Som besökare på Hamsterpaj samtycker du till användandet av s.k. cookies för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!
Annons

Religionskritik :)

Skapad av Anonymare, 2009-07-29 21:35 i Livsåskådningar

72 631
941 inlägg
-10 poäng
Nallen
Visningsbild
Hjälte 2 513 inlägg
0


Svar till MER [Gå till post]:
Jag tvivlar på att jag kommer få ett svar, men visst, jag kan försöka upprepa det ännu en gång, och vara så övertydlig jag bara kan.
Fokusera istället på det du tycker är mest logiskt tvivelaktiga, eller om du vill bådadera, för kommer du med ett påstående om att jag kommer med logiska felaktigheter kränker det min argumentation. Det är därför, men i ännu högre grad för att jag är intresserad, som du nu måste följa upp det med att dra tillbaka påståendet eller backa upp det.


Absolut, även om jag inte själv tror på logiska, rationella lösningar i allt så tycker jag att jag har förvånansvärt gott om dem, så lägg fram valfri kritik, så ska jag bemöta den.


Okej.
Du tror på en gud som är ALLSMÄKTIG, ALLVETANDE och EVIGT GOD.
*Alltså, gud kan göra allt, han kan aktualisera alla sina önskningar eller intentioner.
*Han vet allt, han har total insikt om allt han skapar och om sig själv.
* Han är evigt god, och önskar inte något lidande.
( Alla dessa egenskaper är uppenbart antropocentriska/morfa fantasier,egen onödig anmärkning )

Om man ser på vår värld, så ser man att lidande existerar, i många former. Människors handlande, biologiska strukturer och naturkrafter orsakar enormt lidande varje dag, för religiösa och icke religiösa.
Vad innebär då detta? Vad betyder detta i en värld som skapades av ovanstående gud?

Det uppstår ett logiskt problem. Denna gud hade nämligen, om han velat, kunnat skapa en värld med fria varelser som inte orsakar lidande,en värld som dessutom inte innehåller så oerhört mycket "naturligt" lidande i form av genetiska defekter och naturkatastrofer.

Vad finns då att göra? Det finns ett par olika slags svar. Det svar som du har framlagt, har inte varit ett svar som fungerar logiskt i argumentet, utan ett annat slags svar. Du hänvisar till människans ( och då också min ) begränsning, och hur den förklarar hur vi inte kan förstå gud och hans interaktion med världen.

Det må vara sant eller inte, men det hjälper inte mycket till med att motsäga det logiska problemet.

Det får du gärna tro, men du skjuter dig själv i foten. I denna diskussion är det jag som representerar teismen och du ateismen eller agnosticismen. Och jag tror inte det råder något tvivel om att polyteister står bakom mig i vår diskussion.
Tro mig när jag säger att jag gärna diskuterar ämnen ända in i detaljfrågor och härom dagen hade jag en väldigt intressant diskussion med en närmast militant katolik angående apokryferna. Men att ta detta med dig känns lite som att diskutera smaken av nötfärs respektive blandfärs med en vegetarian.


Trevlig liknelse, men du unviker fortfarande frågan. Istället för att försöka dig på ett svar så ger du in i en debatt om relevansen i min fråga. För mig är det lika simpelt som förut. Jag förundras över påstått rationella och logiska monotesiter som inte bryr sig om att motbevisa eller argumentera mot polytesiter.
Men om du inte är intressead av att svara så gör det mig inte så mycket.

Och därför har jag så oerhört svårt att förstå varför du ännu inte lagt fram en enda möjlig teori för hur det skulle kunna ha gått till utan skaparen.


Vad menar du med "möjliga" teorier? När du påstår att gud måste skapat världen så har du bara framlagt en ganska poänglös gissning. Hur fungerar det intellektet? Hur vet du att intellekt kan existera annat än i biologiska mekaniska system? Hur kan detta intellekt sätta igång kausala kedjor? Var kommer intellektet ifrån?

Om det inte kommer någonstans ifrån, varför är det då så? Hur fungerar dess existens?
Samma typ av frågor kan ställas om teorin som säger att en mekanisk process skapade världen? Hur? Var? Varför? Etc, ad naseum.

Vi kan producera massvis med teorier här, men det är meningslöst om vi inte kan framlägga bevis. Min hållning är enkel. Inga bevis finns, vidare så är ingen av förklaringarna beskaffad så, att den är en logisk nödvändighet.
Därför så lämnar jag frågan och erkänner min ignorans.


Helt riktigt, slumpen kan således i sig själv varken skapa eller välja något.


Jag är inte säker på hur detta var relevant, men jag är säkert ouppmärksam.
Slumpen skapar inget i sig, den är ingen agent, men strukturer kan uppstå ur vissa slumpmässiga processer. Men detta beror på kontext, dessutom är jag osäker på om det är en del av debatten.


Jag tror inte på någon ontologisk slump i den bemärkelsen och det finns inga klara tecken på att sådan skulle skilja sig från så kallad epistemologisk slump.


Det får stå för dig, jag känner mig inte kompetent nog att debattera kvantmekanik/kvantmatematik. Som jag förstår det så är ontologisk slumpmässighet ett etablerat vetenskapligt begrepp, som nyttjas av fysiker och filosofer. ( Jag har läst och hört fysiker och filosofer använda det. )
Men länka gärna något som förklarar hur du menar.

Vad som är väsentligt är att så länge den slumpartade processen (oavsett om man menar att den bara är bristfälligt känd eller faktiskt slumpartad på något mer "äkta sätt") alltid lyder under termodynamiken och som process kräver en annan process för att starta. Konkret kan inte en sten utan yttre påverkan plötsligt förflyttas - oavsett vilken slump vi tror på.

Hänvisar till de andra svaren, tror det är bra om vi slår ihop det lite mer.

Och det är en slutsats som jag finner rent av patetisk, men vi får väl helt enkelt leva med de olika bilderna och nu gå vidare med andra spörsmål.



Det är intressant hur många teister ( och andra såklart ) blir så upprörda och/eller frustrerade av den ståndpunkten. Du får gärna framlägga ett argument som talar för fri vilja.

Låt oss då börja med att åter igen förtydliga att den "Gud" vi på detta vetenskapliga plan diskuterar är någon form av medveten valgörare. Graden av medvetenhet, graden av aktivt deltagande, graden av uppsåt och graden av intelligens är inte intressant utöver att vi har någon typ av varelse som är kapabel att välja mellan två eller flera alternativ. Konkret skulle denna varelse kunna vara en bakterie.
Sedan kan vi gå vidare i några olika riktningar, så tillåt mig placera ut några påståenden, så får du ange vilka du bestrider.
1. Den fysiska värld som vi känner den har troligtvis existerat för evigt.
2. Världen av handlingar och processer har inte pågått för evigt, utan har en bestämd start för en ändlig tid sedan (även om den kan ha varit igång tidigare också, och startats på nytt).
3. Varje process startas av antingen en annan process eller av en medvetenhet.
4. Gud finns.


1. "För evigt" är ett språkbruk som inte hjälper oss så mycket. Detta universums "ålder" eller "tid i existens" kan endast beskrivas med dess egen tid. Om "för evigt" syftar på detta universums tid, så kan man säga att det "alltid" existerat, då "tid" som vi förstår det skapades tillsammans med universum.

2. Det beror på i vilket sammanhang man syftar på, samt på hur man ser på den så kallade "ontologiska" slumpen.

3.Jag är av den åsikten att medvetande alltid uppstår ur mekaniska processer som i sig lyder under samma "lagar" som alla andra processer, så jag kan inte acceptera den dikotomin.

4.Håller såklart inte med.

Mystiskt kan jag ställa upp på och i små grader obehagligt, men framför allt slås jag av en oerhörd trygghet, glädje och nåd i Guds handlande för att rädda mig från min egen ondska.

Suck... "i små grader obehagligt"? Det låter nästan som om du inte läst gamla testamentet... Jag tycker det finns en massa som är helt vansinnigt och fruktansvärt. ( Och diskriminerande. )

Så exakt vad är det med Gud som du finner så mystiskt att det fullkomligt omöjliggör Guds blotta existens?

Omöjliggör hans existens? Är det så jag uttryckt mig?
Jag trodde jag varit komplett tydlig med att tala om "rationell grund för att tro på gud."

*Ingen kan bevisa att det finns en och inte flera gudar.
* Folk upplever båda alternativen.
*Gud visar sig aldrig för mig ( Trivialt, men viktigt )
*Gud tillskrivs massor av egenskaper,uttalanden och åsikter som skiljer sig med tid,plats och person.
Det finns såklart ännu fler saker.

Nej, jag vill hävda att de skillnader som föreligger är obefintliga i förhållande till perspektiv - skillnaden mellan min syn på mina föräldrar respektive Gud skiljer sig så pass mycket från någon annan människas syn på dem respektive.

Jag ser fortfarande ingen anledning till att godkänna att sätta de två på samma epistemologiska våg. Du backar in i ett töcken av meningslöshet där inga argument ens kan framöfras. Jag kan göra diffusa hänvisningar till "skilda perspektiv" och på så sätt ge svar på alla dina argument, men har jag då sagt något meningsfullt?
Precis som i frågan om skepticism, så trodde jag vi var överens om att det inte alls är fruktbart att utmana alla delar av vår kunskap och kommunikation. Vi måste vara överens om vissa saker för att kunna bedriva diskurs. Språket är en av dem, existensen av en reltivt regelbunden värld en annan.

När du viftar bort mitt argument om guds epistemologiska status med att det handlar om olika perspektiv, så tillför du ingenting.
För ateisten är gud lika oförklarlig, icke-existerande och inbillad som förut, och skillnaden mellan hans existens och tex dina föräldrars, synes minst lika stark som förut.

Exakt, och det är därför det är viktigt att vi lägger det hela på en pragmatisk nivå, men hur hade du tänkt lägga Gud på en pragmatisk nivå?


Det handlar om att placera samtalet om gud på en sådan nivå. Om man backar och säger att det handlar om en subjektiv upplevelse som inte kan diskuteras rationellt, så vidhålls min poäng om den irrationella gudstron.

Om du stället dig tveksam till att man måste ignorera rationella synsätt som religiös så får du gärna förklara varför, eller kanske lyfta fram det rationella i din egen religiositet.





Tillägg av Nallen 2011-04-05 23:25

Måste sova nu, så stavfel och eventuella kopieringsfel får jag ta och titta på imorgon, hoppas det går att läsa ändå.

Ingen status

Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!

MER
Visningsbild
P 33 Mölndal Hjälte 3 305 inlägg
0
Svar till Nallen [Gå till post]:
"Okej.
Du tror på en gud som är ALLSMÄKTIG, ALLVETANDE och EVIGT GOD.
*Alltså, gud kan göra allt, han kan aktualisera alla sina önskningar eller intentioner.
*Han vet allt, han har total insikt om allt han skapar och om sig själv.
* Han är evigt god, och önskar inte något lidande."


Förvisso inte den beskrivning jag hade givit, men en korrekt tolkning av min tro, och premisser vi kan använda oss av i vår diskussion.

"( Alla dessa egenskaper är uppenbart antropocentriska/morfa fantasier,egen onödig anmärkning )"

Absolut en gnutta antropocentriska och antropomorfa perspektiv, även om det inte stämmer riktigt hela vägen, men absolut inte fantasier. Som du säger, egna onödiga anmärkningar.

"Om man ser på vår värld, så ser man att lidande existerar, i många former. Människors handlande, biologiska strukturer och naturkrafter orsakar enormt lidande varje dag, för religiösa och icke religiösa.
Vad innebär då detta? Vad betyder detta i en värld som skapades av ovanstående gud?"


En liten sväng in mot kvarteret teodicé. Men varför inte...

Det säger inte speciellt mycket om Gud utan tillhörande utveckling och förklaring. Du målar nämligen upp helt riktiga premisser och helt riktiga slutsatser, men inte fullständiga och inte sammanhängande. Vill du diskutera storslagenheten föreslår jag att vi begrundar Guds storslagenhet, vill du diskutera vår destruktivitet föreslår jag att vi diskuterar den fria vilja som möjliggör den. Som teismkritiker måste du förstås göra precis tvärt om, vilket är helt tillåtet, men sällan speciellt konstruktivt.

Du inser väl förresten att du till slut kommer sitta med samma gamla otillfredsställande men fullt fungerande svar i knäet?

"Det uppstår ett logiskt problem. Denna gud hade nämligen, om han velat, kunnat skapa en värld med fria varelser som inte orsakar lidande,en värld som dessutom inte innehåller så oerhört mycket "naturligt" lidande i form av genetiska defekter och naturkatastrofer."

Det du gör är något typiskt mänskligt i förhållningssättet till det större, nämligen att målar upp premisserna för något du själv inte kan. Jag sysslar en hel del med programmering och hjälper folk med saker och ting relaterade till det. Ibland ber människor en om sådant som är omöjligt (eller omöjligt såvitt jag vet) att göra, men när jag säger att det inte går ger de sig inte. "Du kunde ju göra det där, då måste det här vara mycket enklare" eller "sätt bara ihop det här med det där" är väldigt enkelt att säga när man bara ser (eller tror sig se) resultaten.

Jag säger inte att Gud har för dålig kunskap för att klara det, och absolut inte att Gud skulle vara lika begränsad som min programmering. Vad jag säger är att det är väldigt svårt att få en överblick nerifrån; att tala över sin egen förmåga; att uttala sig om det man själv inte har kunskap i.

Gud kan gör allt du ber om, men till skillnad från dig ser Gud konsekvenserna av det. Och ja, Gud bestämmer konsekvenserna också, något som också går dig över huvudet. Vi kan inte uttala oss om vad Gud bör göra utifrån sin allsmäktighet eftersom vi inte förstår allsmäktigheten.

"Vad finns då att göra? Det finns ett par olika slags svar. Det svar som du har framlagt, har inte varit ett svar som fungerar logiskt i argumentet, utan ett annat slags svar. Du hänvisar till människans ( och då också min ) begränsning, och hur den förklarar hur vi inte kan förstå gud och hans interaktion med världen.
Det må vara sant eller inte, men det hjälper inte mycket till med att motsäga det logiska problemet."


Och det har du helt rätt i - det hjälper oss inte det minsta, det kommer inte med något som utvecklar våra tankar eller ger oss förståelse. Jag är redan när frågan kommer upp medveten om att jag inte kommer kunna ge dig ett svar som är mer tillfredsställande, och tro mig när jag säger att jag beklagar det djupt. Jag kan bara ge dig svaret som det är, den rätta lösningen i frågan, men det enda den kommer göra är att hindra frågan från att stå obesvarad.

Det du kan göra är att på något sätt argumentera mot svaret, men jag betvivlar att det går något vidare.

"Trevlig liknelse, men du unviker fortfarande frågan. Istället för att försöka dig på ett svar så ger du in i en debatt om relevansen i min fråga. För mig är det lika simpelt som förut. Jag förundras över påstått rationella och logiska monotesiter som inte bryr sig om att motbevisa eller argumentera mot polytesiter.
Men om du inte är intressead av att svara så gör det mig inte så mycket."


Med polyteister argumenterar jag utifrån en annan grund, inte de förutsättningar jag satt upp här. Nu diskuterar jag teism, vilket jag skulle föreslå att vi håller oss till.

"Vad menar du med "möjliga" teorier? När du påstår att gud måste skapat världen så har du bara framlagt en ganska poänglös gissning. Hur fungerar det intellektet? Hur vet du att intellekt kan existera annat än i biologiska mekaniska system? Hur kan detta intellekt sätta igång kausala kedjor? Var kommer intellektet ifrån?"

Jag menar att de frågorna faktiskt är oväsentliga i sammanhanget, för om intelligens nu av någon anledning skulle förutsätta en biologisk kropp så finns det inget som hindrar Gud från att ha en biologisk kropp. Den väsentliga frågan du ställer är varifrån Gud kom, men den har jag redan svarat på massor av gånger - Gud behöver inte komma någonstans ifrån alls, utan kan mycket väl tänkas ha befunnit sig i precis samma situation som nu i evigheters evighet.

"Om det inte kommer någonstans ifrån, varför är det då så? Hur fungerar dess existens?
Samma typ av frågor kan ställas om teorin som säger att en mekanisk process skapade världen? Hur? Var? Varför? Etc, ad naseum."


Det är inga små krav du har på mig, gosse. Jag hymlar inte med att jag inte har någon aning om svaren på frågorna - jag kan inte fullt ut svara på vad vare sig liv eller intelligens är, och sannerligen inte på varför det är så. Det enda jag vet är att om vi kan förutsätta vårt eget tänkande så kan jag förutsätta Guds tänkande också. Vi kan säga att Gud har tänkande på precis samma premisser som vi.

"Vi kan producera massvis med teorier här, men det är meningslöst om vi inte kan framlägga bevis. Min hållning är enkel. Inga bevis finns, vidare så är ingen av förklaringarna beskaffad så, att den är en logisk nödvändighet.
Därför så lämnar jag frågan och erkänner min ignorans."


Du måste göra en distinktion mellan frukter och molekyler, broder. Att Sosse-Sven i Sigtuna inte är helt säker på vad marginalskatten bör ligga på betyder inte att vi måste förkasta hela den socialdemokratiska politiken. Men visst är jag beredd att erkänna min ytterst begränsade kunskap och otillräcklighet i dessa frågor.

"Jag är inte säker på hur detta var relevant, men jag är säkert ouppmärksam.
Slumpen skapar inget i sig, den är ingen agent, men strukturer kan uppstå ur vissa slumpmässiga processer. Men detta beror på kontext, dessutom är jag osäker på om det är en del av debatten."


Det är bara en del av debatten om du hävdar att slumpen i någon bemärkelse är kapabel att själv skapa något konkret, vilket jag uppfattade att du gjorde. Hur definierar du de slumpmässiga processerna?

För min del vill jag klarlägga att "slumpmässiga processer" inte skiljer sig från andra processer, annat än att utgången av dem möjligtvis är okänd eller svår att förutse för oss. Slumpen är i övrigt precis lika bunden till orsak och verkan som allt annat.

"Det får stå för dig, jag känner mig inte kompetent nog att debattera kvantmekanik/kvantmatematik. Som jag förstår det så är ontologisk slumpmässighet ett etablerat vetenskapligt begrepp, som nyttjas av fysiker och filosofer. ( Jag har läst och hört fysiker och filosofer använda det. )
Men länka gärna något som förklarar hur du menar."


Om inte du känner det vara en väsentlig del stryker vi den, vi har gott om text redan i det som berör diskussionen.

"Det är intressant hur många teister ( och andra såklart ) blir så upprörda och/eller frustrerade av den ståndpunkten. Du får gärna framlägga ett argument som talar för fri vilja."

Jag tror dig i att många blir onödigt frustrerade över den ståndpunkten - troligtvis även jag. För mig är det en basal princip som ligger till grund för hela diskussionen och från mitt perspektiv är självklar. Men det är ingen känslig fråga för mig och inget jag har vidare anledning att bli irriterad för, så där vill jag ge dig helt rätt. Jag är dock rädd att jag helt enkelt inte kan diskutera frågan något vidare, då den redan axiomatiskt ligger till grund för allt jag säger.

"1. "För evigt" är ett språkbruk som inte hjälper oss så mycket. Detta universums "ålder" eller "tid i existens" kan endast beskrivas med dess egen tid. Om "för evigt" syftar på detta universums tid, så kan man säga att det "alltid" existerat, då "tid" som vi förstår det skapades tillsammans med universum."

Jag beklagar mitt slarviga uttryck. Låt mig omformulera det till att universum som fysiskt tillstånd inte behöver ha någon "start", en aktiv process av något slag, för att existera.

"2. Det beror på i vilket sammanhang man syftar på, samt på hur man ser på den så kallade "ontologiska" slumpen."

Nu vet jag inte riktigt vad du vill. Du skrev innan att du inte kunde diskutera slumpen, men nu säger du att din åsikt om processernas existens beror på hur "man" ser på slumpen? Beror det inte bara på hur du själv ser på slumpen? Det känns som du borde veta det bäst själv, eller?

"3.Jag är av den åsikten att medvetande alltid uppstår ur mekaniska processer som i sig lyder under samma "lagar" som alla andra processer, så jag kan inte acceptera den dikotomin."

Jag håller förvisso inte med dig i det, men jag är inte helt säker på hur detta motsäger påståendet. Jaja, jag är väl nöjd bara med att veta huruvida du tycker det finns någon motsägelse eller inte.

"4.Håller såklart inte med."

Vilket väl inte var någon direkt chockerande överraskning^^

"Suck... "i små grader obehagligt"? Det låter nästan som om du inte läst gamla testamentet... Jag tycker det finns en massa som är helt vansinnigt och fruktansvärt. ( Och diskriminerande. )"

Nåja, vi läser väl kanske de bitarna med olika bakgrund och olika förväntningar. Jag är inte det minsta förvånad över judarnas tilltag i form av en bitvis ganska cynisk Gud i sina legender. Alltså, jag är väl medveten om, och tar nog minst lika stort avstånd som du ifrån, det fruktansvärda som finns att se i GT. Men det är inte det som stannar hos mig, det bestående och överraskande är Bibelns många andra delar.

Även i NT finns det massor jag inte håller med om, men trots att Paulus kommit med en hel del tveksamma uttalanden om kvinnor är han revolutionär i sin tid, en stor feminist utifrån sin tid.

Så självklart, väntar man sig en allsmäktig Guds fulla prakt när man läser Bibeln kommer man bli chockad. Men tänker man på vad man hade kunnat vänta sig av ett gäng fiskare för tusentals år sedan utan Guds hjälp finns det så ofattbart mycket otroligt att upptäcka!

"Omöjliggör hans existens? Är det så jag uttryckt mig?
Jag trodde jag varit komplett tydlig med att tala om "rationell grund för att tro på gud."
*Ingen kan bevisa att det finns en och inte flera gudar.
* Folk upplever båda alternativen.
*Gud visar sig aldrig för mig ( Trivialt, men viktigt )
*Gud tillskrivs massor av egenskaper,uttalanden och åsikter som skiljer sig med tid,plats och person.
Det finns såklart ännu fler saker."


Den enda av dem jag i diskussionen uppfattar som ett passande argument är det du själv kallar trivialt. Att du personligen inte känner någon relation till Gud är ett mycket starkt argument, men knappast tillintetgörande. Det finns goda förhoppningar om att övervinna det, och det enda jag som utomstående kan göra är att be dig granska din vardag och vara beredd att omdefiniera din syn på gudomliga ingripanden.

"Jag ser fortfarande ingen anledning till att godkänna att sätta de två på samma epistemologiska våg. Du backar in i ett töcken av meningslöshet där inga argument ens kan framöfras. Jag kan göra diffusa hänvisningar till "skilda perspektiv" och på så sätt ge svar på alla dina argument, men har jag då sagt något meningsfullt?
Precis som i frågan om skepticism, så trodde jag vi var överens om att det inte alls är fruktbart att utmana alla delar av vår kunskap och kommunikation. Vi måste vara överens om vissa saker för att kunna bedriva diskurs. Språket är en av dem, existensen av en reltivt regelbunden värld en annan."


Och jag svarar att jag är mer än villig att göra detta, om - och bara om - vi samtidigt tar hänsyn till att det faktiskt är en valid felkälla som måste tas med i beräkningarna. Som jag förklarat ovan är jag den som kräver ett pragmatiskt förhållningssätt, men bara om man är medveten om dess brister.

Så ja, det skapar lätt ett töcken av meningslöshet, vilket jag inte är sen att beklaga.

"När du viftar bort mitt argument om guds epistemologiska status med att det handlar om olika perspektiv, så tillför du ingenting.
För ateisten är gud lika oförklarlig, icke-existerande och inbillad som förut, och skillnaden mellan hans existens och tex dina föräldrars, synes minst lika stark som förut."


Problemet är att om vi ska zooma in på skalan måste vi ta hänsyn till att skillnaderna i staplarna inte längre är skalenliga - vi måste begrunda att vi kan ha en oändligt lång, bortbruten skala.

"Det handlar om att placera samtalet om gud på en sådan nivå. Om man backar och säger att det handlar om en subjektiv upplevelse som inte kan diskuteras rationellt, så vidhålls min poäng om den irrationella gudstron."

Jag skulle aldrig påstå att gudstron inte är irrationell, men vi diskuterar givetvis på en rationell plattform, så jag tar upp Gud rationellt. Men jag tycker inte att jag visat några tecken på att backa mot subjektivitet - har jag?

"Om du stället dig tveksam till att man måste ignorera rationella synsätt som religiös så får du gärna förklara varför, eller kanske lyfta fram det rationella i din egen religiositet."

Jag ställer mig inte bara tveksam, utan direkt kritisk, till påståendet att man skulle vara tvungen att ignorera rationella synsätt som "religiös". Men om du nu hävdar motsatsen känns det lämpligt att du framhåller något exempel där komplikationerna då skulle ligga, så lovar jag att besvara det.

Att lyfta fram det rationella i min egen religiositet känns som en märklig uppgift - var börjar man? Om jag bad dig lyfta fram det rationella med jorden skulle du troligtvis inte heller kunna besvara det riktigt - eftersom jag tror att du uppfattar jorden som fullt rationell. Det är bättre att den som ser rationella problem lyfter fram dessa. Resonerar jag konstigt?
Nallen
Visningsbild
Hjälte 2 513 inlägg
0

Svar till MER [Gå till post]:

En liten sväng in mot kvarteret teodicé. Men varför inte...

Det säger inte speciellt mycket om Gud utan tillhörande utveckling och förklaring. Du målar nämligen upp helt riktiga premisser och helt riktiga slutsatser, men inte fullständiga och inte sammanhängande. Vill du diskutera storslagenheten föreslår jag att vi begrundar Guds storslagenhet, vill du diskutera vår destruktivitet föreslår jag att vi diskuterar den fria vilja som möjliggör den. Som teismkritiker måste du förstås göra precis tvärt om, vilket är helt tillåtet, men sällan speciellt konstruktivt.

Du inser väl förresten att du till slut kommer sitta med samma gamla otillfredsställande men fullt fungerande svar i knäet?


Att diskutera och upptäcka i allmänhet är alltid nödvändigt, och naturligtvis är det det man ägnar mest tid åt i sitt liv. Detta handlar dock om argumenterade i syllogistisk och logisk form. Och då du verkar hålla med mig om det logiska problemet så är jag nöjd.


Det du gör är något typiskt mänskligt i förhållningssättet till det större, nämligen att målar upp premisserna för något du själv inte kan. Jag sysslar en hel del med programmering och hjälper folk med saker och ting relaterade till det. Ibland ber människor en om sådant som är omöjligt (eller omöjligt såvitt jag vet) att göra, men när jag säger att det inte går ger de sig inte. "Du kunde ju göra det där, då måste det här vara mycket enklare" eller "sätt bara ihop det här med det där" är väldigt enkelt att säga när man bara ser (eller tror sig se) resultaten.

Jag säger inte att Gud har för dålig kunskap för att klara det, och absolut inte att Gud skulle vara lika begränsad som min programmering. Vad jag säger är att det är väldigt svårt att få en överblick nerifrån; att tala över sin egen förmåga; att uttala sig om det man själv inte har kunskap i.

Gud kan gör allt du ber om, men till skillnad från dig ser Gud konsekvenserna av det. Och ja, Gud bestämmer konsekvenserna också, något som också går dig över huvudet. Vi kan inte uttala oss om vad Gud bör göra utifrån sin allsmäktighet eftersom vi inte förstår allsmäktigheten.


Som du självfallet vet hjälper detta inte teismen i det logiska och rationela argumenterandet. Dessutom så är detta förhållningssätt, även om det är nyanserat, även subversivt för teismen och teologi i allmänhet. Kan man säga något överhuvudtaget om gud? Ond? God? Determinerad? Fri? Hur vet vi att guden eller gudarna inte ljuger för oss? Eller skämtar med oss?

Jag gör det som jag anser vara det rationella och riktiga att göra som förnuftig människa. Jag söker argumentera på en grund som är stringent och som presenterar fakta och ett språkbruk som vi kan ta till oss och testa.

Och det har du helt rätt i - det hjälper oss inte det minsta, det kommer inte med något som utvecklar våra tankar eller ger oss förståelse. Jag är redan när frågan kommer upp medveten om att jag inte kommer kunna ge dig ett svar som är mer tillfredsställande, och tro mig när jag säger att jag beklagar det djupt. Jag kan bara ge dig svaret som det är, den rätta lösningen i frågan, men det enda den kommer göra är att hindra frågan från att stå obesvarad.

Det du kan göra är att på något sätt argumentera mot svaret, men jag betvivlar att det går något vidare.


Min intention var att ta reda på om du hade ett logiskt och rationellt svar på problemet. Då den frågan redan är besvarad så är jag inte direkt intresserad av att dissekera ditt religiösa svar.

Jag menar att de frågorna faktiskt är oväsentliga i sammanhanget, för om intelligens nu av någon anledning skulle förutsätta en biologisk kropp så finns det inget som hindrar Gud från att ha en biologisk kropp. Den väsentliga frågan du ställer är varifrån Gud kom, men den har jag redan svarat på massor av gånger - Gud behöver inte komma någonstans ifrån alls, utan kan mycket väl tänkas ha befunnit sig i precis samma situation som nu i evigheters evighet.


Problemet är just att det fortfarande inte finns något i gudshypotesen som är logisk nödvändigt när vi talar om världens tillkommande. Alla möjliga hypoteser ( där gud och gudar räknas in ) skapar endast otaliga frågor som vi inte kan besvara. Frågan om intelligens ser jag som ytterst vesäntlig då det är ett begrepp vi inte riktigt kan ge en tillfredställande förklaring för i nuläget.

Det är inga små krav du har på mig, gosse. Jag hymlar inte med att jag inte har någon aning om svaren på frågorna - jag kan inte fullt ut svara på vad vare sig liv eller intelligens är, och sannerligen inte på varför det är så. Det enda jag vet är att om vi kan förutsätta vårt eget tänkande så kan jag förutsätta Guds tänkande också. Vi kan säga att Gud har tänkande på precis samma premisser som vi.


Att vi kan förutsätta något sånt ser jag som oerhört spekulativt. Men, ännu gång, så är poängen att det inte finns något med gudshypotesen som fugerar bättre än någon annan hypotes, just på grund av vår totala avsaknad av kunskap och empirisk data vad det gäller detta problem.
Den singularitet som man talar om i Big-Bang teorin, kan sägas "alltid ha funnits", och helt enkelt, av en för oss obegriplig men helt determinerad tillfällighet satt igång processen som skapade oss.
Det är inget jag aktivt tror på, men den typen av förklaringar kan vem som helst skapa.

Du måste göra en distinktion mellan frukter och molekyler, broder. Att Sosse-Sven i Sigtuna inte är helt säker på vad marginalskatten bör ligga på betyder inte att vi måste förkasta hela den socialdemokratiska politiken. Men visst är jag beredd att erkänna min ytterst begränsade kunskap och otillräcklighet i dessa frågor.


Vi är båda helt ovetande här, och som jag sa tidigare, vill du övertyga mig får du visa på hur gudshypotesen är beskaffad så att den utgör en logisk nödvändighet.

Det är bara en del av debatten om du hävdar att slumpen i någon bemärkelse är kapabel att själv skapa något konkret, vilket jag uppfattade att du gjorde. Hur definierar du de slumpmässiga processerna?

För min del vill jag klarlägga att "slumpmässiga processer" inte skiljer sig från andra processer, annat än att utgången av dem möjligtvis är okänd eller svår att förutse för oss. Slumpen är i övrigt precis lika bunden till orsak och verkan som allt annat.


Vi skulle kunna diskutera detta vidare, det är onekligen intressant.
Dock så är jag rädd att det kan bli ett plågsamt långt sidospår som har väldigt lite med religion att göra.

Jag tror dig i att många blir onödigt frustrerade över den ståndpunkten - troligtvis även jag. För mig är det en basal princip som ligger till grund för hela diskussionen och från mitt perspektiv är självklar. Men det är ingen känslig fråga för mig och inget jag har vidare anledning att bli irriterad för, så där vill jag ge dig helt rätt. Jag är dock rädd att jag helt enkelt inte kan diskutera frågan något vidare, då den redan axiomatiskt ligger till grund för allt jag säger.

Osympatiskt och ovetenskapligt tycker jag.

Jag beklagar mitt slarviga uttryck. Låt mig omformulera det till att universum som fysiskt tillstånd inte behöver ha någon "start", en aktiv process av något slag, för att existera.
/i]

Om det är nödvändighet kan jag inte uttala mig om, men det finns goda bevis för att just detta universum har en bestämt början, i alla fall i materiella termer. Debatt förs även om huruvida en singularitet är nödvändig att postulera eller ej. Min poäng är dock fortfarande att det inte finns något som säger att en intelligens är nödvändig i förklaringen av universums skapelse.

[i]Jag håller förvisso inte med dig i det, men jag är inte helt säker på hur detta motsäger påståendet. Jaja, jag är väl nöjd bara med att veta huruvida du tycker det finns någon motsägelse eller inte.
/i]

Vad för en motsättning?


[i] Nåja, vi läser väl kanske de bitarna med olika bakgrund och olika förväntningar. Jag är inte det minsta förvånad över judarnas tilltag i form av en bitvis ganska cynisk Gud i sina legender. Alltså, jag är väl medveten om, och tar nog minst lika stort avstånd som du ifrån, det fruktansvärda som finns att se i GT. Men det är inte det som stannar hos mig, det bestående och överraskande är Bibelns många andra delar.

Även i NT finns det massor jag inte håller med om, men trots att Paulus kommit med en hel del tveksamma uttalanden om kvinnor är han revolutionär i sin tid, en stor feminist utifrån sin tid.

Så självklart, väntar man sig en allsmäktig Guds fulla prakt när man läser Bibeln kommer man bli chockad. Men tänker man på vad man hade kunnat vänta sig av ett gäng fiskare för tusentals år sedan utan Guds hjälp finns det så ofattbart mycket otroligt att upptäcka!


"Bitvis ganska cynisk"? Tycker du guds mordiska uppförande adekvat kan beskrivas så? Att summera guds handlingar så, inger obehag hos mig, måste jag erkänna.
Bibeln är mycket ojämn både vad det gäller etiskt och filosofisk innehåll, och de historiska källorna är också mycket varierande.

Den enda av dem jag i diskussionen uppfattar som ett passande argument är det du själv kallar trivialt. Att du personligen inte känner någon relation till Gud är ett mycket starkt argument, men knappast tillintetgörande. Det finns goda förhoppningar om att övervinna det, och det enda jag som utomstående kan göra är att be dig granska din vardag och vara beredd att omdefiniera din syn på gudomliga ingripanden.


Det låter som en meningslös hjärnvättning. Jag kan naturligtvis försöka ändra min syn på världen och välja att se den som ett gudomligt underverk, men det är inget som jag har skäl att göra, inte heller är det att betrakta som ett argument av något slag. Jag har läst bibeln, och jag lyssnar på alla argument, men att bara ändra mig utan goda skäl kommer jag inte göra.

Om jag vill övertyga dig, kan jag ju inte bara säga att du helt enkelt får omvärdera din världssyn och sluta se gudomlighet, eller se flera gudar istället för en.
Rationella argument är viktiga, just för att de kan förstås på ett generellt, allmänt och vetenskapligt plan av de flesta människor. De kan testas och motbevisas.
Då din uppfattning av gud inte erbjuder mig något rationellt, så är den väldigt svår att acceptera.

Och jag svarar att jag är mer än villig att göra detta, om - och bara om - vi samtidigt tar hänsyn till att det faktiskt är en valid felkälla som måste tas med i beräkningarna. Som jag förklarat ovan är jag den som kräver ett pragmatiskt förhållningssätt, men bara om man är medveten om dess brister.

Så ja, det skapar lätt ett töcken av meningslöshet, vilket jag inte är sen att beklaga.


Problemet är att om vi ska zooma in på skalan måste vi ta hänsyn till att skillnaderna i staplarna inte längre är skalenliga - vi måste begrunda att vi kan ha en oändligt lång, bortbruten skala.


Saken är den, att du inte löser något problem eller argumenterar aktivt för någon sak när du resonerar på detta sätt.
Jag är medveten om hur begrepp som kunskap, vetande, säkerhet och bevis är problematiska på många sätt. Samtidigt så menar jag att när man ifrågasätter dem på detta sätt i en sådan här debatt, så kommer man ingen vart.

Du har inte förstärkt skälen att tro på en eller flera gudar alls utan snarare uttryckt en gammal och trivial filosofisk tanke, att vi inte kan vara helt och evigt säkra på vår kunskap.

Jag menar inte att det finns en skillnad mellan guds existens och dina föräldrars dito som kan uttryckas i siffror i en miniräknare. Skillnaden är självfallet flytande och baserad på människans intellekt och språk.
Men då det är vad vi kan arbeta med när vi ämnar framlägga rationella skäl för ett argument, så är det i det språkspelet jag kritiserar.


[i]
Jag ställer mig inte bara tveksam, utan direkt kritisk, till påståendet att man skulle vara tvungen att ignorera rationella synsätt som "religiös". Men om du nu hävdar motsatsen känns det lämpligt att du framhåller något exempel där komplikationerna då skulle ligga, så lovar jag att besvara det.

Att lyfta fram det rationella i min egen religiositet känns som en märklig uppgift - var börjar man? Om jag bad dig lyfta fram det rationella med jorden skulle du troligtvis inte heller kunna besvara det riktigt - eftersom jag tror att du uppfattar jorden som fullt rationell. Det är bättre att den som ser rationella problem lyfter fram dessa. Resonerar jag konstigt?/i]


Eftersom vi ändå diskuterar desa frågor i resten av inlägget, så lämnar jag detta därhän, med ett tillägg.
Jag tror inte att jorden är rationell,med visst har den rationella invånare.

Ingen status

Borttagen
Visningsbild
P Hjälte 126 inlägg
0
Religion är skapat av psyksjuka människor och är ett verktyg att maniplera människor.

Love and intelligence. Concentration and focus. Känns nyttigt arbete som en börda, är något fel.

MER
Visningsbild
P 33 Mölndal Hjälte 3 305 inlägg
0
Svar till Nallen [Gå till post]:
"Att diskutera och upptäcka i allmänhet är alltid nödvändigt, och naturligtvis är det det man ägnar mest tid åt i sitt liv. Detta handlar dock om argumenterade i syllogistisk och logisk form. Och då du verkar hålla med mig om det logiska problemet så är jag nöjd."

Jag håller med om de potentiella logiska ofullkomligheter som uppstår, men upplever dem inte som egentliga problem.

"Som du självfallet vet hjälper detta inte teismen i det logiska och rationela argumenterandet. Dessutom så är detta förhållningssätt, även om det är nyanserat, även subversivt för teismen och teologi i allmänhet. Kan man säga något överhuvudtaget om gud? Ond? God? Determinerad? Fri? Hur vet vi att guden eller gudarna inte ljuger för oss? Eller skämtar med oss?"

Absolut, just av den anledningen skrev jag i stycket innan att du kommer sitta med fullt fungerande men icke tillfredsställande svar. Och är man riktigt konsekvent kan man, som du anmärker, inte säga speciellt mycket allt. Då bygger bilden av Gud istället på en tillit till det (man upplever att) Gud förmedlar. Vilket i sin tur förstås hänger på vilken gudssyn man har. Så "Gud-vet-bättre-än-jag"-mentaliteten kommer man nog inte ifrån i det fallet.

"Jag gör det som jag anser vara det rationella och riktiga att göra som förnuftig människa. Jag söker argumentera på en grund som är stringent och som presenterar fakta och ett språkbruk som vi kan ta till oss och testa."

Det förstår jag, och det tycker jag är en naturligt vettig grund till argumentation. Men när vi försöker rätta Gud utifrån en allsmäktighet vi inte ens kan låtsas oss besitta är det en omöjlighet för oss att följa det.

"Min intention var att ta reda på om du hade ett logiskt och rationellt svar på problemet. Då den frågan redan är besvarad så är jag inte direkt intresserad av att dissekera ditt religiösa svar."

Då jag inte upplever frågeställningen som logisk och rationell blir det tyvärr så även för svaret.

"Problemet är just att det fortfarande inte finns något i gudshypotesen som är logisk nödvändigt när vi talar om världens tillkommande. Alla möjliga hypoteser ( där gud och gudar räknas in ) skapar endast otaliga frågor som vi inte kan besvara. Frågan om intelligens ser jag som ytterst vesäntlig då det är ett begrepp vi inte riktigt kan ge en tillfredställande förklaring för i nuläget."

Om man kan förklara världens uppkomst med Gud, men inte utan Gud, upplever jag Gud som en nödvändighet.

"Att vi kan förutsätta något sånt ser jag som oerhört spekulativt. Men, ännu gång, så är poängen att det inte finns något med gudshypotesen som fugerar bättre än någon annan hypotes, just på grund av vår totala avsaknad av kunskap och empirisk data vad det gäller detta problem.
Den singularitet som man talar om i Big-Bang teorin, kan sägas "alltid ha funnits", och helt enkelt, av en för oss obegriplig men helt determinerad tillfällighet satt igång processen som skapade oss.
Det är inget jag aktivt tror på, men den typen av förklaringar kan vem som helst skapa."

Determinismen förutsätter processer, vilket säger oss att Big Bang inte skulle vara ursprungsprocessen och således har du bara förskjutit problemet ett steg.

"Vi är båda helt ovetande här, och som jag sa tidigare, vill du övertyga mig får du visa på hur gudshypotesen är beskaffad så att den utgör en logisk nödvändighet."

Det är svårt för mig att dissekera varje hypotes som gör anspråk på att utan Gud förklara världens uppkomst, så lägg fram en alternativ teori som jag kan dissekera.

"Vi skulle kunna diskutera detta vidare, det är onekligen intressant.
Dock så är jag rädd att det kan bli ett plågsamt långt sidospår som har väldigt lite med religion att göra."


Jag tror inte vi stör speciellt många andra i denna tråd, så i min värld är sidospår något trevligt.

"Osympatiskt och ovetenskapligt tycker jag."

Må så vara, men det känns som att inte ens denna debatt riktigt kan finnas utan detta axiom.

"Om det är nödvändighet kan jag inte uttala mig om, men det finns goda bevis för att just detta universum har en bestämt början, i alla fall i materiella termer. Debatt förs även om huruvida en singularitet är nödvändig att postulera eller ej. Min poäng är dock fortfarande att det inte finns något som säger att en intelligens är nödvändig i förklaringen av universums skapelse."

Vad tyder enligt dig på att universum har en bestämd början? Det är ett steg på vägen - många ateister använder ju det motsatta som grund.

"Vad för en motsättning?"

Någon över huvud taget. Men du upplever alltså att det inte är något du kan ställa dig bakom - jag har fortfarande inte riktigt förstått varför dock.

""Bitvis ganska cynisk"? Tycker du guds mordiska uppförande adekvat kan beskrivas så? Att summera guds handlingar så, inger obehag hos mig, måste jag erkänna.
Bibeln är mycket ojämn både vad det gäller etiskt och filosofisk innehåll, och de historiska källorna är också mycket varierande."


Ja, vad finner du stötande i det? Jag upplever Gud i GT som bitvis cynisk - menar du att Gud inte bara är det bitvis, eller var anmärker du egentligen på?

"Det låter som en meningslös hjärnvättning. Jag kan naturligtvis försöka ändra min syn på världen och välja att se den som ett gudomligt underverk, men det är inget som jag har skäl att göra, inte heller är det att betrakta som ett argument av något slag. Jag har läst bibeln, och jag lyssnar på alla argument, men att bara ändra mig utan goda skäl kommer jag inte göra."

Jag tror problemet är att vi har olika syn på vad som är "goda skäl" i så fall...

"Om jag vill övertyga dig, kan jag ju inte bara säga att du helt enkelt får omvärdera din världssyn och sluta se gudomlighet, eller se flera gudar istället för en.
Rationella argument är viktiga, just för att de kan förstås på ett generellt, allmänt och vetenskapligt plan av de flesta människor. De kan testas och motbevisas.
Då din uppfattning av gud inte erbjuder mig något rationellt, så är den väldigt svår att acceptera."


Givetvis är det svårt att ändra sig. Men jag har inga problem med att du skulle använda samma typ av argumentation och exempelvis besvara mitt tjat om underverk med att förklara hur naturlig och okomplicerad hela tillvaron är. Jag förstår ditt avståndstagande till dessa emotionella argument, men jag tycker det är synd.

"Saken är den, att du inte löser något problem eller argumenterar aktivt för någon sak när du resonerar på detta sätt.
Jag är medveten om hur begrepp som kunskap, vetande, säkerhet och bevis är problematiska på många sätt. Samtidigt så menar jag att när man ifrågasätter dem på detta sätt i en sådan här debatt, så kommer man ingen vart."


Och jag håller med om det, men jag måste belysa att du efter att ha uttryckt din stora medvetenhet om problematiken tycks bortse helt ifrån den.

"Du har inte förstärkt skälen att tro på en eller flera gudar alls utan snarare uttryckt en gammal och trivial filosofisk tanke, att vi inte kan vara helt och evigt säkra på vår kunskap."

Det är ett av mina delmål i diskussionen, helt klart... :P
Nemen jag tycker det är tråkigt att jag ska behöva tjata så mycket om det.

"Eftersom vi ändå diskuterar desa frågor i resten av inlägget, så lämnar jag detta därhän, med ett tillägg.
Jag tror inte att jorden är rationell,med visst har den rationella invånare. "


Tror du att jorden (världen) är möjlig att fullt ut rationellt förklara då?

Svar till Darcia [Gå till post]:
Religion är grunden till all kunskap vi har och är ett verktyg för att bygga människor.
Nannonoys
Visningsbild
P 29 Hjälte 2 842 inlägg
0

Svar till Anonymare [Gå till post]:
Jag har inte ens orkat läsa igenom ditt inlägg helt så svarar bara på en sak, jag är ganska säker på att man vet att Jesus fanns som person och levde runt den tiden, hurvida han förvandlade vatten till vin och gjorde massa andra underverk dock, det tror inte jag på iaf.

"While I thought that I was learning how to live, I have been learning how to die." -Leonardo Da Vinci

_Ozzy_
Visningsbild
P 35 Örebro Hjälte 5 210 inlägg
0
Men såhär då: Det finns ju ganska många religioner i alla delar av världen, vad är de som säger att just bibeln, gud och jesus är just den rätta? Och inte exempelvis hinduism, buddhism eller asatron?

Jag hette tidigare _Ozy_

MER
Visningsbild
P 33 Mölndal Hjälte 3 305 inlägg
0
Svar till Nannonoys [Gå till post]:
Nu tycker jag förvisso också att hans inlägg var ganska idiotiskt, men det tillför inte diskussionen något att du säger att du inte har läst det. Skriv då åtminstone om någon fråga som berörs och lägg fram sakliga argument, inte bara vad du tror eller tycker.

Svar till _Ozzy_ [Gå till post]:
Ska jag åka till Göteborg måste jag välja mellan väldigt många vägar. Vissa vägar är längre och andra kortare, vissa gör intryck av att vara mycket bättre än de är, jag kanske en granne som tipsar mig om en väg. Och det är fullt möjligt att flera går till Göteborg, kanske rent av alla, men för att jag ska finna den väg som är närmast och passar mig måste jag testa själv.

Frågan "vilken är den sanna religionen" uppstår ofta, men varför måste religion vara sant eller falskt? Kristendomen ligger närmare vad jag tror är sanning än andra religioner jag känner till och Jesus är den enda väg jag känner till, så det är vad jag måste göra reklam för, men jag skulle inte bli förvånad om buddhister finns i paradiset direkt... Och att det finns många olika syner på Gud ser jag snarare som ett argument för Gud än mot Gud. :)
Nallen
Visningsbild
Hjälte 2 513 inlägg
0
Svar till MER [Gå till post]:

Jag håller med om de potentiella logiska ofullkomligheter som uppstår, men upplever dem inte som egentliga problem.

De är reella logiska problem som uppstår om man söker analysera guds påstådda egenskaper i förhållande till en skapelse fylld med ondska, inbyggt lidande och imperfektion.
Att det inte verkar har någon mer djupgående betydelse för dig tycker jag verka peka på en ( i min värld) osympatisk inställning till din religiositet, och filosofi i allmänhet.

Absolut, just av den anledningen skrev jag i stycket innan att du kommer sitta med fullt fungerande men icke tillfredsställande svar. Och är man riktigt konsekvent kan man, som du anmärker, inte säga speciellt mycket allt. Då bygger bilden av Gud istället på en tillit till det (man upplever att) Gud förmedlar. Vilket i sin tur förstås hänger på vilken gudssyn man har. Så "Gud-vet-bättre-än-jag"-mentaliteten kommer man nog inte ifrån i det fallet.


Hur dessa svar skulle vara "fullt fungerande" annat än för en redan övertygad person som inte är intresserad av bevis ser jag inte. De epistemologiska problemen med gud, guds egenskaper och världen i förhållande till dem är så stora att jag omöjligt kan förstå hur någon kan vidmakthålla dem aktivt inom sig utan att ha stora intellektuella kval.

Det förstår jag, och det tycker jag är en naturligt vettig grund till argumentation. Men när vi försöker rätta Gud utifrån en allsmäktighet vi inte ens kan låtsas oss besitta är det en omöjlighet för oss att följa det.


Problemet är dock att det är irrationellt förhållningssätt. Att utan bevis postulera att gud är allsmäktig och allvetande, samt att hävda att detta duger för att i princip diskvalificera (eller "svara ") dessa frågeställningar är orimligt i en rationell diskurs.

Då jag inte upplever frågeställningen som logisk och rationell blir det tyvärr så även för svaret.


Ser detta som en försvarsmekanism som inte har något med argumentet att göra, men om du faktiskt menar det du säger så föreslår jag att du förklarar varför frågan är ologisk.

Om man kan förklara världens uppkomst med Gud, men inte utan Gud, upplever jag Gud som en nödvändighet.


Saken är dock den, att man kan beskriva världens tillkomst eller uppkomst ( beroende hur man definierar det begreppet ) på massor av sätt.
Det kan vara en gud, flera gudar, en process, flera processer ( utom-"världsliga sådana, ) i oändliga kombinationer.
Viktigt är också vad man lägger i begreppet "förklara" i detta sammanhang. I min mening som kan ingen i nuläget ens komma nära att faktiskt förklara universums uppkomst och ontologi.

Determinismen förutsätter processer, vilket säger oss att Big Bang inte skulle vara ursprungsprocessen och således har du bara förskjutit problemet ett steg.


Determinismen kan endast utgå från big-bang, och verkar endast inom detta universums kausala lagar.
En mekanisk process, med helt andra källor och matematiska samband kan ligga "bakom" big-bang.
Det finns heller inget som säger att big-bang inte kan ha startat sig själv, utan någon som helst intelligens eller bakomliggande process. Oavsett vilket svar man vill använda sig av, så är det i nuläget inget annat än spekulation. Det kan mycket väl vara så att immateriell intelligens kan vara ett "ologiskt" koncept, om vi lyckas lära oss mer om intelligens, etc etc.

Begreppet intelligens är mycket problematiskt och kan inte definieras på ett tillfredställande sätt i nuläget. All tillgänglig forskning säger oss dock att intelligens endast går att finna i komplexa mekaniska ( biologiska ) system. Att då postulera en immateriell och evig intelligens, är ett jättelikt hopp som i min mening är epistemologiskt absurt.





Må så vara, men det känns som att inte ens denna debatt riktigt kan finnas utan detta axiom.


Jag ser inga problem med förkastandet av den i min mening föråldrade synen på mänsklig kognition.

Vad tyder enligt dig på att universum har en bestämd början? Det är ett steg på vägen - många ateister använder ju det motsatta som grund.


Det behöver inte alls vara ett steg på vägen mot en tro på den skapande intelligensen, för mig är det inte alls så.
Den "början" jag talar om är helt enkelt big-bang. "Början", åsyftar helt enkelt födelsen av detta universum, denna tid, denna värld. Men det är inget ord som är lämpligt i detta sammanhang. Det är en vetenskaplig fråga som vetenskapen inte alls är klar med.

Ja, vad finner du stötande i det? Jag upplever Gud i GT som bitvis cynisk - menar du att Gud inte bara är det bitvis, eller var anmärker du egentligen på?


Jag tycker vidmakthållande och utförande av slaveri,folkmord,lögn,misshandel och brutal krigföring är skrämmande, och inte "bitvis cyniskt".

Givetvis är det svårt att ändra sig. Men jag har inga problem med att du skulle använda samma typ av argumentation och exempelvis besvara mitt tjat om underverk med att förklara hur naturlig och okomplicerad hela tillvaron är. Jag förstår ditt avståndstagande till dessa emotionella argument, men jag tycker det är synd.


De är för mig lika mycket värda som liknande hävdanden för vilken annan religion eller saga som helst.

Och jag håller med om det, men jag måste belysa att du efter att ha uttryckt din stora medvetenhet om problematiken tycks bortse helt ifrån den.


Jag bortser ser inte alls från den. Det är just för att jag respekterar den, som jag inte talar om absolut sanning eller tvärsäkerhet. Det är även därför jag vill vara noga med att stipulera begrepp och inte argumentera på basis av subjektiva känslor som inte kan korrespondera med logik och stringent argumentation.

Tror du att jorden (världen) är möjlig att fullt ut rationellt förklara då?


Det beror på vad man menar. Vår vetenskap såväl som vår kognition är anpassad efter och ämnad åt oss, samt kommen ur oss.
När vi påstår att vi "förstår" något, så har vi helt enkelt delat upp det och förenklat det på ett sådant sätt att vi kan hantera det, och i bästa fall ha nytta av det och tala om det.

Detta, ihop med det faktum att vi inte är mer än utvecklade primater med begränsade hjärnor och ett snårigt språk, innebär vissa problem.
Dessutom så bestämmer vi egentligen själva vad som är att förstå "hela", "stora delar" eller "lite" av världen.


Tillägg av Nallen 2011-09-10 03:43

Av någon anledning blev det något fel på kursiveringen. Förhoppningsvis går det att uttyda ändå.

Ingen status

Beno3
Visningsbild
Hjälte 296 inlägg
0

Svar till Nallen [Gå till post]:
Vad vill du ha sagt?

Jag står för min åsikt, tjatar du så ger jag mig för fridens skull.

MER
Visningsbild
P 33 Mölndal Hjälte 3 305 inlägg
0
Svar till Nallen [Gå till post]:
"De är reella logiska problem som uppstår om man söker analysera guds påstådda egenskaper i förhållande till en skapelse fylld med ondska, inbyggt lidande och imperfektion."

Nja, det skapar emotionella problem möjligtvis, det är det planet vi i så fall ligger på. Men jag har redan givit det svar som, om inte förståelse, åtminstone ger mig ett lugn.

"Att det inte verkar har någon mer djupgående betydelse för dig tycker jag verka peka på en ( i min värld) osympatisk inställning till din religiositet, och filosofi i allmänhet."

Jag sa inte att det inte hade betydelse för mig, tvärt om bekräftade jag att det är en viktig fråga som även jag engageras av, men att jag känner mig bekväm i övertygelsen. Sen får du gärna tycka att det är osympatiskt eller fel av mig att inte besväras mer av det.

"Hur dessa svar skulle vara "fullt fungerande" annat än för en redan övertygad person som inte är intresserad av bevis ser jag inte. De epistemologiska problemen med gud, guds egenskaper och världen i förhållande till dem är så stora att jag omöjligt kan förstå hur någon kan vidmakthålla dem aktivt inom sig utan att ha stora intellektuella kval."

Jag sa att det inte skulle vara tillfredsställande, men du verkar ändå ha det kravet på ett "fullt fungerande" svar. Vad jag säger är att det är vetenskapligt funktionellt, oklanderligt, om än obekvämt.

"Problemet är dock att det är irrationellt förhållningssätt. Att utan bevis postulera att gud är allsmäktig och allvetande, samt att hävda att detta duger för att i princip diskvalificera (eller "svara ") dessa frågeställningar är orimligt i en rationell diskurs."

Det krävs inte bevis, eftersom det är en possibilitetskalkyl vi målar upp, ingen bevisföring. Givetvis kvarstår ju argumentet för din del "men tänk om Gud inte är allsmäktig då" sedan, men det är väl en rätt ickekonstruktiv diskussion att föra.

"Ser detta som en försvarsmekanism som inte har något med argumentet att göra, men om du faktiskt menar det du säger så föreslår jag att du förklarar varför frågan är ologisk."

Det är väl självklart att det inte har med argumentationen att göra, det är det jag säger.

För att bringa till minne; frågan du ställde var alltså angående godhet i en värld där ondska inte existerar. Och jag menar att det är ologiskt då jag ser dessa som beroende av varandra i sin grundläggande definition, och då du förutsätter annat genom att postulera allsmäktigheten utifrån din givetvis helt okvalificerade (som en ickeallsmäktig varelse) uppfattning av den. Alltså, jag vill inte framställa det som "Gud gör som Gud gör, skit i det och bry dig om ditt", men att förutse möjligheterna i allsmäktighet går liksom inte att göra.

"Saken är dock den, att man kan beskriva världens tillkomst eller uppkomst ( beroende hur man definierar det begreppet ) på massor av sätt.
Det kan vara en gud, flera gudar, en process, flera processer ( utom-"världsliga sådana, ) i oändliga kombinationer."


Nu är det ju inte riktigt så. Jag tycker att jag ingränsat det ganska klart genom att säga att Gud är nödvändig (sen kan man förstås i polyteistisk anda hävda att Gud är flera, men det är ett steg till som inte är nödvändigt i resonemanget (liksom hävdandet att Gud är ensam, eller att Gud har en röd näsa). Alla kombinationer som inte inkluderar Gud i min definition ser jag som helt omöjliga och odugliga förklaringar. Det finns inte oändliga kombinationer, det finns såvitt jag vet bara en fungerande teori i just den frågan.

"Viktigt är också vad man lägger i begreppet "förklara" i detta sammanhang. I min mening som kan ingen i nuläget ens komma nära att faktiskt förklara universums uppkomst och ontologi."

Visst är det så, men det tror jag varken du eller jag gör anspråk på heller.

"Determinismen kan endast utgå från big-bang, och verkar endast inom detta universums kausala lagar."

Nja, nu tror jag du talar över huvudet. Men själv tror jag på både big bang och detta universums kausala lagar som en sorts ingränsning, så jag är villig att acceptera den premissen om den leder ditt resonemang någon vart.

"En mekanisk process, med helt andra källor och matematiska samband kan ligga "bakom" big-bang."

Alltså är det inte ursprungsprocessen och du har bara förskjutit frågan.

"Det finns heller inget som säger att big-bang inte kan ha startat sig själv, utan någon som helst intelligens eller bakomliggande process."

Ehm, jo? Grundläggande fysikaliska och logiska lagar, till exempel. Det finns ingen process som godtyckligt kan starta sig själv, det är helt omöjligt: Lägger du en sten på marken kommer den inte av sig själv att börja hoppa, oavsett hur länge den får ligga där.

"Oavsett vilket svar man vill använda sig av, så är det i nuläget inget annat än spekulation. Det kan mycket väl vara så att immateriell intelligens kan vara ett "ologiskt" koncept, om vi lyckas lära oss mer om intelligens, etc etc."

Vi talar utifrån possibilitet, och givetvis är du fri att spekulera då, men så länge det inte finns något som direkt talar emot immateriell intelligens finns det ingen anledning att ifrågasätta det.

"Begreppet intelligens är mycket problematiskt och kan inte definieras på ett tillfredställande sätt i nuläget. All tillgänglig forskning säger oss dock att intelligens endast går att finna i komplexa mekaniska ( biologiska ) system. Att då postulera en immateriell och evig intelligens, är ett jättelikt hopp som i min mening är epistemologiskt absurt."

Jag håller med om att begreppet intelligens är problematiskt i bemärkelsen att det är svårdefinierat. Men låt mig säga vad jag i mitt resonemang åsyftar; möjligheten att fatta ickedeterministiska val. Att på godtycklig eller genomtänkt grund kunna välja bland två eller fler möjligheter.

Vad är det för forskning som säger att komplexa biologiska/mekaniska system skulle vara nödvändiga för intelligens?

"Jag ser inga problem med förkastandet av den i min mening föråldrade synen på mänsklig kognition."

Vad ser du för fel på den?

"Det behöver inte alls vara ett steg på vägen mot en tro på den skapande intelligensen, för mig är det inte alls så."

Du får gärna uppleva det så.

"Den "början" jag talar om är helt enkelt big-bang. "Början", åsyftar helt enkelt födelsen av detta universum, denna tid, denna värld. Men det är inget ord som är lämpligt i detta sammanhang. Det är en vetenskaplig fråga som vetenskapen inte alls är klar med."

Samtidigt hävdade du ovan att processer existerade även före big bang, right?

"Jag tycker vidmakthållande och utförande av slaveri,folkmord,lögn,misshandel och brutal krigföring är skrämmande, och inte "bitvis cyniskt"."

Det är förstås en fråga om graderade begrepp, men om du väljer att kalla den skrämmande och jag väljer att kalla den cynisk känns det som att vi är på samma våglängd. "Bitvis" kommer av att givetvis inte hela GT består av dessa förskräckligheter du radar upp. Tvärt om finns det oerhört mycket tilltalande och fint i GT också, även om det inte är det vi ska fokusera nu.

"De är för mig lika mycket värda som liknande hävdanden för vilken annan religion eller saga som helst."

Nu kanske du och jag har olika förhållningssätt här, men jag skulle säga att de för min del då skulle ha ett stort värde. Garanterat varken heltäckande eller tillräckliga, men absolut väsentliga.

"Det beror på vad man menar. Vår vetenskap såväl som vår kognition är anpassad efter och ämnad åt oss, samt kommen ur oss.
När vi påstår att vi "förstår" något, så har vi helt enkelt delat upp det och förenklat det på ett sådant sätt att vi kan hantera det, och i bästa fall ha nytta av det och tala om det.
Detta, ihop med det faktum att vi inte är mer än utvecklade primater med begränsade hjärnor och ett snårigt språk, innebär vissa problem.
Dessutom så bestämmer vi egentligen själva vad som är att förstå "hela", "stora delar" eller "lite" av världen. "


Alltså är förhoppningen om att förstå helheten lika bra att lägga åt sidan?
Panda
Visningsbild
P Rönninge Hjälte 3 815 inlägg
0

Svar till Anonymare [Gå till post]:
Att man gifter bort har inget mer religion att göra utan att man bytte fixade affärskontakter och liknande. Det handlar mer om politik än religion.

Hatar allt.

Beno3
Visningsbild
Hjälte 296 inlägg
0

Kan alla religioner vinna livet?
Aposteln Paulus jämförde tillbedjan av Gud med en idrottstävling.
Han skrev: om någon tävlar i idrottsspelen, blir han inte krönt med segerkransen, om han inte har tävlat enligt reglerna.
Gud godkänner vår tro om vi tillber Honom enligt reglerna, på det sätt som Han önskar.
Vi kan inte välja en egen väg till Gud, och en löpare kan inte hitta på en egen bansträckning om han vill vinna loppet.

Jag står för min åsikt, tjatar du så ger jag mig för fridens skull.

Nallen
Visningsbild
Hjälte 2 513 inlägg
0

Svar till MER [Gå till post]:
[svar:MER:3805994]

[i]Nja, det skapar emotionella problem möjligtvis, det är det planet vi i så fall ligger på. Men jag har redan givit det svar som, om inte förståelse, åtminstone ger mig ett lugn.
/i]

Jag har inget att göra med svarens eventuella kapacitet att göra dig lugn, eller kanske tillfredsställd.


[i]Jag sa inte att det inte hade betydelse för mig, tvärt om bekräftade jag att det är en viktig fråga som även jag engageras av, men att jag känner mig bekväm i övertygelsen. Sen får du gärna tycka att det är osympatiskt eller fel av mig att inte besväras mer av det.
/i]


Jag syftar på att din uppfattnings logiska giltighet verkar vara av liten eller ingen betydelse, vilket i min mening är osympatiskt.


[i]Jag sa att det inte skulle vara tillfredsställande, men du verkar ändå ha det kravet på ett "fullt fungerande" svar. Vad jag säger är att det är vetenskapligt funktionellt, oklanderligt, om än obekvämt.
/i]

Hur ologiska postulat kan vara vetenskapligt funktionella och oklanderliga har jag svårt att se, förklara gärna.


[i]Det krävs inte bevis, eftersom det är en possibilitetskalkyl vi målar upp, ingen bevisföring. Givetvis kvarstår ju argumentet för din del "men tänk om Gud inte är allsmäktig då" sedan, men det är väl en rätt ickekonstruktiv diskussion att föra.
/i]

Alla delar av ditt gudsbegrepp är problematiska då de endast grundar sig på ditt högst personliga teologi. Existensen och egenskaperna är logiskt helt ogrundade. Vad för "possibilitetskalkyl" talar du om?


[i]Det är väl självklart att det inte har med argumentationen att göra, det är det jag säger.

För att bringa till minne; frågan du ställde var alltså angående godhet i en värld där ondska inte existerar. Och jag menar att det är ologiskt då jag ser dessa som beroende av varandra i sin grundläggande definition, och då du förutsätter annat genom att postulera allsmäktigheten utifrån din givetvis helt okvalificerade (som en ickeallsmäktig varelse) uppfattning av den. Alltså, jag vill inte framställa det som "Gud gör som Gud gör, skit i det och bry dig om ditt", men att förutse möjligheterna i allsmäktighet går liksom inte att göra.
/i]


Problemet kvarstår. Jag är, som sagt, också i den tron att begreppen, ( och de neurologiska tillstånden som de i någon mån refererar till ) är beroende av denna ambivalens mellan godhet och ondska.
Trots detta står det logiska problemet kvar.
Låt oss säga att denna värld faktiskt har godhet och ondska såsom du ( och i viss mån jag ) förstår den, med konstraster och motsatser som förutsättningar.
Problemet är, att detta inte är logiskt förenligt med en gud som är allsmäktig ( kan aktualisera vilken möjlig ( och omöjlig ) värld som helst ) och evigt god ( önskar ingen människa lidande etc ).
Det finns alltså ett logiskt problem. Din poäng är då att jag inte förstår allsmäktigheten, vilket endast är av spekulativ betydelse. Visst skulle det kunna visa sig, om gud existerade och dessutom var kapabel att förklara sitt handlande, att det av någon mystisk anledning var omöjligt för hen att skapa en god värld utan lidande. ( En sådan gud vore i min mening väldigt ynklig! )
Dock så kan du inte göra logiska poänger av den typen av spekulation, vars innehåll ingen av oss har tillgång till.


[i]Nu är det ju inte riktigt så. Jag tycker att jag ingränsat det ganska klart genom att säga att Gud är nödvändig (sen kan man förstås i polyteistisk anda hävda att Gud är flera, men det är ett steg till som inte är nödvändigt i resonemanget (liksom hävdandet att Gud är ensam, eller att Gud har en röd näsa). Alla kombinationer som inte inkluderar Gud i min definition ser jag som helt omöjliga och odugliga förklaringar. Det finns inte oändliga kombinationer, det finns såvitt jag vet bara en fungerande teori i just den frågan.
/i]


Jag har fortfarande inte sett en logisk förklaring som endast tillåter detta monoteistiska ideal.



[i]Nja, nu tror jag du talar över huvudet. Men själv tror jag på både big bang och detta universums kausala lagar som en sorts ingränsning, så jag är villig att acceptera den premissen om den leder ditt resonemang någon vart.
/i]

För att specificera:
Determinismen vill säga något om detta universums kausala samband, hur de förhåller sig till varandra och vad detta har för konsekvenser etc. Utsagor av det slaget ser jag som begraänsade till detta universum, och till big-bang, även om det inte behöver vara så.

[i]Alltså är det inte ursprungsprocessen och du har bara förskjutit frågan.
/i]

Naturligtvis. Poängen är inte att hitta någon slags abolsut start, vilket idag endast är metafysisk spekulation, utan att visa på de nödvändiga logiska egenskaperna hos de möjliga förklaringarna vi kan presentera.


[i]Ehm, jo? Grundläggande fysikaliska och logiska lagar, till exempel. Det finns ingen process som godtyckligt kan starta sig själv, det är helt omöjligt: Lägger du en sten på marken kommer den inte av sig själv att börja hoppa, oavsett hur länge den får ligga där.
/i]

För det första så vet vi inte om våra grundläggande fysikaliska principer gällde för big-bang-betingelserna i sig.
För det andra så finns det inom kvantfysiken begrepp som ickekausal process, som ytterligare problematiserar teoribildning om gud och gudar.


[i]Vi talar utifrån possibilitet, och givetvis är du fri att spekulera då, men så länge det inte finns något som direkt talar emot immateriell intelligens finns det ingen anledning att ifrågasätta det.Jag håller med om att begreppet intelligens är problematiskt i bemärkelsen att det är svårdefinierat. Men låt mig säga vad jag i mitt resonemang åsyftar; möjligheten att fatta ickedeterministiska val. Att på godtycklig eller genomtänkt grund kunna välja bland två eller fler möjligheter.

Vad är det för forskning som säger att komplexa biologiska/mekaniska system skulle vara nödvändiga för intelligens?


Immatriell intelligens är just nu endast spekulation helt utan grund.

[i]Vad ser du för fel på den?
/i]

Den traditionella ( ofta cartesiskt-dualistiska ) uppfattningen av den fria viljan är i min mening helt värdelös då den inte inkorporerar moderna landvinningar i neurobiologi, evolutionär psykologi, fysik,


[i]Samtidigt hävdade du ovan att processer existerade även före big bang, right?
/i]

Jag har inte hävdat det annat än som en logisk möjlig hypotes. Det finns fysikaliska teorier som talar om multipla universa som interagerar med varandra, dock är det inte någon strängt bevisat teori.

[i]Det är förstås en fråga om graderade begrepp, men om du väljer att kalla den skrämmande och jag väljer att kalla den cynisk känns det som att vi är på samma våglängd. "Bitvis" kommer av att givetvis inte hela GT består av dessa förskräckligheter du radar upp. Tvärt om finns det oerhört mycket tilltalande och fint i GT också, även om det inte är det vi ska fokusera nu.
/i]

Det finns mycket med stort litterärt värde, men det oroar mig att man inte ser allvarligare på att de skrifter som man i någon mån är anhängare av ( i synnerhet som jude ) innehåller så mycket död, rasism och folkmord.





Ingen status

Nallen
Visningsbild
Hjälte 2 513 inlägg
0

Svar till MER [Gå till post]:

Nja, det skapar emotionella problem möjligtvis, det är det planet vi i så fall ligger på. Men jag har redan givit det svar som, om inte förståelse, åtminstone ger mig ett lugn.


Tyvärr inte ett lugn baserat på ett logiskt svar.


Jag sa inte att det inte hade betydelse för mig, tvärt om bekräftade jag att det är en viktig fråga som även jag engageras av, men att jag känner mig bekväm i övertygelsen. Sen får du gärna tycka att det är osympatiskt eller fel av mig att inte besväras mer av det.



Jag syftar på att din uppfattnings logiska giltighet verkar vara av liten eller ingen betydelse, vilket i min mening är osympatiskt.


Jag sa att det inte skulle vara tillfredsställande, men du verkar ändå ha det kravet på ett "fullt fungerande" svar. Vad jag säger är att det är vetenskapligt funktionellt, oklanderligt, om än obekvämt.


Hur ologiska postulat kan vara vetenskapligt funktionella och oklanderliga har jag svårt att se, förklara gärna.


Det krävs inte bevis, eftersom det är en possibilitetskalkyl vi målar upp, ingen bevisföring. Givetvis kvarstår ju argumentet för din del "men tänk om Gud inte är allsmäktig då" sedan, men det är väl en rätt ickekonstruktiv diskussion att föra.


Alla delar av ditt gudsbegrepp är problematiska då de endast grundar sig på ditt högst personliga spekulativa teologi. Existensen och egenskaperna är logiskt helt ogrundade. Vad för "possibilitetskalkyl" talar du om?


Det är väl självklart att det inte har med argumentationen att göra, det är det jag säger.

För att bringa till minne; frågan du ställde var alltså angående godhet i en värld där ondska inte existerar. Och jag menar att det är ologiskt då jag ser dessa som beroende av varandra i sin grundläggande definition, och då du förutsätter annat genom att postulera allsmäktigheten utifrån din givetvis helt okvalificerade (som en ickeallsmäktig varelse) uppfattning av den. Alltså, jag vill inte framställa det som "Gud gör som Gud gör, skit i det och bry dig om ditt", men att förutse möjligheterna i allsmäktighet går liksom inte att göra.



Problemet kvarstår. Jag är, som sagt, också i den tron att begreppen, ( och de neurologiska tillstånden som de i någon mån refererar till ) är beroende av denna ambivalens mellan godhet och ondska.
Trots detta står det logiska problemet kvar.

Låt oss säga att denna värld faktiskt har godhet och ondska såsom du ( och i viss mån jag ) förstår den, med konstraster och motsatser som förutsättningar.
Problemet är, att detta inte är logiskt förenligt med en gud som är allsmäktig ( kan aktualisera vilken möjlig ( och omöjlig ) värld som helst ) och evigt god ( önskar ingen människa lidande etc ).

Det finns alltså ett logiskt problem. Din poäng är då att jag inte förstår allsmäktigheten, vilket endast är av spekulativ betydelse. Visst skulle det kunna visa sig, om gud existerade och dessutom var kapabel att förklara sitt handlande, att det av någon mystisk anledning var omöjligt för hen att skapa en god värld utan lidande.
( En sådan gud vore i min mening väldigt ynklig! )
Dock så kan du inte göra logiska poänger av den typen av spekulation, vars innehåll ingen av oss har tillgång till. Jag kan begagna liknande argument, men det är inte lämpligt i en debatt. Argumentets logiska giltighet är alltså motbevisat.


Nu är det ju inte riktigt så. Jag tycker att jag ingränsat det ganska klart genom att säga att Gud är nödvändig (sen kan man förstås i polyteistisk anda hävda att Gud är flera, men det är ett steg till som inte är nödvändigt i resonemanget (liksom hävdandet att Gud är ensam, eller att Gud har en röd näsa). Alla kombinationer som inte inkluderar Gud i min definition ser jag som helt omöjliga och odugliga förklaringar. Det finns inte oändliga kombinationer, det finns såvitt jag vet bara en fungerande teori i just den frågan.



Jag har fortfarande inte sett en logisk förklaring som endast tillåter detta monoteistiska ideal.



Nja, nu tror jag du talar över huvudet. Men själv tror jag på både big bang och detta universums kausala lagar som en sorts ingränsning, så jag är villig att acceptera den premissen om den leder ditt resonemang någon vart.


För att specificera:
Determinismen vill säga något om detta universums kausala samband, hur de förhåller sig till varandra och vad detta har för konsekvenser etc. Utsagor av det slaget ser jag som begränsade till detta universum, och till big-bang, även om det inte behöver vara så.

Alltså är det inte ursprungsprocessen och du har bara förskjutit frågan.


Naturligtvis. Poängen är inte att hitta någon slags absolut start, vilket idag endast är metafysisk spekulation, utan att visa på de nödvändiga logiska egenskaperna hos de möjliga förklaringarna vi kan presentera.


Ehm, jo? Grundläggande fysikaliska och logiska lagar, till exempel. Det finns ingen process som godtyckligt kan starta sig själv, det är helt omöjligt: Lägger du en sten på marken kommer den inte av sig själv att börja hoppa, oavsett hur länge den får ligga där.


För det första så vet vi inte om våra grundläggande fysikaliska principer gällde för big-bang-betingelserna i sig.
För det andra så finns det inom kvantfysiken begrepp som ickekausal process, som ytterligare problematiserar teoribildning om universums uppkomst, och dess inre struktur.


Vi talar utifrån possibilitet, och givetvis är du fri att spekulera då, men så länge det inte finns något som direkt talar emot immateriell intelligens finns det ingen anledning att ifrågasätta det.Jag håller med om att begreppet intelligens är problematiskt i bemärkelsen att det är svårdefinierat. Men låt mig säga vad jag i mitt resonemang åsyftar; möjligheten att fatta ickedeterministiska val. Att på godtycklig eller genomtänkt grund kunna välja bland två eller fler möjligheter.

Vad är det för forskning som säger att komplexa biologiska/mekaniska system skulle vara nödvändiga för intelligens?


Immatriell intelligens är just nu endast spekulation helt utan grund. Intelligens som existerar utan materiell grund är endast science-fiction så att säga.
AI och neurobiologi söker förklara medvetande och intelligens. Och även om jag inte är extremt bevandrad i denna forskning, så skulle jag säga att all forskning bygger på intelligens som ett fenomen sprunget ur komplicerade fysikaliska system.

[i]Vad ser du för fel på den?


Den traditionella ( ofta cartesiskt-dualistiska ) uppfattningen av den fria viljan är i min mening helt värdelös då den inte inkorporerar moderna landvinningar i neurobiologi, evolutionär psykologi och fysik. ( Hur din version av denna problematik vet jag dock inte, men detta är bara en kort generell skiss. )


Samtidigt hävdade du ovan att processer existerade även före big bang, right?


Jag har inte hävdat det annat än som en logisk möjlig hypotes. Det finns fysikaliska teorier som talar om multipla universa som interagerar med varandra, dock är det inte någon strängt bevisad teori.

Det är förstås en fråga om graderade begrepp, men om du väljer att kalla den skrämmande och jag väljer att kalla den cynisk känns det som att vi är på samma våglängd. "Bitvis" kommer av att givetvis inte hela GT består av dessa förskräckligheter du radar upp. Tvärt om finns det oerhört mycket tilltalande och fint i GT också, även om det inte är det vi ska fokusera nu.


Det finns mycket med stort litterärt värde, men det oroar mig att man inte ser allvarligare på att de skrifter som man i någon mån är anhängare av ( i synnerhet som jude ) innehåller så mycket död, rasism och folkmord.

Alltså är förhoppningen om att förstå helheten lika bra att lägga åt sidan?


Beror vad du menar med det.



Ingen status

MER
Visningsbild
P 33 Mölndal Hjälte 3 305 inlägg
0
Svar till Nallen [Gå till post]:
"Tyvärr inte ett lugn baserat på ett logiskt svar."

Sen när har emotionella svar logiska krav på sig då? Som vi konstaterade var det inget logiskt problem - är du tillbaka på det igen får du säga till, så förklarar jag en gång till.

"Hur ologiska postulat kan vara vetenskapligt funktionella och oklanderliga har jag svårt att se, förklara gärna."

Var nånstans är det ologiskt? Detta återkommer, så snälla besvara det. Som jag precis skrev väger inte det emotionella in i logiken - att ett svar är obekvämt betyder inte att det är ologiskt.

"Alla delar av ditt gudsbegrepp är problematiska då de endast grundar sig på ditt högst personliga spekulativa teologi. Existensen och egenskaperna är logiskt helt ogrundade. Vad för "possibilitetskalkyl" talar du om? "

Det är klart att de är spekulativa, och jag är ganska nöjd med att de är personliga också. Detta är, som jag precis skrev, inte en bevisföring för en etablerad teori, utan blott en hypotes jag målar upp. Och så länge du inte lyckas hitta några misstag i den stärks den ohämmat! :)

"Problemet kvarstår. Jag är, som sagt, också i den tron att begreppen, ( och de neurologiska tillstånden som de i någon mån refererar till ) är beroende av denna ambivalens mellan godhet och ondska."

Hur menar du att neurologiska tillstånd skulle vara nödvändigt knutna till begreppen? Men det är bra att vi har samma syn på ondskans och godhetens ömsesidiga beroende åtminstone.

"Trots detta står det logiska problemet kvar. "

Var står det logiska problemet kvar?

"Låt oss säga att denna värld faktiskt har godhet och ondska såsom du ( och i viss mån jag ) förstår den, med konstraster och motsatser som förutsättningar.
Problemet är, att detta inte är logiskt förenligt med en gud som är allsmäktig ( kan aktualisera vilken möjlig ( och omöjlig ) värld som helst ) och evigt god ( önskar ingen människa lidande etc )."


Teodicéproblemet är en stor fråga, vilket förklarar att den diskuterats under alla tider och diskuteras fortfarande.

Med det sagt är det inget logiskt problem för min del, vilket jag förklarat. Jag ska ärligt erkänna att jag inte är helt till freds med mitt svar, men det finns ingen logisk "hållhake" på Gud...

"Det finns alltså ett logiskt problem. Din poäng är då att jag inte förstår allsmäktigheten, vilket endast är av spekulativ betydelse. Visst skulle det kunna visa sig, om gud existerade och dessutom var kapabel att förklara sitt handlande, att det av någon mystisk anledning var omöjligt för hen att skapa en god värld utan lidande.
( En sådan gud vore i min mening väldigt ynklig! )
Dock så kan du inte göra logiska poänger av den typen av spekulation, vars innehåll ingen av oss har tillgång till. Jag kan begagna liknande argument, men det är inte lämpligt i en debatt. Argumentets logiska giltighet är alltså motbevisat."


Mja, jag håller som sagt med dig om det ytterst otillfredsställande i svaret, men inte i någon logisk ogiltighet. Tänk dig själv in i mitt perspektiv - om det förhåller sig som jag tror och har beskrivit, hur skulle man då beskriva det på ett giltigt sätt?

"Jag har fortfarande inte sett en logisk förklaring som endast tillåter detta monoteistiska ideal."

Varför bortser du ifrån vad jag skriver? Som sagt är det inte begränsat till "detta monoteistiska ideal" - tvärt om har jag uttryckt att argumentet i allra högsta grad passar in i en polyteistisk världsbild också. Men nu är det inte det vi diskuterar, och i just det avseendet accepterar jag att stå på samma sida som polyteisterna.

"För att specificera:
Determinismen vill säga något om detta universums kausala samband, hur de förhåller sig till varandra och vad detta har för konsekvenser etc. Utsagor av det slaget ser jag som begränsade till detta universum, och till big-bang, även om det inte behöver vara så."


Nu förstår jag inte vart du vill komma. Jag accepterade personligen kausaliteten och big bang som premisser för att du skulle kunna bygga vidare ditt resonemang. Men jag är inte med dig på var determinismen passar in i det. Förklara gärna!

"Naturligtvis. Poängen är inte att hitta någon slags absolut start, vilket idag endast är metafysisk spekulation, utan att visa på de nödvändiga logiska egenskaperna hos de möjliga förklaringarna vi kan presentera."

Men nu är det just denna poäng kring en absolut start jag vill ha redogjord - logiska egenskaper hos förskjutningsförklaringar är inte så intressant i sammanhanget och jag bara räknar kallt med att ni har dem. Om du med "metafysisk spekulation" menar att du motsätter dig idén är jag OERHÖRT intresserad av att höra ditt alternativ.

"För det första så vet vi inte om våra grundläggande fysikaliska principer gällde för big-bang-betingelserna i sig."

Argumentationsfel - passar inte teorin i den logiska mallen ändrar man mallen... Det finns kort sagt ingen anledning att anta att fysikaliska lagar skulle ha varit på ett visst annat sätt, i synnerhet inte bara för att det råkar passa med din teori.

"För det andra så finns det inom kvantfysiken begrepp som ickekausal process, som ytterligare problematiserar teoribildning om universums uppkomst, och dess inre struktur."

Intressant! Då jag själv kan ganska lite om sådant får du gärna upplysa mig om vad det innebär och hur man behandlar det! :)

"Immatriell intelligens är just nu endast spekulation helt utan grund. Intelligens som existerar utan materiell grund är endast science-fiction så att säga.
AI och neurobiologi söker förklara medvetande och intelligens. Och även om jag inte är extremt bevandrad i denna forskning, så skulle jag säga att all forskning bygger på intelligens som ett fenomen sprunget ur komplicerade fysikaliska system. "


Nu talar du bara om en vana - vi är vana vid att forska på ett visst sätt, det betyder inte att verkligheten är begränsad till denna typ av fenomen. Även om all idrottsforskning skulle handla om fotboll kan det finnas andra sporter, till och med även om vi inte känner till dem. Du har inte givit någon grund till ditt påstående att detta skulle vara omöjligt.

"Den traditionella ( ofta cartesiskt-dualistiska ) uppfattningen av den fria viljan är i min mening helt värdelös då den inte inkorporerar moderna landvinningar i neurobiologi, evolutionär psykologi och fysik. ( Hur din version av denna problematik vet jag dock inte, men detta är bara en kort generell skiss. )"

Jag frågade bara av rent intresse, då jag själv inte direkt tagit ställning till den.

"Jag har inte hävdat det annat än som en logisk möjlig hypotes. Det finns fysikaliska teorier som talar om multipla universa som interagerar med varandra, dock är det inte någon strängt bevisad teori."

Och jag uppskattar givetvis din öppna hållning som inte snöar in dig på några spår som inte är bevisade - men för att driva en tes bör du utgå ifrån antingen det ena eller det andra (eller måla upp två teser, om du nu inte vill begränsa dig till endera).

"Det finns mycket med stort litterärt värde, men det oroar mig att man inte ser allvarligare på att de skrifter som man i någon mån är anhängare av ( i synnerhet som jude ) innehåller så mycket död, rasism och folkmord. "

Även där delar jag till stor del din uppfattning, och detta är också anledningen till flera år av kritisk bibelrelation för min del. Men i dagsläget känner jag mig ha en ganska sund relation även till dessa fruktansvärda stycken.

Skönt att vi också kan enas om de stora litterära (och historiska, vågar jag förutsätta?) värden som finns även i GT.
Nallen
Visningsbild
Hjälte 2 513 inlägg
0
Svar till MER [Gå till post]:

Sen när har emotionella svar logiska krav på sig då? Som vi konstaterade var det inget logiskt problem - är du tillbaka på det igen får du säga till, så förklarar jag en gång till.


Var nånstans är det ologiskt? Detta återkommer, så snälla besvara det. Som jag precis skrev väger inte det emotionella in i logiken - att ett svar är obekvämt betyder inte att det är ologiskt.






Jag förstår inte varför du oscillerar mellan dessa relativistiska svar.

Vi har konstaterat att ditt argument här var ologiskt, det var helt omöjligt att motivera på logiska och stringenta grunder.
Dina argument är vad som intresserar mig, och jag vill mena att din religiositet inte kan motiveras på logiska och vetenskapliga grunder. När jag då visar detta, talar du om vad detta innebär, och säger att det inte är ett logiskt problem? Menar du att du som människa inte kan sägas ha logiska problem utan blott existensiella problem?

Oavsett vad så är min poäng denna: Med logiskt problem menar jag att dina argument inte har korrekt logisk struktur och inte kan motiveras logiskt. Detta har jag visat och detta är det enda som intresserar mig.


Det är klart att de är spekulativa, och jag är ganska nöjd med att de är personliga också. Detta är, som jag precis skrev, inte en bevisföring för en etablerad teori, utan blott en hypotes jag målar upp. Och så länge du inte lyckas hitta några misstag i den stärks den ohämmat! :)


Mot bakgrund av hur du resonerar i dessa frågor, är jag nästan böjd att säga att ditt användnande av ordet teori är något av ett semantiskt missbruk i sammanhanget. Det verkar snarare som om du väljer det du vill inkludera i din världsbild utan att analysera det kritiskt. Hade denna teori om gud och världen varit beroende av en logisk struktur hade den totalt raserats när du analyserat den.

Hur menar du att neurologiska tillstånd skulle vara nödvändigt knutna till begreppen? Men det är bra att vi har samma syn på ondskans och godhetens ömsesidiga beroende åtminstone.


De är knutna i en vetenskaplig mening.
Jag delar inte din syn att det måste vara så, i synnerhet inte om en allsmäktig evigt god funnits, dock så håller jag med om det i nuläget är en god beskrivning av vår värld.

Teodicéproblemet är en stor fråga, vilket förklarar att den diskuterats under alla tider och diskuteras fortfarande.

Med det sagt är det inget logiskt problem för min del, vilket jag förklarat. Jag ska ärligt erkänna att jag inte är helt till freds med mitt svar, men det finns ingen logisk "hållhake" på Gud...



Det fortsätter du hävda, utan att visa det. Som sagt, gud kan vara den osynliga allsmäktiga superkraft du tror på, men i en diskussion av det här slaget är det ohållbart att endast saga det, utan att visa det. Jag har visat på logiska problem, som du inte presenterat någon lösning till. Om du har en, är jag väldigt intresserad.

Mja, jag håller som sagt med dig om det ytterst otillfredsställande i svaret, men inte i någon logisk ogiltighet. Tänk dig själv in i mitt perspektiv - om det förhåller sig som jag tror och har beskrivit, hur skulle man då beskriva det på ett giltigt sätt?


Det är naturligtvis i princip omöjligt, vilket är grundskälet till varför jag är av den åsikten att man överge sådan tro på ett intellektuellt plan, och i synnerhet inte fortsätta mena att den är logisk och vetenskaplig.
Min poäng är inte att din hållning är "omöjlig" i någon slags metafysisk definitiv mening; jag säger inte att det inte KAN vara sant.
Poängen är, som sagt, att den inte kan motiveras logiskt.


Argumentationsfel - passar inte teorin i den logiska mallen ändrar man mallen... Det finns kort sagt ingen anledning att anta att fysikaliska lagar skulle ha varit på ett visst annat sätt, i synnerhet inte bara för att det råkar passa med din teori.


Jag har inte gjort något antagande i den stilen, utan bara påpekat att det är problematiskt att tala om “naturlagarna” utanför deras naturliga kontext; nämligen detta universum. Jag har ingen klar teori, och det finns inget jag vill passa in i något. Poängen har att göra med vilka förklaringar som är möjliga, och hur begrepp kan tolkas.




Nu talar du bara om en vana - vi är vana vid att forska på ett visst sätt, det betyder inte att verkligheten är begränsad till denna typ av fenomen. Även om all idrottsforskning skulle handla om fotboll kan det finnas andra sporter, till och med även om vi inte känner till dem. Du har inte givit någon grund till ditt påstående att detta skulle vara omöjligt.


Jag har inte påstått att det var omjligt utan att det i dagens läge är ovetenskapligt och otänkbart utifrån vad vi vet om intelligens. Det är helt enkelt en tankelek utan substans, i dagens läge.
Vad det kan finnas för upptäckter och för oss dolda förhållanden är spekulationer och inget annat. Det är inte vad man inkluderar i ett logiskt teoribygge.


Och jag uppskattar givetvis din öppna hållning som inte snöar in dig på några spår som inte är bevisade - men för att driva en tes bör du utgå ifrån antingen det ena eller det andra (eller måla upp två teser, om du nu inte vill begränsa dig till endera).


Här har vi olika hållningar. Du hävdar något väldigt radikalt, nämligen att det är omöjligt att tänka sig universums skapelse utan det något som du kallar för gud.
Min genomgående poäng i nästan alla dessa frågor, nämligen att det inte finns godtagbara skäl att sluta sig till de religiösa förklaringarna, innebär att jag helt enkelt säger att det inte finns någon anledning att godta din förklaring som den enda möjliga.

Vår debatt om skapelsen saknar struktur för tillfället, jag samlar ihop frågorna för att lösa det lättare.

Du argumenterar för att det bara finns ett sätt att korrekt teoretisera kring världens skapelse på, att den skapades av en intelligent skapare. Dina argument liknar de som traditionellt anförs i “kalam”-argumentet.
Min poäng är INTE att din hållning är FALSK, utan att det inte finns något stöd för att tro på den och inte någon annan.

Jag skulle snarare kalla den "tom", eller "meningslös".

Det finns många problem med din hållning, som du inte förklarat.

* Hur fungerar det kausalt när en immateriell intelligens interagerar med världen?
* Vad är gud för typ av varelse

Naturligtvis är dessa frågor stora och oerhört svåra, men om du menar att den är den principellt enda möjliga teorin, och att den kan betraktas som logisk, måste du kunna definiera dina termer.

En “intelligent skapare” är bara ett schablonbegrepp du lägger in. Det kräver att du först beskriver en icke materiellt betingad (ingen fysisk hjärna eller fysiskt system) intelligens, sedan hur denna kan interagera och t-o-m SKAPA en fysikalisk värld.
Hur sker en tanke, om den inte är en prcodess. Hur samordnar den tankar och handlingar, osv osv. Det finns myrader med andra mindre problem här, men dessa är framträdande. En förklaring kan inte använda sig av komplett materiellt okända termer och yrka på att vara godtagbar.

Så till dina invändningar mot min hållning.
Till att börja med vill jag påpeka att det på intet sätt råder konsesus bland fysiker i denna fråga. Många olika teorier har presenterats, och den version du stödjer är knappast accepterad i vetenskapliga lager.


Till att börja med, så finns det många konkreta vetenskapliga teoribyggen som ställer upp modeler för hur universum skapats, helt utan en "intelligent skapare".

T.ex finns en idé, mycket väl understödd om man ser efter bland publicerade artiklar på ämnet, att universums skapelse hänförs till ett tidigare universums kollaps, att universum skapas och dör i cycler., utan en en abolsut början för någon process.

http://www.universetoday.com/81648/the-big-bounce/
http://en.wikipedia.org/wiki/Big_Bounce
http://arxiv.org/abs/gr-qc/0607039
http://arxiv.org/abs/astro-ph/0404480

Vidare finns en teori som kallas Horava-gravity, med liknande implikationer.

http://arxiv.org/abs/0904.1595

Forskningen kring detta är enorm, men detta räcker för min poäng. De använder sig av mycket stränga matematiska och fysikaliska koncept som definieras och räknas ut och diskuteras av en hel forskningsvärld. När du säger att du tror din model är den enda möjliga ( eller kanske logiska, godtagbara), synes det mig vara mycket märkligt.

Jag har inte hittat någon forskning som börjar med att postulera en “immateriell intelligens” för att sedan fortsätta sin vetenskapliga förklaring.
Det finns inget som säger att det inte kan finnas oändliga serier med universum eller slumpprocesser (kvantmekaniska) som skapar dessa.

Att det skulle behövas en "ur-process", som i sin tur satts igång av en immateriell intelligens, är varken vetenskapligt eller logiskt korrekt.
*Förklaringen har ingen vetenskaplig förankring; definitioner saknas, och begreppen är endast teologisk spekulation.

*Att gud skulle undantas från kravet på "ur"-förklaring är inte logiskt motiverat; det är lika problematiskt att säga att en oändlig process eller en "ur"-process "bara är" eller helt enkelt är nödvändiga.

Notera att jag inte menar att mitt blott omnämnande av denna forskning i sig är ett klart argument, men jag vill bara påpeka hur ditt uttalande att endast en teori med gud är godtagbar är vetenskapligt absurd.

Du har talat om ett par andra koncept, men för att inte detta inlägg ska bli alltför långt, och för att ovannämnda forskning fungerar utmärkt som introduktion till diksussionen så nöjer jag mig med det.
Min poäng kvarstår alltså. Gud behövs inte för att förklara universums skapelse, i synnerhet inte om man vill sluta sig till den vetenskapliga forskningen på ämnet. Denna är som sagt inte slutgiltig, men poängen är fast; det finns ingen anledning att acceptera teolgins skapelsemyt före någon annan förklaring.

Även där delar jag till stor del din uppfattning, och detta är också anledningen till flera år av kritisk bibelrelation för min del. Men i dagsläget känner jag mig ha en ganska sund relation även till dessa fruktansvärda stycken.

Skönt att vi också kan enas om de stora litterära (och historiska, vågar jag förutsätta?) värden som finns även i GT.


Är det gud som utför dessa handlingar?

Alla dokument har historiskt värde. Även myter är väldigt viktiga historiskt.

Ingen status

MER
Visningsbild
P 33 Mölndal Hjälte 3 305 inlägg
0
Svar till Nallen [Gå till post]:
"Jag förstår inte varför du oscillerar mellan dessa relativistiska svar. "

Jag skulle inte kalla det att oscillera, men anledningen till att du får samma svar flera gånger är helt enkelt att du brister på samma punkt, nämligen just den avsaknade distinktionen mellan logiska och emotionella problem.

"Vi har konstaterat att ditt argument här var ologiskt, det var helt omöjligt att motivera på logiska och stringenta grunder."

Vad talar du om för argument? Jag kan inte minnas att jag har konstaterat något av mina argument som ologiska, men så har jag väl fört ett antal hundra diskussioner sedan det svaret också, så påminn mig.

"Dina argument är vad som intresserar mig, och jag vill mena att din religiositet inte kan motiveras på logiska och vetenskapliga grunder. När jag då visar detta, talar du om vad detta innebär, och säger att det inte är ett logiskt problem? Menar du att du som människa inte kan sägas ha logiska problem utan blott existensiella problem?"

Nu har du missförstått något grundligt. Jag har varken dömt ut emotionell eller logisk kritik - och jag har garanterat aldrig sagt att att bara existensiella problem skulle vara giltiga då jag är människa (nu är jag visserligen bara människa, men inte ens där stämmer det). Det finns två problem på den här punkten i vårt samtal; för det första skriver du väldigt mycket OM din kritik, men har väldigt svårt att framlägga och konkretisera den, för det andra har du uppenbara problem att skilja emotionella argument från logiska (och jag har redan sagt att båda är fullt giltiga, men du måste få dem rätt).

Ta exempelvis teodicéproblemet. På ett rent emotionellt plan kan det vara ett svårt argument; kanske tycker någon att Gud som tillåter ondskan i världen inte är värdig att tillbe. Jag håller inte med om det, även om jag i svåra stunder kan sympatisera med den uppgivna känslan. Om du påstår att det föreligger ett logiskt problem tänker jag tvärt bestrida det. Kanske menar du att det råder en konflikt mellan påståendena
1. Gud är allsmäktig
2. Gud är allgod
3. Ondska finns
Men det är ett slarvigt genomfört resonemang. Till exempel utgår du ifrån att allsmäktighet innebär påverkansmöjlighet, men om människan tilldelats en fri vilja spricker det. På samma sätt utgår du ifrån att allgodhet innebär att ondska ska utrotas, men om Gud har en större plan att följa spricker även det. Detta är grundliga missar i ett slarvigt argument. Ta och snickra ihop ett genomtänkt argument nu.

"Oavsett vad så är min poäng denna: Med logiskt problem menar jag att dina argument inte har korrekt logisk struktur och inte kan motiveras logiskt. Detta har jag visat och detta är det enda som intresserar mig."

Så vilka är de logiska problemen? Det räcker inte att hundra gånger påpeka att du ser logiska brister om du inte visar dem.

"Mot bakgrund av hur du resonerar i dessa frågor, är jag nästan böjd att säga att ditt användnande av ordet teori är något av ett semantiskt missbruk i sammanhanget."

Du kanske inte noterade att det var du som skrev teori och jag som tillrättavisade?

"Det verkar snarare som om du väljer det du vill inkludera i din världsbild utan att analysera det kritiskt. Hade denna teori om gud och världen varit beroende av en logisk struktur hade den totalt raserats när du analyserat den."

Så vad har jag misslyckats med att analysera kritiskt? Var har min logiska struktur brister? Det är lustigt att du inte raserat den när du så många gånger påpekat att det är enkelt att göra.

"Det fortsätter du hävda, utan att visa det. Som sagt, gud kan vara den osynliga allsmäktiga superkraft du tror på, men i en diskussion av det här slaget är det ohållbart att endast saga det, utan att visa det. Jag har visat på logiska problem, som du inte presenterat någon lösning till. Om du har en, är jag väldigt intresserad. "

Det är nog det som är problemet; du tror att du har visat något logiskt problem när du egentligen bara har skrivit att det finns logiska problem. Och hävdar du att det är hål i min skuta är det upp till dig att visa hålet, jag kan knappast presentera varje bräda för dig för att visa att det inte finns något hål. Jag hävdar fortsatt att teodicé inte är något logiskt problem, och jag har till och med simulerat möjliga påståenden från din sida för att visa mina svar, men menar du ändå motsatsen är det självklart upp till dig att presentera det.

"Det är naturligtvis i princip omöjligt, vilket är grundskälet till varför jag är av den åsikten att man överge sådan tro på ett intellektuellt plan, och i synnerhet inte fortsätta mena att den är logisk och vetenskaplig.
Min poäng är inte att din hållning är "omöjlig" i någon slags metafysisk definitiv mening; jag säger inte att det inte KAN vara sant.
Poängen är, som sagt, att den inte kan motiveras logiskt."


Men du menar att Gud KAN finnas - har jag förstått dig rätt?

"Här har vi olika hållningar. Du hävdar något väldigt radikalt, nämligen att det är omöjligt att tänka sig universums skapelse utan det något som du kallar för gud."

Visst är det radikalt utifrån diskussionen att hävda Guds nödvändighet och bevisbördan ligger på mig när jag kommer med ett sådant påstående. Jag har därför framlagt en vetenskapligt fungerande teori för hur världen skulle kunna komma upp med Gud (vilket du säkert instämmer i) och varför Gud är nödvändig (vilket du säkert inte instämmer i), och håller du inte med mig är det då upp till dig att bevisa motsatsen.

"Vår debatt om skapelsen saknar struktur för tillfället, jag samlar ihop frågorna för att lösa det lättare. "

Ett mycket bra förslag då vi behöver få struktur i diskussionen, men du tar tillfället i akt att förvrida den. Låt mig korrigera.

"Du argumenterar för att det bara finns ett sätt att korrekt teoretisera kring världens skapelse på, att den skapades av en intelligent skapare. Dina argument liknar de som traditionellt anförs i “kalam”-argumentet.
Min poäng är INTE att din hållning är FALSK, utan att det inte finns något stöd för att tro på den och inte någon annan."


Mycket riktigt argumenterar jag utifrån någon form av det kosmologiska gudsargumentet. Jag har nog uppfattat din hållning hittills som att du faktiskt hävdat motsatsen, men vill du nu inta den andra hållningen är det givetvis bra. Jag tycker mig ha visat att vi har god anledning att tro att Gud är nödvändig. Hävdar du att jag inte presenterat det på ett bra sätt står den dig fri att kritisera.

"Det finns många problem med din hållning, som du inte förklarat.
* Hur fungerar det kausalt när en immateriell intelligens interagerar med världen?"


Vad är det för fråga - jag förstår inte vad du menar?

"* Vad är gud för typ av varelse"

Gud är en transcendent intelligens.

"Till att börja med, så finns det många konkreta vetenskapliga teoribyggen som ställer upp modeler för hur universum skapats, helt utan en "intelligent skapare".
T.ex finns en idé, mycket väl understödd om man ser efter bland publicerade artiklar på ämnet, att universums skapelse hänförs till ett tidigare universums kollaps, att universum skapas och dör i cycler., utan en en abolsut början för någon process.
Vidare finns en teori som kallas Horava-gravity, med liknande implikationer.
Forskningen kring detta är enorm, men detta räcker för min poäng. De använder sig av mycket stränga matematiska och fysikaliska koncept som definieras och räknas ut och diskuteras av en hel forskningsvärld."


Mycket intressant att läsa om. Ifall någon av dessa funderingar skulle få en solid vetenskaplig grund skulle jag gärna sätta mig in djupare i dem, men tills dess är de dessvärre för många och kortlivade för att det ska kännas som någon idé.

"När du säger att du tror din model är den enda möjliga ( eller kanske logiska, godtagbara), synes det mig vara mycket märkligt. "

Självklart beror det på vad som räknas in i min modell och jag har inte information om alla möjliga teorier. Vad jag hävdar är alltså att Guds existens är en vetenskapligt mer gångbar och trovärdig förklaring till världens existens än någon där Gud inte finns med. Jag bemöter gärna kritik du har till mina förklaringar.

"Jag har inte hittat någon forskning som börjar med att postulera en “immateriell intelligens” för att sedan fortsätta sin vetenskapliga förklaring.
Det finns inget som säger att det inte kan finnas oändliga serier med universum eller slumpprocesser (kvantmekaniska) som skapar dessa. "


Väntar du dig i detta universum finna något som förklarar förhållandena utanför universum?

"Att det skulle behövas en "ur-process", som i sin tur satts igång av en immateriell intelligens, är varken vetenskapligt eller logiskt korrekt.
*Förklaringen har ingen vetenskaplig förankring; definitioner saknas, och begreppen är endast teologisk spekulation. "


Så vilket av följande menar du?
- Den första processen hade ingen orsak, utan startade bara helt godtyckligt av sig själv.
- Det fanns ingen första process, då processerna är oändligt många och hållit på för evigt.

"*Att gud skulle undantas från kravet på "ur"-förklaring är inte logiskt motiverat; det är lika problematiskt att säga att en oändlig process eller en "ur"-process "bara är" eller helt enkelt är nödvändiga."

Eftersom förklaringen bara måste finnas utanför universum kan det röra sig om ett abstrakt objekt eller en transcendens.

"Min poäng kvarstår alltså. Gud behövs inte för att förklara universums skapelse, i synnerhet inte om man vill sluta sig till den vetenskapliga forskningen på ämnet. Denna är som sagt inte slutgiltig, men poängen är fast; det finns ingen anledning att acceptera teolgins skapelsemyt före någon annan förklaring."

Och jag menar då motsatt att det finns goda skäl att anta att Gud ligger bakom skapelsen och inga goda skäl att anta att Gud inte ligger bakom skapelsen.

"Är det gud som utför dessa handlingar?"

Vilka handlingar?

"Alla dokument har historiskt värde. Även myter är väldigt viktiga historiskt."

Onekligen, men i olika grad.
Nallen
Visningsbild
Hjälte 2 513 inlägg
0
Jag skulle inte kalla det att oscillera, men anledningen till att du får samma svar flera gånger är helt enkelt att du brister på samma punkt, nämligen just den avsaknade distinktionen mellan logiska och emotionella problem.

Vad talar du om för argument? Jag kan inte minnas att jag har konstaterat något av mina argument som ologiska, men så har jag väl fört ett antal hundra diskussioner sedan det svaret också, så påminn mig.

Nu har du missförstått något grundligt. Jag har varken dömt ut emotionell eller logisk kritik - och jag har garanterat aldrig sagt att att bara existensiella problem skulle vara giltiga då jag är människa (nu är jag visserligen bara människa, men inte ens där stämmer det). Det finns två problem på den här punkten i vårt samtal; för det första skriver du väldigt mycket OM din kritik, men har väldigt svårt att framlägga och konkretisera den, för det andra har du uppenbara problem att skilja emotionella argument från logiska (och jag har redan sagt att båda är fullt giltiga, men du måste få dem rätt).

Ta exempelvis teodicéproblemet. På ett rent emotionellt plan kan det vara ett svårt argument; kanske tycker någon att Gud som tillåter ondskan i världen inte är värdig att tillbe. Jag håller inte med om det, även om jag i svåra stunder kan sympatisera med den uppgivna känslan. Om du påstår att det föreligger ett logiskt problem tänker jag tvärt bestrida det. Kanske menar du att det råder en konflikt mellan påståendena
1. Gud är allsmäktig
2. Gud är allgod
3. Ondska finns
Men det är ett slarvigt genomfört resonemang. Till exempel utgår du ifrån att allsmäktighet innebär påverkansmöjlighet, men om människan tilldelats en fri vilja spricker det. På samma sätt utgår du ifrån att allgodhet innebär att ondska ska utrotas, men om Gud har en större plan att följa spricker även det. Detta är grundliga missar i ett slarvigt argument. Ta och snickra ihop ett genomtänkt argument nu.


Varför jag hävdar detta logiska problem är för att vi har diskuterat det, och ditt svar har inte varit logiskt. Här är mitt argument och ditt svar, notera det fetstilta:

"Okej.
Du tror på en gud som är ALLSMÄKTIG, ALLVETANDE och EVIGT GOD.
*Alltså, gud kan göra allt, han kan aktualisera alla sina önskningar eller intentioner.
*Han vet allt, han har total insikt om allt han skapar och om sig själv.
* Han är evigt god, och önskar inte något lidande."

Förvisso inte den beskrivning jag hade givit, men en korrekt tolkning av min tro, och premisser vi kan använda oss av i vår diskussion.

"( Alla dessa egenskaper är uppenbart antropocentriska/morfa fantasier,egen onödig anmärkning )"

Absolut en gnutta antropocentriska och antropomorfa perspektiv, även om det inte stämmer riktigt hela vägen, men absolut inte fantasier. Som du säger, egna onödiga anmärkningar.

"Om man ser på vår värld, så ser man att lidande existerar, i många former. Människors handlande, biologiska strukturer och naturkrafter orsakar enormt lidande varje dag, för religiösa och icke religiösa.
Vad innebär då detta? Vad betyder detta i en värld som skapades av ovanstående gud?"

En liten sväng in mot kvarteret teodicé. Men varför inte...

Det säger inte speciellt mycket om Gud utan tillhörande utveckling och förklaring. Du målar nämligen upp helt riktiga premisser och helt riktiga slutsatser, men inte fullständiga och inte sammanhängande. Vill du diskutera storslagenheten föreslår jag att vi begrundar Guds storslagenhet, vill du diskutera vår destruktivitet föreslår jag att vi diskuterar den fria vilja som möjliggör den. Som teismkritiker måste du förstås göra precis tvärt om, vilket är helt tillåtet, men sällan speciellt konstruktivt.

Du inser väl förresten att du till slut kommer sitta med samma gamla otillfredsställande men fullt fungerande svar i knäet?

"Det uppstår ett logiskt problem. Denna gud hade nämligen, om han velat, kunnat skapa en värld med fria varelser som inte orsakar lidande,en värld som dessutom inte innehåller så oerhört mycket "naturligt" lidande i form av genetiska defekter och naturkatastrofer."

Det du gör är något typiskt mänskligt i förhållningssättet till det större, nämligen att målar upp premisserna för något du själv inte kan. Jag sysslar en hel del med programmering och hjälper folk med saker och ting relaterade till det. Ibland ber människor en om sådant som är omöjligt (eller omöjligt såvitt jag vet) att göra, men när jag säger att det inte går ger de sig inte. "Du kunde ju göra det där, då måste det här vara mycket enklare" eller "sätt bara ihop det här med det där" är väldigt enkelt att säga när man bara ser (eller tror sig se) resultaten.

Jag säger inte att Gud har för dålig kunskap för att klara det, och absolut inte att Gud skulle vara lika begränsad som min programmering. Vad jag säger är att det är väldigt svårt att få en överblick nerifrån; att tala över sin egen förmåga; att uttala sig om det man själv inte har kunskap i.

Gud kan gör allt du ber om, men till skillnad från dig ser Gud konsekvenserna av det. Och ja, Gud bestämmer konsekvenserna också, något som också går dig över huvudet. Vi kan inte uttala oss om vad Gud bör göra utifrån sin allsmäktighet eftersom vi inte förstår allsmäktigheten.

"Vad finns då att göra? Det finns ett par olika slags svar. Det svar som du har framlagt, har inte varit ett svar som fungerar logiskt i argumentet, utan ett annat slags svar. Du hänvisar till människans ( och då också min ) begränsning, och hur den förklarar hur vi inte kan förstå gud och hans interaktion med världen.
Det må vara sant eller inte, men det hjälper inte mycket till med att motsäga det logiska problemet."

Och det har du helt rätt i - det hjälper oss inte det minsta, det kommer inte med något som utvecklar våra tankar eller ger oss förståelse. Jag är redan när frågan kommer upp medveten om att jag inte kommer kunna ge dig ett svar som är mer tillfredsställande, och tro mig när jag säger att jag beklagar det djupt. Jag kan bara ge dig svaret som det är, den rätta lösningen i frågan, men det enda den kommer göra är att hindra frågan från att stå obesvarad.

Det du kan göra är att på något sätt argumentera mot svaret, men jag betvivlar att det går något vidare.””


Alltså. Jag tolkade som att du höll med om att det inte fanns något logiskt svar, att svaret snarare handlade om gudsbilden och om att helt enkelt tro på guds godhet i denna fråga. Ett emotionellt och religiöst svar som jag inte har något emot, jag ser definitivt ett djup i det. Människans blickfång är inte alltid det största. Dock så är det, som sagt, inte ett stringent logiskt svar.

Visst är det radikalt utifrån diskussionen att hävda Guds nödvändighet och bevisbördan ligger på mig när jag kommer med ett sådant påstående. Jag har därför framlagt en vetenskapligt fungerande teori för hur världen skulle kunna komma upp med Gud (vilket du säkert instämmer i) och varför Gud är nödvändig (vilket du säkert inte instämmer i), och håller du inte med mig är det då upp till dig att bevisa motsatsen.


Hur den kan vara vetenskapligt fungerande när gud är ett totalt diffust begrepp vars handlingar inte på något sätt vetenskapligt förklarats ser jag inte. Det är en tes, men inte en giltig vetenskaplig tes. Den skulle inte hålla som vetenskaplig publikation.

Vad är det för fråga - jag förstår inte vad du menar?


Om du påstår att din version av det kosmologiska argumentet är en vetenskapligt hållbar teori, måste du kunna förklara dina termer och ge en vetenskaplig förklaring av dem. Du talar om att en immateriell eller transcendent intelligens skapar ett helt universum. Om detta är din teori, måste du kunna förklara hur detta skulle fungera, hur en immateriell intelligens fungerar och vad det är för något, hur den kan skapa världar och interagera med sin materiella skapelse.


Mycket intressant att läsa om. Ifall någon av dessa funderingar skulle få en solid vetenskaplig grund skulle jag gärna sätta mig in djupare i dem, men tills dess är de dessvärre för många och kortlivade för att det ska kännas som någon idé.


De är vetenskapliga hypoteser, med komplicerande bakomliggande matematiska definitioner och fysikaliska exempel. De är publicerade av vetenskapsmän på universitet över hela världen. Vad menar du med "funderingar"? Om långa vetenskapliga avhandlingar kan lämnas utan avseende i sammanhanget, hur ser du då på din teistiska version? Är den mer vetenskaplig än dessa "funderingar"?

Vetenskapen ligger framför dig, jag har skickat avhandlingarna, det finns många fler länkar.


Väntar du dig i detta universum finna något som förklarar förhållandena utanför universum?


Jag väntar mig vetenskapliga förklaringar och definitioner av teorier som påstås vara vetenskapliga. Att den trandscendenta intelligensen gud satte skapade världen är inte någon vetenskapliga förklaring.

Så vilket av följande menar du?
- Den första processen hade ingen orsak, utan startade bara helt godtyckligt av sig själv.
- Det fanns ingen första process, då processerna är oändligt många och hållit på för evigt.


Jag menar det som fysiker föreslagit. En oändlig regress av universa, linjärt eller cykliskt, eller en start som möjligen är att beskriva som slumpmässigt (matematiskt) "godtycklig", på ett liknande sätt som kvantprocesser kan vara det.
Notera, ingen av dessa är slutgiltiga svar. Men, de är vetenskapliga teorier, och inte teologiska idéer.


Eftersom förklaringen bara måste finnas utanför universum kan det röra sig om ett abstrakt objekt eller en transcendens.


Den principen synes mig vara endast teologisk. Den återfinns inte i vetenskapliga teorier. Vad innebär "utanför universum"? Att det måste vara så synes som sagt endast vara en teologisk ( kanske snarare apolegetisk ) princip, snarare än en logisk eller vetenskaplig. Behöver man inte förklara gud? Uppstod gud "godtyckligt"?

Hur ett abstrakt objekt, eller en transcendens, skulle vara beskaffade och hur de skulle interagera och skapa ting har du inte föklarat eller definierat.


Visst är det radikalt utifrån diskussionen att hävda Guds nödvändighet och bevisbördan ligger på mig när jag kommer med ett sådant påstående. Jag har därför framlagt en vetenskapligt fungerande teori för hur världen skulle kunna komma upp med Gud (vilket du säkert instämmer i) och varför Gud är nödvändig (vilket du säkert inte instämmer i), och håller du inte med mig är det då upp till dig att bevisa motsatsen.


Hur den kan vara vetenskapligt fungerande när gud är ett totalt diffust begrepp vars handlingar inte på något sätt vetenskapligt förklarats ser jag inte. Det är en tes, men inte en giltig vetenskaplig tes. Den skulle inte hålla som vetenskaplig publikation.

Vad är det för fråga - jag förstår inte vad du menar?


Om du påstår att din version av det kosmologiska argumentet är en vetenskapligt hållbar teori, måste du kunna förklara dina termer och ge en vetenskaplig förklaring av dem. Du talar om att en immateriell eller transcendent intelligens skapar ett helt universum. Om detta är din teori, måste du kunna förklara hur detta skulle fungera, hur en immateriell intelligens fungerar och vad det är för något, hur den kan skapa världar och interagera med sin materiella skapelse.


Mycket intressant att läsa om. Ifall någon av dessa funderingar skulle få en solid vetenskaplig grund skulle jag gärna sätta mig in djupare i dem, men tills dess är de dessvärre för många och kortlivade för att det ska kännas som någon idé.


De är vetenskapliga hypoteser, med komplicerande bakomliggande matematiska definitioner och fysikaliska exempel. De är publicerade av vetenskapsmän på universitet över hela världen. Vad menar du med "funderingar"? Om långa vetenskapliga avhandlingar kan lämnas utan avseende i sammanhanget, hur ser du då på din teistiska version? Är den mer vetenskaplig än dessa "funderingar"? Detta är den intressanta vetenskapliga/filosofiska debatten i ämnet, den debatt och forskning som faktiskt ämnar att systematisera ett möjligt svar på denna svåra fråga; teologin står ( för tillfället ) helt utanför detta.

Vetenskapen ligger framför dig, jag har skickat avhandlingarna, det finns många fler länkar.


Väntar du dig i detta universum finna något som förklarar förhållandena utanför universum?


Jag väntar mig vetenskapliga förklaringar och definitioner av teorier som påstås vara vetenskapliga. Att den trandscendenta intelligensen gud satte skapade världen är inte någon vetenskapliga förklaring.

Så vilket av följande menar du?
- Den första processen hade ingen orsak, utan startade bara helt godtyckligt av sig själv.
- Det fanns ingen första process, då processerna är oändligt många och hållit på för evigt.


Jag menar det som fysiker föreslagit. En oändlig regress av universa, linjärt eller cykliskt, eller en start som möjligen är att beskriva som slumpmässigt (matematiskt) "godtycklig", på ett liknande sätt som kvantprocesser kan vara det.
Notera, ingen av dessa är slutgiltiga svar. Men, de är vetenskapliga teorier, och inte teologiska idéer.


Eftersom förklaringen bara måste finnas utanför universum kan det röra sig om ett abstrakt objekt eller en transcendens.


Den principen synes mig vara endast teologisk. Den återfinns inte i vetenskapliga teorier. Vad innebär "utanför universum"? Att det måste vara så synes som sagt endast vara en teologisk ( kanske snarare apolegetisk ) princip, snarare än en logisk eller vetenskaplig. Behöver man inte förklara gud? Uppstod gud "godtyckligt"?

Hur ett abstrakt objekt, eller en transcendens, skulle vara beskaffade och hur de skulle interagera och skapa ting har du inte föklarat eller definierat.


Och jag menar då motsatt att det finns goda skäl att anta att Gud ligger bakom skapelsen och inga goda skäl att anta att Gud inte ligger bakom skapelsen.


Denna fråga behandlas förvisso ovan, men jag vill ännu en gång påpeka hur komplett ovetenskapligt det är att sätta in gud, okänd, osedd,omätbar och odefinierbar, som förklaring för något. Det är helt enkelt vetenskapligt ohanterligt.

Att presentera skäl mot negerande satser är, i synnerhet här, meningslöst. Goda skäl mot att gud skulle "ligga bakom skapelsen" är inte meningsfullt att presentera; det som skall uppnås är en diskussion kring de vetenskapliga alternativen.

Vilka handlingar?


De mordiska handlingar gud företar sig enligt bibeln.


[/svar]

Ingen status

Nallen
Visningsbild
Hjälte 2 513 inlägg
0

Svar till MER [Gå till post]:
Jag skulle inte kalla det att oscillera, men anledningen till att du får samma svar flera gånger är helt enkelt att du brister på samma punkt, nämligen just den avsaknade distinktionen mellan logiska och emotionella problem.

Vad talar du om för argument? Jag kan inte minnas att jag har konstaterat något av mina argument som ologiska, men så har jag väl fört ett antal hundra diskussioner sedan det svaret också, så påminn mig.

Nu har du missförstått något grundligt. Jag har varken dömt ut emotionell eller logisk kritik - och jag har garanterat aldrig sagt att att bara existensiella problem skulle vara giltiga då jag är människa (nu är jag visserligen bara människa, men inte ens där stämmer det). Det finns två problem på den här punkten i vårt samtal; för det första skriver du väldigt mycket OM din kritik, men har väldigt svårt att framlägga och konkretisera den, för det andra har du uppenbara problem att skilja emotionella argument från logiska (och jag har redan sagt att båda är fullt giltiga, men du måste få dem rätt).

Ta exempelvis teodicéproblemet. På ett rent emotionellt plan kan det vara ett svårt argument; kanske tycker någon att Gud som tillåter ondskan i världen inte är värdig att tillbe. Jag håller inte med om det, även om jag i svåra stunder kan sympatisera med den uppgivna känslan. Om du påstår att det föreligger ett logiskt problem tänker jag tvärt bestrida det. Kanske menar du att det råder en konflikt mellan påståendena
1. Gud är allsmäktig
2. Gud är allgod
3. Ondska finns
Men det är ett slarvigt genomfört resonemang. Till exempel utgår du ifrån att allsmäktighet innebär påverkansmöjlighet, men om människan tilldelats en fri vilja spricker det. På samma sätt utgår du ifrån att allgodhet innebär att ondska ska utrotas, men om Gud har en större plan att följa spricker även det. Detta är grundliga missar i ett slarvigt argument. Ta och snickra ihop ett genomtänkt argument nu.


Varför jag hävdar detta logiska problem är för att vi har diskuterat det, och ditt svar har inte varit logiskt. Här är mitt argument och ditt svar, notera det fetstilta:

"Okej.
Du tror på en gud som är ALLSMÄKTIG, ALLVETANDE och EVIGT GOD.
*Alltså, gud kan göra allt, han kan aktualisera alla sina önskningar eller intentioner.
*Han vet allt, han har total insikt om allt han skapar och om sig själv.
* Han är evigt god, och önskar inte något lidande."

Förvisso inte den beskrivning jag hade givit, men en korrekt tolkning av min tro, och premisser vi kan använda oss av i vår diskussion.

"( Alla dessa egenskaper är uppenbart antropocentriska/morfa fantasier,egen onödig anmärkning )"

Absolut en gnutta antropocentriska och antropomorfa perspektiv, även om det inte stämmer riktigt hela vägen, men absolut inte fantasier. Som du säger, egna onödiga anmärkningar.

"Om man ser på vår värld, så ser man att lidande existerar, i många former. Människors handlande, biologiska strukturer och naturkrafter orsakar enormt lidande varje dag, för religiösa och icke religiösa.
Vad innebär då detta? Vad betyder detta i en värld som skapades av ovanstående gud?"

En liten sväng in mot kvarteret teodicé. Men varför inte...

Det säger inte speciellt mycket om Gud utan tillhörande utveckling och förklaring. Du målar nämligen upp helt riktiga premisser och helt riktiga slutsatser, men inte fullständiga och inte sammanhängande. Vill du diskutera storslagenheten föreslår jag att vi begrundar Guds storslagenhet, vill du diskutera vår destruktivitet föreslår jag att vi diskuterar den fria vilja som möjliggör den. Som teismkritiker måste du förstås göra precis tvärt om, vilket är helt tillåtet, men sällan speciellt konstruktivt.

Du inser väl förresten att du till slut kommer sitta med samma gamla otillfredsställande men fullt fungerande svar i knäet?

"Det uppstår ett logiskt problem. Denna gud hade nämligen, om han velat, kunnat skapa en värld med fria varelser som inte orsakar lidande,en värld som dessutom inte innehåller så oerhört mycket "naturligt" lidande i form av genetiska defekter och naturkatastrofer."

Det du gör är något typiskt mänskligt i förhållningssättet till det större, nämligen att målar upp premisserna för något du själv inte kan. Jag sysslar en hel del med programmering och hjälper folk med saker och ting relaterade till det. Ibland ber människor en om sådant som är omöjligt (eller omöjligt såvitt jag vet) att göra, men när jag säger att det inte går ger de sig inte. "Du kunde ju göra det där, då måste det här vara mycket enklare" eller "sätt bara ihop det här med det där" är väldigt enkelt att säga när man bara ser (eller tror sig se) resultaten.

Jag säger inte att Gud har för dålig kunskap för att klara det, och absolut inte att Gud skulle vara lika begränsad som min programmering. Vad jag säger är att det är väldigt svårt att få en överblick nerifrån; att tala över sin egen förmåga; att uttala sig om det man själv inte har kunskap i.

Gud kan gör allt du ber om, men till skillnad från dig ser Gud konsekvenserna av det. Och ja, Gud bestämmer konsekvenserna också, något som också går dig över huvudet. Vi kan inte uttala oss om vad Gud bör göra utifrån sin allsmäktighet eftersom vi inte förstår allsmäktigheten.

"Vad finns då att göra? Det finns ett par olika slags svar. Det svar som du har framlagt, har inte varit ett svar som fungerar logiskt i argumentet, utan ett annat slags svar. Du hänvisar till människans ( och då också min ) begränsning, och hur den förklarar hur vi inte kan förstå gud och hans interaktion med världen.
Det må vara sant eller inte, men det hjälper inte mycket till med att motsäga det logiska problemet."

Och det har du helt rätt i - det hjälper oss inte det minsta, det kommer inte med något som utvecklar våra tankar eller ger oss förståelse. Jag är redan när frågan kommer upp medveten om att jag inte kommer kunna ge dig ett svar som är mer tillfredsställande, och tro mig när jag säger att jag beklagar det djupt. Jag kan bara ge dig svaret som det är, den rätta lösningen i frågan, men det enda den kommer göra är att hindra frågan från att stå obesvarad.

Det du kan göra är att på något sätt argumentera mot svaret, men jag betvivlar att det går något vidare.””


Alltså. Jag tolkade som att du höll med om att det inte fanns något logiskt svar, att svaret snarare handlade om gudsbilden och om att helt enkelt tro på guds godhet i denna fråga. Ett emotionellt och religiöst svar som jag inte har något emot, jag ser definitivt ett djup i det. Människans blickfång är inte alltid det största. Dock så är det, som sagt, inte ett stringent logiskt svar.

Visst är det radikalt utifrån diskussionen att hävda Guds nödvändighet och bevisbördan ligger på mig när jag kommer med ett sådant påstående. Jag har därför framlagt en vetenskapligt fungerande teori för hur världen skulle kunna komma upp med Gud (vilket du säkert instämmer i) och varför Gud är nödvändig (vilket du säkert inte instämmer i), och håller du inte med mig är det då upp till dig att bevisa motsatsen.


Hur den kan vara vetenskapligt fungerande när gud är ett totalt diffust begrepp vars handlingar inte på något sätt vetenskapligt förklarats ser jag inte. Det är en tes, men inte en giltig vetenskaplig tes. Den skulle inte hålla som vetenskaplig publikation.

Vad är det för fråga - jag förstår inte vad du menar?


Om du påstår att din version av det kosmologiska argumentet är en vetenskapligt hållbar teori, måste du kunna förklara dina termer och ge en vetenskaplig förklaring av dem. Du talar om att en immateriell eller transcendent intelligens skapar ett helt universum. Om detta är din teori, måste du kunna förklara hur detta skulle fungera, hur en immateriell intelligens fungerar och vad det är för något, hur den kan skapa världar och interagera med sin materiella skapelse.


Mycket intressant att läsa om. Ifall någon av dessa funderingar skulle få en solid vetenskaplig grund skulle jag gärna sätta mig in djupare i dem, men tills dess är de dessvärre för många och kortlivade för att det ska kännas som någon idé.


De är vetenskapliga hypoteser, med komplicerande bakomliggande matematiska definitioner och fysikaliska exempel. De är publicerade av vetenskapsmän på universitet över hela världen. Vad menar du med "funderingar"? Om långa vetenskapliga avhandlingar kan lämnas utan avseende i sammanhanget, hur ser du då på din teistiska version? Är den mer vetenskaplig än dessa "funderingar"?

Vetenskapen ligger framför dig, jag har skickat avhandlingarna, det finns många fler länkar.


Väntar du dig i detta universum finna något som förklarar förhållandena utanför universum?


Jag väntar mig vetenskapliga förklaringar och definitioner av teorier som påstås vara vetenskapliga. Att den trandscendenta intelligensen gud satte skapade världen är inte någon vetenskapliga förklaring.

Så vilket av följande menar du?
- Den första processen hade ingen orsak, utan startade bara helt godtyckligt av sig själv.
- Det fanns ingen första process, då processerna är oändligt många och hållit på för evigt.


Jag menar det som fysiker föreslagit. En oändlig regress av universa, linjärt eller cykliskt, eller en start som möjligen är att beskriva som slumpmässigt (matematiskt) "godtycklig", på ett liknande sätt som kvantprocesser kan vara det.
Notera, ingen av dessa är slutgiltiga svar. Men, de är vetenskapliga teorier, och inte teologiska idéer.


Eftersom förklaringen bara måste finnas utanför universum kan det röra sig om ett abstrakt objekt eller en transcendens.


Den principen synes mig vara endast teologisk. Den återfinns inte i vetenskapliga teorier. Vad innebär "utanför universum"? Att det måste vara så synes som sagt endast vara en teologisk ( kanske snarare apolegetisk ) princip, snarare än en logisk eller vetenskaplig. Behöver man inte förklara gud? Uppstod gud "godtyckligt"?

Hur ett abstrakt objekt, eller en transcendens, skulle vara beskaffade och hur de skulle interagera och skapa ting har du inte föklarat eller definierat.


Visst är det radikalt utifrån diskussionen att hävda Guds nödvändighet och bevisbördan ligger på mig när jag kommer med ett sådant påstående. Jag har därför framlagt en vetenskapligt fungerande teori för hur världen skulle kunna komma upp med Gud (vilket du säkert instämmer i) och varför Gud är nödvändig (vilket du säkert inte instämmer i), och håller du inte med mig är det då upp till dig att bevisa motsatsen.


Hur den kan vara vetenskapligt fungerande när gud är ett totalt diffust begrepp vars handlingar inte på något sätt vetenskapligt förklarats ser jag inte. Det är en tes, men inte en giltig vetenskaplig tes. Den skulle inte hålla som vetenskaplig publikation.

Vad är det för fråga - jag förstår inte vad du menar?


Om du påstår att din version av det kosmologiska argumentet är en vetenskapligt hållbar teori, måste du kunna förklara dina termer och ge en vetenskaplig förklaring av dem. Du talar om att en immateriell eller transcendent intelligens skapar ett helt universum. Om detta är din teori, måste du kunna förklara hur detta skulle fungera, hur en immateriell intelligens fungerar och vad det är för något, hur den kan skapa världar och interagera med sin materiella skapelse.


Mycket intressant att läsa om. Ifall någon av dessa funderingar skulle få en solid vetenskaplig grund skulle jag gärna sätta mig in djupare i dem, men tills dess är de dessvärre för många och kortlivade för att det ska kännas som någon idé.


De är vetenskapliga hypoteser, med komplicerande bakomliggande matematiska definitioner och fysikaliska exempel. De är publicerade av vetenskapsmän på universitet över hela världen. Vad menar du med "funderingar"? Om långa vetenskapliga avhandlingar kan lämnas utan avseende i sammanhanget, hur ser du då på din teistiska version? Är den mer vetenskaplig än dessa "funderingar"? Detta är den intressanta vetenskapliga/filosofiska debatten i ämnet, den debatt och forskning som faktiskt ämnar att systematisera ett möjligt svar på denna svåra fråga; teologin står ( för tillfället ) helt utanför detta.

Vetenskapen ligger framför dig, jag har skickat avhandlingarna, det finns många fler länkar.


Väntar du dig i detta universum finna något som förklarar förhållandena utanför universum?


Jag väntar mig vetenskapliga förklaringar och definitioner av teorier som påstås vara vetenskapliga. Att den trandscendenta intelligensen gud satte skapade världen är inte någon vetenskapliga förklaring.

Så vilket av följande menar du?
- Den första processen hade ingen orsak, utan startade bara helt godtyckligt av sig själv.
- Det fanns ingen första process, då processerna är oändligt många och hållit på för evigt.


Jag menar det som fysiker föreslagit. En oändlig regress av universa, linjärt eller cykliskt, eller en start som möjligen är att beskriva som slumpmässigt (matematiskt) "godtycklig", på ett liknande sätt som kvantprocesser kan vara det.
Notera, ingen av dessa är slutgiltiga svar. Men, de är vetenskapliga teorier, och inte teologiska idéer.


Eftersom förklaringen bara måste finnas utanför universum kan det röra sig om ett abstrakt objekt eller en transcendens.


Den principen synes mig vara endast teologisk. Den återfinns inte i vetenskapliga teorier. Vad innebär "utanför universum"? Att det måste vara så synes som sagt endast vara en teologisk ( kanske snarare apolegetisk ) princip, snarare än en logisk eller vetenskaplig. Behöver man inte förklara gud? Uppstod gud "godtyckligt"?

Hur ett abstrakt objekt, eller en transcendens, skulle vara beskaffade och hur de skulle interagera och skapa ting har du inte föklarat eller definierat.


Och jag menar då motsatt att det finns goda skäl att anta att Gud ligger bakom skapelsen och inga goda skäl att anta att Gud inte ligger bakom skapelsen.


Denna fråga behandlas förvisso ovan, men jag vill ännu en gång påpeka hur komplett ovetenskapligt det är att sätta in gud, okänd, osedd,omätbar och odefinierbar, som förklaring för något. Det är helt enkelt vetenskapligt ohanterligt.

Att presentera skäl mot negerande satser är, i synnerhet här, meningslöst. Goda skäl mot att gud skulle "ligga bakom skapelsen" är inte meningsfullt att presentera; det som skall uppnås är en diskussion kring de vetenskapliga alternativen.

Vilka handlingar?


De mordiska handlingar gud företar sig enligt bibeln.


Ingen status

MER
Visningsbild
P 33 Mölndal Hjälte 3 305 inlägg
1
Svar till Nallen [Gå till post]:
Känns lite rörigt med citat och vår tidigare konversation utan riktiga markeringar vad som är vad, men jag ska försöka svara på det du skriver, så får du anmärka och skriva igen.

"Alltså. Jag tolkade som att du höll med om att det inte fanns något logiskt svar, att svaret snarare handlade om gudsbilden och om att helt enkelt tro på guds godhet i denna fråga. Ett emotionellt och religiöst svar som jag inte har något emot, jag ser definitivt ett djup i det. Människans blickfång är inte alltid det största. Dock så är det, som sagt, inte ett stringent logiskt svar. "

I filosofi talar man sällan om fullständiga bevis, utan om goda argument. Om vi nu diskuterar teodicéproblemet så förutsätter jag att vi får betrakta det som ett argument från din sida - att ondskan i världen skulle tala emot Guds existens. Talar vi om det logiska argumentet är det en fråga om huruvida Guds natur definitionsmässigt skulle strida mot den värld vi faktiskt lever i, och i absoluteter är det då frågan om huruvida ditt argument garanterar att Gud inte finns. Alltså, mitt uppdrag är att hitta någon möjlig förklaring som fungerar, vilket jag tycker mig ha gjort i de två delarna du missar (nämligen att allsmäktigheten inte nödvändigtvis skulle betyda att Gud kan göra allt tänkbart och otänkbart, samt att allgodheten inte nödvändigtvis innebär att vi bara skulle få goda saker). Det skulle fortfarande kunna vara ett bra argument, exempelvis om mina avvärjningar är extremt osannolika, eller som ett emotionellt problem. På det strikt logiska planet ser jag inga problem med att avvärja teodicéproblemet och jag tycker mig ha givit ett fullgott svar, om än förstås kortfattat. På det emotionella planet kan det vara svårare; även jag faller ibland ned på knä och frågar Gud varför. Det är just det jag menar med att jag inte kan ge ett fullt tillfredsställande svar - det kommer alltid gnaga oss.

"Hur den kan vara vetenskapligt fungerande när gud är ett totalt diffust begrepp vars handlingar inte på något sätt vetenskapligt förklarats ser jag inte. Det är en tes, men inte en giltig vetenskaplig tes. Den skulle inte hålla som vetenskaplig publikation. "

För en vetenskaplig publikation hade jag troligtvis behövt argumentera mot konkurrerande teser, vilket jag väl inte gjorde där. Och känner du att Gud är ett diffust begrepp kan vi ägna oss åt att definiera det.

"Om du påstår att din version av det kosmologiska argumentet är en vetenskapligt hållbar teori, måste du kunna förklara dina termer och ge en vetenskaplig förklaring av dem. Du talar om att en immateriell eller transcendent intelligens skapar ett helt universum. Om detta är din teori, måste du kunna förklara hur detta skulle fungera, hur en immateriell intelligens fungerar och vad det är för något, hur den kan skapa världar och interagera med sin materiella skapelse. "

Min version av det kosmologiska gudsargumentet är ingen teori, utan just ett argument, men visst stödjer den något som kan kallas en teori. I all korthet handlar det bara om det klassiska
1. Allt som börjat existera har en orsak.
2. Universum började existera.
3. Universum har en orsak.

Att sedan behöva ge en bakomliggande förklaring är felriktat och ett vanligt missförstånd. Om bevisen pekar på att Gud finns måste vi inte visa förklaringen till Gud för att Gud skall fungera som förklaring, på samma sätt som en arkeolog inte måste bevisa hur indianer tog sig till Antarktis om hen påträffar lämningar och goda argument för att de varit där. Det enda viktiga är att det är rent möjligt, vilket är en annan fråga.

"Om långa vetenskapliga avhandlingar kan lämnas utan avseende i sammanhanget, hur ser du då på din teistiska version?"

Det är min tes jag driver - sedan är det fullt möjligt att andra teser också stämmer. Men liksom jag inte kan förvänta mig att min tes behandlas som en trovärdig teori utan att jag visar det kan inte heller de, och det gäller oavsett auktoritet. :)

"Jag menar det som fysiker föreslagit. En oändlig regress av universa, linjärt eller cykliskt, eller en start som möjligen är att beskriva som slumpmässigt (matematiskt) "godtycklig", på ett liknande sätt som kvantprocesser kan vara det.
Notera, ingen av dessa är slutgiltiga svar. Men, de är vetenskapliga teorier, och inte teologiska idéer."


Med tanke på att oändliga cykler är omöjliga i den fysiska världen skulle jag säga att de är ganska dåliga teorier...

"Behöver man inte förklara gud? Uppstod gud "godtyckligt"?"

Såsom det kosmologiska gudsargumentet poängterar är det endast sådant som börjat existera som kräver en orsak, och eftersom Gud inte börjat existera krävs ingen orsak.

"Att presentera skäl mot negerande satser är, i synnerhet här, meningslöst. Goda skäl mot att gud skulle "ligga bakom skapelsen" är inte meningsfullt att presentera; det som skall uppnås är en diskussion kring de vetenskapliga alternativen. "

Jag har faktiskt stor sympati med att du ser det på det viset. För att du ska få grund att diskutera min teori hoppas jag du läser in mina argument och bemöter dem strikt logiskt, då jag menar att de faktiskt är giltiga argument.

"De mordiska handlingar gud företar sig enligt bibeln. "

Nu svarar du på din egen fråga. Jag skulle kunna ge dig ett svar, men jag vill vara tydlig och specifik, så du får gärna exemplifiera, så kan vi sedan gå igenom vad som kan tänkas innebära att "utföra" och svara på huruvida Gud har gjort det.
Nallen
Visningsbild
Hjälte 2 513 inlägg
0

Svar till MER [Gå till post]:

I filosofi talar man sällan om fullständiga bevis, utan om goda argument. Om vi nu diskuterar teodicéproblemet så förutsätter jag att vi får betrakta det som ett argument från din sida - att ondskan i världen skulle tala emot Guds existens. Talar vi om det logiska argumentet är det en fråga om huruvida Guds natur definitionsmässigt skulle strida mot den värld vi faktiskt lever i, och i absoluteter är det då frågan om huruvida ditt argument garanterar att Gud inte finns. Alltså, mitt uppdrag är att hitta någon möjlig förklaring som fungerar, vilket jag tycker mig ha gjort i de två delarna du missar (nämligen att allsmäktigheten inte nödvändigtvis skulle betyda att Gud kan göra allt tänkbart och otänkbart, samt att allgodheten inte nödvändigtvis innebär att vi bara skulle få goda saker). Det skulle fortfarande kunna vara ett bra argument, exempelvis om mina avvärjningar är extremt osannolika, eller som ett emotionellt problem. På det strikt logiska planet ser jag inga problem med att avvärja teodicéproblemet och jag tycker mig ha givit ett fullgott svar, om än förstås kortfattat. På det emotionella planet kan det vara svårare; även jag faller ibland ned på knä och frågar Gud varför. Det är just det jag menar med att jag inte kan ge ett fullt tillfredsställande svar - det kommer alltid gnaga oss.


Om man ändrar på förutsättningarna för argumentet, så blir frågan en annan. I det ursprungliga argumentet gick du med på alla premisser, vilka klargjorde guds egenskaper.
Om du ändrar förutsättningarna och säger att allsmäktighet inte innebär att gud kan åstadkomma vad han så önskar, samt att allgodhet kan inkludera skapandet av en värld där varelserna som omfattas av denna allgodhet får lida obeskrivligt mycket, så uppstår en annan fråga och ett annat logiskt problem.

Den är i så fall intressant, men jag är osäker på hur du i så fall betraktar gud och guds egenskaper; han är allsmäktig, men kan inte göra det fullt tänkbara i att skapa en värld med varelser vars inre egenskaper och livsbetingelser INTE innebär krig, tortyr, pest och olycka?

Redan idag kan vi begränsade människor teoretisera, och ibland experimentera, på hur man kan alterara människans moraliska egenskaper, med substanser, utbildning, politiska system och psykologiska behandlingar. Vi kan framställa teorier om vad som gör oss lyckliga, vad som leder till krig, hur en värld kan se ut utan konflikt och olycka och varför människor begår brott.

Skulle inte den allsmäktige, allvetande och allgode guden kunna skapa en helt fredlig och lycklig värld, i så fall? Är han helt handfallen inför denna uppgift? Hur är detta möjligt? Det framstår som ett orealistiskt argument, och blir än tommare och mer problematiskt då, naturligtvis, gud själv är helt tyst och osynlig i frågan.

För en vetenskaplig publikation hade jag troligtvis behövt argumentera mot konkurrerande teser, vilket jag väl inte gjorde där. Och känner du att Gud är ett diffust begrepp kan vi ägna oss åt att definiera det.


Problemet är att det inte är vetenskapligt. Om jag säger att det finns 3 gudar, och att de har egenskaperna X, Y och Z, finns inget att argumentera emot, mäta, analysera eller undersöka som kan motsäga detta. Du får gärna presentera din definition av gud, men det blir lätt en meningslös excersis. Det är helt enkelt inte vetenskap, utan religion, vilket har varit min genomgående tes.

Min version av det kosmologiska gudsargumentet är ingen teori, utan just ett argument, men visst stödjer den något som kan kallas en teori. I all korthet handlar det bara om det klassiska
1. Allt som börjat existera har en orsak.
2. Universum började existera.
3. Universum har en orsak.

Att sedan behöva ge en bakomliggande förklaring är felriktat och ett vanligt missförstånd. Om bevisen pekar på att Gud finns måste vi inte visa förklaringen till Gud för att Gud skall fungera som förklaring, på samma sätt som en arkeolog inte måste bevisa hur indianer tog sig till Antarktis om hen påträffar lämningar och goda argument för att de varit där. Det enda viktiga är att det är rent möjligt, vilket är en annan fråga.



Min tes har genomgående varit den att det inte finns någon som helst vetenskaplig rationell grund att basera sin kristna tro på, så det är enligt den jag svarar på de olika delfrågorna.

För det första, så är detta inte ett vetenskapligt argument. Att man inte skulle behöva presentera bakomliggande förklaringar, är att vända ryggen åt vetenskapen. Jag länkade till vetenskapliga publikationer som behandlar dessa frågor, där det är otänkbart att påstå att det är ett "missförstånd" att man skulle behövs bakomliggande förklaringar. Dessa verkade du helt ointresserad av.

Alla premisser du använder, måste understödjas för att vara intressanta. Det finns en anledning till att man inte använder det kosmologiska gudsbeviset i vetenskapliga publikationer, nämligen detta: det är inte ett vetenskapligt argument.


Det är min tes jag driver - sedan är det fullt möjligt att andra teser också stämmer. Men liksom jag inte kan förvänta mig att min tes behandlas som en trovärdig teori utan att jag visar det kan inte heller de, och det gäller oavsett auktoritet. :)


Med tanke på att oändliga cykler är omöjliga i den fysiska världen skulle jag säga att de är ganska dåliga teorier...


Jag ser ett problem i att du inte verkar ta debatten på ett alltför stort allvar. Om du ens hade klickat på någon av de länkarna jag skickade, så hade du sett att just denna fråga avhandlas. Det finns massvis med debatt på det här ämnet. Oändligheten, kausaliteten, universums skapelse och relationen mellan dessa är på intet sätt avgjord.
Att universum skulle ha "börjat att existera", är inte allmänt accepterat.
Att allt som existerar har en orsak är inte allmänt accepterat.
Att det ens är logiskt möjligt med en immateriell intelligens som överskrider tid och rum, är idag endast fiktion; och ditt argument presenterade inte ett enda skäl för någon av premisserna.

Såsom det kosmologiska gudsargumentet poängterar är det endast sådant som börjat existera som kräver en orsak, och eftersom Gud inte börjat existera krävs ingen orsak.


Problemet är att denna premiss inte har något stöd vetenskapligt. Vad universums existens korrekt skall benämnas som är som sagt en öppen fråga. Vad innebär "börja att existera"? Singulariteten (vars vetenskapliga stöd och uppbyggnad inte är helt oomtvistad) skulle kunna sägas inte ha börjat existera, och i så fall onödiggöra gud, i detta fall. Vidare så finns inget som helst som visar att gud enligt argumentet inte själv skulle börjat existera, och i så fall kräva ett extra led.



Något jag vill tillägga, som är högst relevant, är detta.
Inte ens om det kosmologiska argumentet var vetenskapligt korrekt och hållbart, så skulle det på något sätt stödja varken kristendomen eller ens monoteismen. Inget i argumentet stödjer någon form av gudsbild, monoteistisk eller polyteistisk; det finns således, i strikt mening, inte heller här något att hämta för kristendomens vetenskapliga och rationella ställning.

Nu svarar du på din egen fråga. Jag skulle kunna ge dig ett svar, men jag vill vara tydlig och specifik, så du får gärna exemplifiera, så kan vi sedan gå igenom vad som kan tänkas innebära att "utföra" och svara på huruvida Gud har gjort det

Jag är något konfunderad av dina svar i denna fråga; har du läst bibeln så känner du till guds blodiga historia i gamla testamentet. Jag tror inte att gud existerar, och således inte heller att han gjort något av detta, men frågan är enkel; gjorde gud allt som det påstås i bibeln? I så fall, varför, och var det legitim, och hur går det ihop med guds allgodhet?
Om inte, hur vet man det, om man på andra plan tillmäter bibeln sanningsvärde?



Tillägg av Nallen 2012-11-26 03:32

Tillägg; glömde föra in det när jag skrev ihop svaret.

Vad är stödet för premiss 1? I vår värld har egentligen inget de facto börjat existera; vi är alla blott konfigurationer av tidigare existerande material. Det enda som skulle kunna sägas ha börjat existera, vilket naturligtvis inte är helt klart, är i så fall universum. Finns det där en orsak dokumenterad? Inte vad vi vet; premiss 1 har inga bevis för sitt rättfärdigande.
Vidare så finns, som jag nämnt, kvantmekaniska skeenden där partiklar (för att förenkla det) börjar existera utan någon orsak.

Vad gäller premiss 2, kan man ställa vissa frågor. Om man med "universum", åsyftar det universum vi tror oss kunde spåra till big bang, så kan man godkänna formuleringen. Dock så är en av konsekvenserna med kvantmekaniken, att flera universa kan existera, och i så fall uppstår frågan; gäller det även dessa, och i så fall, var är bevisen för att dessa började existera?

Ingen status

MER
Visningsbild
P 33 Mölndal Hjälte 3 305 inlägg
0
Svar till Borttagen [Gå till post]:
"Om man ändrar på förutsättningarna för argumentet, så blir frågan en annan. I det ursprungliga argumentet gick du med på alla premisser, vilka klargjorde guds egenskaper.
Om du ändrar förutsättningarna och säger att allsmäktighet inte innebär att gud kan åstadkomma vad han så önskar, samt att allgodhet kan inkludera skapandet av en värld där varelserna som omfattas av denna allgodhet får lida obeskrivligt mycket, så uppstår en annan fråga och ett annat logiskt problem.
Den är i så fall intressant, men jag är osäker på hur du i så fall betraktar gud och guds egenskaper; han är allsmäktig, men kan inte göra det fullt tänkbara i att skapa en värld med varelser vars inre egenskaper och livsbetingelser INTE innebär krig, tortyr, pest och olycka?
Redan idag kan vi begränsade människor teoretisera, och ibland experimentera, på hur man kan alterara människans moraliska egenskaper, med substanser, utbildning, politiska system och psykologiska behandlingar. Vi kan framställa teorier om vad som gör oss lyckliga, vad som leder till krig, hur en värld kan se ut utan konflikt och olycka och varför människor begår brott.
Skulle inte den allsmäktige, allvetande och allgode guden kunna skapa en helt fredlig och lycklig värld, i så fall? Är han helt handfallen inför denna uppgift? Hur är detta möjligt? Det framstår som ett orealistiskt argument, och blir än tommare och mer problematiskt då, naturligtvis, gud själv är helt tyst och osynlig i frågan."


Jag förtydligade premisserna åt dig. Jag säger inte att jag inte ställer upp på din specifika definition, utan talar bara i vidare begrepp för att täcka in fler varianter. Om man ska koka ned ditt argument på absolut välvilligaste sätt formulerar man det som "Gud skulle på något sätt kunna göra världen bättre, varför har Gud inte gjort det?". Jag håller mig gärna på den pragmatiskt enkla nivån, men det är oundvikligt att påpeka att det kan röra sig om en semantisk eller en epistemologisk fråga; vad menar vi när vi säger "bättre" och hur får vi kunskap om var som är bättre? Om godhet definieras av Guds natur blir din invändning liksom konstig. För att lägga det på en enkel nivå; du kan inte veta om Gud hade kunnat göra världen bättre och att förutsätta det blir då ett felslut. Logiskt är det inget övertygande argument.

"Problemet är att det inte är vetenskapligt. Om jag säger att det finns 3 gudar, och att de har egenskaperna X, Y och Z, finns inget att argumentera emot, mäta, analysera eller undersöka som kan motsäga detta. Du får gärna presentera din definition av gud, men det blir lätt en meningslös excersis. Det är helt enkelt inte vetenskap, utan religion, vilket har varit min genomgående tes. "

Nåja, nu ska vi varken glömma att teologi faktiskt är vetenskap eller att klarläggandet av begreppen man diskuterar oftast är bland de viktigaste förutsättningarna för en diskussion.

"Min tes har genomgående varit den att det inte finns någon som helst vetenskaplig rationell grund att basera sin kristna tro på, så det är enligt den jag svarar på de olika delfrågorna. "

Absolut, och det får du så gärna göra. Du arbetar i uppförsbacke, så kämpa på!

"För det första, så är detta inte ett vetenskapligt argument. Att man inte skulle behöva presentera bakomliggande förklaringar, är att vända ryggen åt vetenskapen. Jag länkade till vetenskapliga publikationer som behandlar dessa frågor, där det är otänkbart att påstå att det är ett "missförstånd" att man skulle behövs bakomliggande förklaringar. Dessa verkade du helt ointresserad av."

Du skriver ofta saker i stil med "detta är inget argument" till satser som heller inte är menade som argument, varför jag är orolig för hur mycket du uppfattar av mina utläggningar. Om du faktiskt tror att en utläggning av den vetenskapliga metoden skulle vara tänkt som ett argument vet jag inte vad jag ska säga. Det är sådan metoden är, det kan du förstås kritisera och problematisera, men det är knappast vår diskussion.

"Alla premisser du använder, måste understödjas för att vara intressanta. Det finns en anledning till att man inte använder det kosmologiska gudsbeviset i vetenskapliga publikationer, nämligen detta: det är inte ett vetenskapligt argument. "

Jag måste säga att det var två mycket märkliga påståenden. Premisser behöver inte motiveras så länge man är överens om dem. Och att det kosmologiska gudsbeviset inte skulle vara vetenskapligt (relevant) tar jag som ren okunskap. Över hela jorden arbetar oerhört många akademiker med det och det råder konsensus hos både teister och ateister om att det är ett vetenskapligt argument - vilken typ av argument skulle det annars vara?

"Jag ser ett problem i att du inte verkar ta debatten på ett alltför stort allvar. Om du ens hade klickat på någon av de länkarna jag skickade, så hade du sett att just denna fråga avhandlas. Det finns massvis med debatt på det här ämnet. Oändligheten, kausaliteten, universums skapelse och relationen mellan dessa är på intet sätt avgjord.
Att universum skulle ha "börjat att existera", är inte allmänt accepterat.
Att allt som existerar har en orsak är inte allmänt accepterat.
Att det ens är logiskt möjligt med en immateriell intelligens som överskrider tid och rum, är idag endast fiktion; och ditt argument presenterade inte ett enda skäl för någon av premisserna. "


Debatter där folks argument går ut på att länka externa källor utan att tala om dem ska inte tas på alltför stort allvar. Om de dessutom är konspiratoriska nog att motsätta sig naturvetenskapliga upptäckter och logiska principer såsom att universum har börjat acceptera är anledningen desto större.

"Problemet är att denna premiss inte har något stöd vetenskapligt. Vad universums existens korrekt skall benämnas som är som sagt en öppen fråga. Vad innebär "börja att existera"? Singulariteten (vars vetenskapliga stöd och uppbyggnad inte är helt oomtvistad) skulle kunna sägas inte ha börjat existera, och i så fall onödiggöra gud, i detta fall. Vidare så finns inget som helst som visar att gud enligt argumentet inte själv skulle börjat existera, och i så fall kräva ett extra led. "

Vad du talar om då är bara en betydelseförskjutning - det är helt irrelevant vad du väljer att kalla Gud.

"Något jag vill tillägga, som är högst relevant, är detta.
Inte ens om det kosmologiska argumentet var vetenskapligt korrekt och hållbart, så skulle det på något sätt stödja varken kristendomen eller ens monoteismen. Inget i argumentet stödjer någon form av gudsbild, monoteistisk eller polyteistisk; det finns således, i strikt mening, inte heller här något att hämta för kristendomens vetenskapliga och rationella ställning. "


Självklart, det är en både riktig och viktig analys. Jag tror bestämt att jag varit tydlig med detta tidigare, men skulle någon ha missat det var det för all del omtänksamt av dig att påpeka.

"Jag är något konfunderad av dina svar i denna fråga; har du läst bibeln så känner du till guds blodiga historia i gamla testamentet. Jag tror inte att gud existerar, och således inte heller att han gjort något av detta, men frågan är enkel; gjorde gud allt som det påstås i bibeln? I så fall, varför, och var det legitim, och hur går det ihop med guds allgodhet?
Om inte, hur vet man det, om man på andra plan tillmäter bibeln sanningsvärde?"


Du ställer en väldigt stor fråga, som är jättebra och som man förstås skulle kunna skriva ett bibliotek om. När du frågar om Gud har utfört det tolkar jag det som att du ger mig de tre alternativen (1) att Gud fysiskt utfört det som bokstavligen står, (2) att texten på exempelvis ett metaforiskt plan säger något om Guds agerande, och (3) att det är lögn. Det är lätt att som Bibelförsvarare hamna i någon sorts sortering mellan (1) och (2), men jag delar inte den synen. Jag vill hävda att gränsen mellan (1) och (2) inte finns - det är inte så att "bokstavliga" tolkningar står i kontrast till exempelvis metaforiska tolkningar. Om Jesus berättar "en man hade två söner...", osv, och det fallet aldrig faktiskt ägt rum, skulle det göra innehållet mer felaktigt? Är det mindre "bibeltroget" att tolka en metafor som en metafor? Min poäng är att det bara finns tolkningar, vissa kan vara mer konkreta och andra mer abstrakta. Så när du frågar om Bibeln stämmer tror jag den gör det, däremot är svaret på huruvida Gud faktiskt utfört allt som står i GT självklart nej. En hint kan ju vara att den samligen av mytologiska historier författades av judar som inte nödvändigtvis såg Gud som allgod.

"Vad är stödet för premiss 1? I vår värld har egentligen inget de facto börjat existera; vi är alla blott konfigurationer av tidigare existerande material. Det enda som skulle kunna sägas ha börjat existera, vilket naturligtvis inte är helt klart, är i så fall universum. Finns det där en orsak dokumenterad? Inte vad vi vet; premiss 1 har inga bevis för sitt rättfärdigande.
Vidare så finns, som jag nämnt, kvantmekaniska skeenden där partiklar (för att förenkla det) börjar existera utan någon orsak. "


Det ironiska är att en så strikt materiell syn är det till och med få fysiker som har. En mugg börjar existera även om dess materia förstås bara omvandlas.

"Vad gäller premiss 2, kan man ställa vissa frågor. Om man med "universum", åsyftar det universum vi tror oss kunde spåra till big bang, så kan man godkänna formuleringen. Dock så är en av konsekvenserna med kvantmekaniken, att flera universa kan existera, och i så fall uppstår frågan; gäller det även dessa, och i så fall, var är bevisen för att dessa började existera?"

Vi utgår givetvis ifrån det universum vi känner till. Och det finns ingen som helst anledning att dra upp andra hypotetiska universum, om vi inte har mycket goda argument för att göra det.

Forum » Samhälle & vetenskap » Livsåskådningar » Religionskritik :)

Ansvariga ordningsvakter:

Användare som läser i den här tråden just nu

2 utloggade

Skriv ett nytt inlägg

Hej! Innan du skriver om ett potentiellt problem så vill vi påminna dig om att du faktiskt inte är ensam. Du är inte onormal och världen kommer inte att gå under, vi lovar! Så slappna av och gilla livet i några minuter - känns det fortfarande hemskt? Skriv gärna ner dina tankar och frågor, vi älskar att hjälpa just dig!

Den här tråden är äldre än Rojks drömtjej!

Det senaste inlägget i den här tråden skrevs för över tre månader sedan. Är du säker på att du vill återuppliva diskussionen? Har du något vettigt att tillföra eller passar din fråga i en ny tråd? Onödiga återupplivningar kommer att låsas så tänk efter en extra gång!

Hjälp

Det här är en hjälpruta

Här får du korta tips och förklaringar om forumet. Välj kapitel i rullningslisten här ovanför.

Rutan uppdateras automagiskt

När du använder funktioner i forumet så visas bra tips här.


Annons
Annons
Annons
Annons