Svar till lp-sepok [
Gå till post]:
Hittar du några felaktiga uppgifter i artikeln? I så fall, upplys mig om dessa så ska jag försöka förmå någon att korrigera de felaktiga uppgifterna!
Svar till BullzEye [
Gå till post]:
Vad gäller nationalsocialismens historia (exklusive "förintelsen", förutsatt att detta nu är sant) så medger jag till fullo att ns har sina beståndsdelar, liksom de flesta (samtliga?) andra erkänt existerande ideologier. Jag har kikat runt (läs: googlat) efter tjugofempunktsprogrammet och diskuterar gärna detta, ur ett historiskt perspektiv. Länk, tack?
Hur som helst, liksom det mesta och de flesta så är inte ns på något vis statiskt. Liksom att det knappast är realistiskt med ett femsiffrigt antal brunskjortor utanför fönstret så ter det sig knappast rimligt att utgå från att de reformer som ansågs nödvändiga (i nationalsocialismens namn) under 1930-talets Tyskland även kan tillämpas på samma sätt i Sverige. Enligt samma retorik borde t ex många sossar än idag vilja se rasbiologiska institut lite här och var i landet, men så är ju inte fallet, eller hur?
Vidare skulle jag vilja påstå att argumentet om att nationell socialismen automatik leder till reformer som kan anses vara/bli/leda till:
antisemitiska, strider mot mänskliga rättigheter, punkter som manar till invasion och övertagande av andra länder i syfte att göra den egna nationen mäktigare, avskaffande av demokrati etc. etc ter sig lite vanskligt. Detta eftersom att man praktiken inte kan ta ställning till två motpoler. När är en reform exempelvis "
antisemitisk"? Kan en reform också bli "antisvensk"? I så fall, borde inte medierna skrika sig hesa av det antisvenska i att polisen gärna ("hellre") välkomnar etniska främlingar än svenskar till sina utbildningar, åtminstone om man ska utgå från budskapet i deras reklam, där de gärna och ofta betonar hur gärna man ser att de av annan etnisk eller sexuella preferens ansöker?
Jag tycker att man ska vara försiktig med att stämpla något som "anti"-ditten eller datten, det leder mest till osakliga polariseringar kring etiketten ifråga än någon konstruktiv debatt kring själva sakfrågan.
Argumentet om de mänskliga rättigheterna framstår ("in my humble opinion") även det som lite vanskligt. Den etniska mångfald som vi svenskar har blivit påtvingade har utgjort, och utgör än idag, grunden till systematiska övergrepp och organiserad brottslighet. Den demokratiska mångetniciteten av idag har bl a gett oss svenskar 78 av landets 100 mest yrkeskriminella (källa
http://www.realisten.se/2010/06/17/78-av-100-yrkeskriminella-i-skane-har-invandrarbakgrund/) individer. Om vi svenskar har en skyldighet att finna oss i detta, så bortser jag gärna från de "mänskliga rättigheterna" till förmån för återskapandet av ett harmoniskt samhälle.
Att dra paralleller som att den nationella socialisten av idag per automatik vill invadera länder får dig nästan att framstå som lite oseriös, anser jag. I Sverige så har vi ju knappast samma relation till våra brödrafolk i öst och väst som tyskarna hade för 70-80 år sedan till Frankrike och Polen. Vi svenskar har inte blivit påtvingade någon motsvarighet till Versaillediktatet, inte heller har vårt nordiska folk och rike varit splittrat i småstater på samma sätt som det tyska riket var en gång i tiden, vilket återigen kan göra det nödvändigt att påpeka att även om det finns gemensamma beståndsdelar i nationalsocialismen av idag med den som ordnade upp det tyska riket så har behoven av en geografiskt expansion förändrats lite det senaste seklet.
Nu känner inte jag Emil Hagberg, och vill heller inte uppfattas som att så vore fallet. Men som en sporadiskt gissning så skulle jag nog vilja påstå, att om Hagberg sympatiserar med den nationella socialismen enligt tysk modell á la 30-tal, så skulle jag nog vilja dra slutsatsen att han gör det med anledning av de reformer som mer främjade det tyska folket än skadade alla andra.
Det talas högljutt och gärna om hur illa alla fick det när NSDAP kom till makten, de enda som man (åtminstone jag) aldrig hör om är just.... tyskarna! Aldrig någonsin hör man något om hur den tyske bonden, industriarbetaren eller soldaten fick det. Aldrig någonsin får man höra om hur genomsnittlige tysken trivdes i det som idag beskrivs som "tredje riket". Givetvis förutsatt att de uppgifter som kommit till min kännedom är korrekta, så skulle jag vilja påstå att det finns många anledningar att hämta inspiration från denna tidsepok om hur den nationella folkgemenskapen kan ena ett så stort rike som Tyskland. Och om nästan 80 miljoner människor kan tjäna på de reformer som kom i nationalsocialismen namn, varför skulle då inte Sveriges 8-9 miljoner (exklusive etniska främlingar) kunna gå i samma spår?
Dina argument om Stalin vs HMF köper jag i mångt och mycket, varför jag även lämnar det därhän.
Din metafor med astrofysikern skulle jag vilja belysa som ett ypperligt exempel på demokratins (den av idag alltså) svaghet. Ty hur många som än röstar och tjänar sin profit på argumentet om att jorden skulle vara platt - så förblir den likväl rund.
Med detta vill jag ha sagt att det är den faktiska sak-kompetensen som bör vara samhällets ledstjärna, inte majoritetsbeslut utan någon egentligen ansvariga, är vi överens om detta? Hur jag än försöker så kan jag inte se hur denna (betydligt lämpligare) norm skulle kunna appliceras i dagens samhälle där vårt samhälle styrs genom majoritetsbeslut. Den nyligen genomröstade satsningen på kärnkraften är ett ypperligt exempel på detta. Låt säga att det genomröstade beslutet visar sig vara skadligt för vårt land och folk - vem ska då stå som ansvarig? Majoriteten som röstade igenom det?
Viss förståelse kan jag faktiskt ha för ditt angrepp mot min ("haltande") argumentation. Jag har med tidens gång vant mig vid att bli förstådd med dylika uttryck, vilket jag kanske ska akta mig för.
Med "systemet" så åsyftar jag främst det parlamentariska styrelseskick som idag styr vårt samhälle. Jag syftar på majoritetsbesluten, saknaden av sakkunniga och ansvariga för dessa. Jag syftar på normen att gömma sig i majoriteten istället för att våga stå för sina åsikter i offentlighetens ljus. Detta argument kan givetvis bemötas med att media granskar politikerna - vilket är korrekt i mångt och mycket. Dock så finns det frågor som ingen av de båda vill belysa (multietnicitetens skadliga konsekvenser och demokratins baksidor, se tidigare argument i inlägget, exempelvis) men som ändå på ett påtagligt sätt spelar en stor roll i gemene mans vardag.
Med "det politisk korrekt(a) etablissemanget" så syftar jag på den "elit" i samhället som styr och skara opinion för och emot samhällsfrågor. Jag syftar på den inrättning som åtagit sig att värna och förfäkta detta system, inte för folkets väl utan blott för sin egen profits skull, och detta till vilket pris som helst (för oss svenskar alltså, inte för de själva).
Hoppas du förstår min poäng bättre nu? Hojta till annars, så försöker jag att ytterligare reda ut begreppen.
