omständigheter.
Vidare så tycker jag du visar ett häpnadsväckade prov på godtycklighet och världsfrånvändhet.
Du tror alltså att gud hörde din bön och svarade? Din förfrågan var tydligen viktig att svara på. Vad har du då att säga till alla barn som våldtas och misshandlas varje dag? Vad har du att säga till alla tusentals barn som befinner sig i rent omänskliga förhållanden, och varje kväll ber om frälsning? Varför hjälper gud dig men inte dem?
Varför skiter gud i min cancersjuka vän, som ber varje dag?
Jag ber dig, lägg ned ditt struntprat om böner.
Samma princip gäller dina andra upplevelser. Du måste inse att det är vansinnigt att tro att högre makter är inblandade bara för att anmärkningsvärda saker händer.
Om jag och tre av mina vänner påstod att vi sett fyra silverdrakar som sprutade eld, skulle du tro oss? Om inte, varför inte?
Översatts och haft olika översättningar ja. Gjorts om och ändrats? I jämförelse med tidiga texter så är det ganska fantastiskt hur mycket som är identiskt. Alla texter ändras delvis över tid.För det första, läs gärna i artiklarna jag skickade, och se gärna videon jag postade.
För det andra, vet du vad interpolation betyder?
Återigen, det är inte något jag gör.Det är omöjligt att inte göra det. Jag gör tex samma sak när jag tar del av den anarkistiska litteraturen och ideologin. På grund av alla motsättningar och hemskheter, tvingas man att välja och vraka, såvida du inte påstår att du har funnit den absoluta och enväldiga tolkningen.
Vi kan ju ta det med att det skulle vara ganska dumt av en annan gud att svara på en bön till Gud.
Är detta ett skämt?
Det spelar ingen roll om du tycker det är "dumt" av en annan gud att svara på bönen eller inte. Faktum är just det att du inte har en aning om hur källan till dina spirituella upplevelser är beskaffad.
Vilket man i princip kan säga om alla personliga upplevelser. Jag har redan sagt att det inte bevisar något för någon annan, enbart för en själv.Det "bevisar" inget i någon objektiv mening. Det enda du kan vara säker på, är just att du haft en upplevelse. OM denna upplevelse på någon sätt korresponderar med verkligeheten eller inte, är ett helt annat ärende.
Om jag ser poseidon framför mig, bevisar det inte att han existerar, utan endast att jag upplever att han existerar.
Vilket du fortfarande inte kan veta. Om en av dessa är korrekt så kan du inte säga att de andra är lika troliga.Ska jag behöva förklara det här ännu en gång?
Okej då.
Såhär.
Just nu, as we speak, så har vi tillgång till en viss mängd ackumulerad kunskap. Det handlar om vetenskapliga bevis, mätvärden, kunskap om språket, astronomisk och historisk kunskap osv.
Trots all denna kunskap, så har ingen religion lyckats bevisa eller rättfärdiga sin sanningshalt.
Därför, så kan vi, om vi talar i rationella termer, säga att alla religioner är lika
troliga.
Om någon är korrekt, så är natuligtvis de andra inkorrekta, dock så är den anmärkningen helt irrelevant, ty vi talar om vad vi vet om religioner
just nu.
Hur skulle du gå till väga då hade du tänkt? Och behöver du bevisa det för andra för att själv veta att det är sant? Dessutom, det övernaturliga är per definition obevisbart med vetenskap etc.Man kan mäta hormonnivåer i hjärnan, samt göra ett par psykologiska tester av
empirisk natur.
Dock så är den bevisningen inte särskilt relevant i det här sammanhanget. Bevisen är inte nödvändiga för känslan, känslan är inte osannolik eller övernaturlig, och dessutom hävdar jag inget annat än att jag känner kärlek.
Jag påstår att jag tror att de skedde ja. Jag påstår att jag tror på det. Jag påstår inte att jag kan bevisa eller att det ens är möjligt (i detta liv). Jag har aldrig påstått att jag har bevis och skulle aldrig göra det heller.Jag förstår. Dock så är problemet med den typen av hävdande, är att det är lika rationellt som att säga att man tror att det finns gyllene drakar i Norge.
Vilket inte betyder att de är lika sanna.Ingen av våra religioner har lagt fram bättre bevis än de andra. Ingen är mer sann än någon annan, är det svårt att ta till sig?