Svar till Salvator [
Gå till post]:
Ja, jag undrar om du anser att det finns någon objektiv moral, eftersom du ju förkastade värderelativism.
Jag tror inte på naturrätt eller att det finns några handlingar som är objektivt rätta. Däremot så har människan (och andra större djur som interagerar med varandra socialt) en av evolutionen framavlad moral, ett par socialt frambringade regler och genetiskt ärvda känslor som reglerar vårt beteende. Dessa regler och känslor har ett evolutionärt betingat syfte, och de moral som bäst främjar detta syfte är det som i min mening den som kan anses vara bäst. Det centrala är altså att identifiera detta syfte, vilket jag anser är artens överlevnad och välmående.
Ta ett proportionerligt exempel istället, socialism och liberalism är ekonomiska teorier och har nödvändigtvis inte någon värdekonflikt. Nja, de ekonomiska teorierna är snarare slutsatser från distinkta metafysiska antaganden (se liberalismens rättighetsteori och marxismens materialism). Det är då i högsta grad en värdekonflikt.
De är inte heller kulturbärande i sig. Självklart är det inte det, kultur är trots allt resultatet av det mänskliga arbetet hos en grupp människor. Att den, utom i ytterst små populationer, skulle på något sätt konsekvent utgå från en värdeteori är ganska absurt, speciellt med tanke på att olika värdeteorier har haft olika inflytande genom historiens gång.
Dessutom har du fel när du påstår att de är oförenliga, ett socialistisk samhälle kan mycket väl existera inom t.ex. en nattväktarstat. Javisst, men det beror mer på att två distinkta teorier kan alstra samma resultat, inte på att de utgår från samma värderingar. En nattväktarstat med stora klasskillnader är ju inget problem enligt en neoliberal.
Nej, detta är bara materialistisk dialektik och inget om demokratins struktur säger att det är ett måste på något sätt. Naturligtvis är det inget måste, men alla demokratins fördelar kommer i min mening från dess dialektiska egenskaper. Problemet med diktaturer har ju just varit deras ensidighet och oförmåga till att ta till sig nya idéer. Om alla tycker samma sak så försvinner ju fördelen med demokratin gentemot mer auktoritära styrelseskick, och då förfaller dess byråkratiska natur vara mer av ett problem.
Med fri invandring från kulturer med ideal och värderingar som är oförenliga med mina kommer dock preferenserna bland de som redan bor här att på sikt bli irrelevanta, då majoriteten av väljarna förr eller senare kommer att bestå av invandrare från fattiga länder där den typen av värderingar och ideal som står till motsats med mina hyllas och är norm. Jag kan instämma att detta definitivt är en realitet vid extrem invandringsmängd relativt till existerande population över en kort tidsperiod (några generationer) från en kulturellt homogen källa där dessa kan komma att bli majoritet. Då lämnas inget utrymme för varken integration eller materialistisk dialektik att verka. En sådan situation kan dock knappast anse råda i sverige - invandringen (på ca 60 000 netto) utgör en befolkningsökning på knappt 6,67 promille och kommer från väldigt distinkta källor som varierar över tid (vi har till och från haft chilenare, syrier, kurder, slaver, finnar, irakier...) . Mycket kan naturligtvis förbättras inom integration, men situationen du målar upp är fortfarande extremt långsökt.
Dessutom så är det inget fel i sig med att ett land byter värderingar, förutsatt att du inte kan framföra varför just de du håller fast vid skulle vara bättre.
Om vi utgår från historiska beteenden snarare än utopiska teorier kommer dessa invandrare att så snabbt som möjligt rösta fram kandidater eller partier som främjar deras värderingar och ideal,
människor tenderar att agera efter sitt upplevda egenintressen.Javisst, och det är här diskussion tar vid och demokratin spelar sin roll. Det är dock intressant att vi ännu inte sett något parti dyka upp som förespråkar sharialagar och andra åsikter som muslimer ofta tillskrivs.
Detta är knappast förvånade då invandrare som kommer från kulturer med värderingar som är oförenliga med svenska kulturen traditionellt har förkastat individualismen och jämställdhet, vilket är två starka influenser i den svenska kulturen. Om jämställdhet och individualism verkligen är korrekta värderingar så bör ju dessa vinna en debatt, så jag ser verkligen inte problemet med att våra ideal granskas och ifrågasätts. Det är så vetenskapen arbetar, och jag ser inte varför man inte borde kunna göra detsamma med ens värderingar om de nu inte är relativa.
Värt att tillägga är att de flesta som kommer hit har av en eller en annan anledning valt att förkasta de system de kom från för ett nytt liv i sverige, och inte ett nytt liv i ett grannland med liknande värderingar. Så det är nog missvisande att basera invandrares värderingar utifrån deras ursprungsländers genomsnittliga värderingar (framför allt är det väldigt o-individualistiskt). Om vi tittar på invandringen från Afghanistan så är det inte sällan minoriteter som förtrycks av talibanerna (då de anses ha icke-muslimska kulturella inslag), så vad majoriteten av afghanerna anser blir då irrelevant. Detsamma gäller även iranier eller de kristna irakierna.
När en population har blivit tillräckligt stor avtar den naturliga assimilationen, Mark Steyn skriver bla. om det här fenomenet. Jag ser inte assimilation som något önskvärt. Då får vi ju bara mer av samma, vilket är detsamma som att inte ta in några intryck alls.
