Svar till Tildaa [
Gå till post]:
Okej, nu gör vi så här: du försöker att ta del av det här inlägget så blir det lite enklare för dig.
Grundtanken går ut på att man ska få så många personer som möjligt att få den maximala lyckan. Man gör detta genom att minska våran lycka - eftersom det inte skulle gå annars eftersom vi skulle roffa åt oss näst intill allt, för att sedan ge bara en liten del till de riktigt behövande - och istället höja deras lycka. ("deras" refererar till de som har mindre lycka än genomsnittet.)
Om handling x ger en person y mer lycka, medan det ger två personer 2y mindre lycka, så ska man inte göra handlingen eftersom genomsnittslyckan hos dessa personer minskar. Om en handling däremot gör så att två personer får 2y mer lycka och en person får y mindre lycka, så kan man motivera handlingen eftersom den ökar lyckan hos dessa personer.
Detta går även att applicera på flera människor. Om det krävs att hela Sveriges, eller västvärldens befolkning för den delen, måste offra nästan all sin lycka, för att göra så att dubbelt så många människor blir dubbelt så lyckliga som vi var, då är det värt det.
Det är alltid värt det när man går plus i lyckan av en handling, även om vissa personer kanske tycker att det är "moraliskt" fel, till exempel ett mord eller liknande.
Fri invandring är ett bra sätt då man tar in folk från länder där de har en otroligt låg lycka, till ett land som har väldigt väldigt hög mängd lycka. Om man sedan sänker våran (landets) lycka för att öka deras (invandrarnas) lycka, utan att sänka medellyckan, så är alltså fri invandringen värd det.
Låt oss ta ett exempel som någon ignorant person lyckades misstolka helt i den här tråden: person A och person B lever i olika länder. Person A lever i Sverige och person B lever i något fattigt land. Person B invandrar hit. För att det hela ska funka så måste självklart alla arbeta, om inte alla gjorde det så skulle det ju snarare vara ett bidragssamhället, något detta inte är. Person A har väldigt lite lycka, men jämfört med person B så är hans lycka otroligt stor. När person B kommer hit kommer således person A att få arbeta för att öka person Bs lycka, men bara till att de ligger i balans. Person A arbetar endast tills att person A och B ligger i balans i varandra, sedan så kommer de inte behöva arbeta för att de ska öka varandras lycka. Om någon av dem dimper ner på mindre lycka än den andre så ska den andre arbeta för att få upp den igen.
Det ska alltid råda balans. Det är det enda rätta.
Lite "wall-of-text" kanske, men det förklarar hur det funkar.
Jag tror väldigt många har missuppfattat balansen i det hela. Vi ska inte arbeta ihjäl oss och sänka oss tills vi dör bara för att rädda tre stycken fattiga somalier som inte orkar arbeta, detta handlar om att vi ska invandra några miljoner personer som sedan ser till att det blir balans i systemet. När denna balans i systemet är uppnådd så kommer det gå mycket enklare att höja standarden än om man skulle låta de redan lyckliga bli ännu lyckligare medan de olyckliga blir olyckliga i sina dåliga länder.
Ingen status
