BUP är skit.
kärringar som vill veta saker om ens liv.
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!
Annons
Mitt ex har gjort två stora försök att ta sitt liv. Givetvis har jag varit med om varenda en, ringt ambulansen och stöttat henne... Nu sitter hon instängd på psyket, igen :'>
Svar till Sandrapunktse [Gå till post]:
Vissa är totalt körda i huvudet, jag vet, men det är smällar man får ta om man vill börja må bättre...
Vissa är totalt körda i huvudet, jag vet, men det är smällar man får ta om man vill börja må bättre...
www.woozy.tk | www.woozy.blogg.se
Svar till Woozy [Gå till post]:
Det hoppas jag med. Det är jobbigt att se en person fast besluten att göra någonting för att den tror något annat, bilden av allt är ju helt annorlunda för personen. Så det är inte lätt att övertala en självmordsbenägen för något. Hon fick grymt starka mediciner, men hon tyckte inte att det hjälpte. Så nu ska dem testa elbehandling, å vi får se om hon blir mer normal :p
Det hoppas jag med. Det är jobbigt att se en person fast besluten att göra någonting för att den tror något annat, bilden av allt är ju helt annorlunda för personen. Så det är inte lätt att övertala en självmordsbenägen för något. Hon fick grymt starka mediciner, men hon tyckte inte att det hjälpte. Så nu ska dem testa elbehandling, å vi får se om hon blir mer normal :p
haha, jo. det är ju lätt att börja må bättre om det sitter tre gamla tanter 60+ och vill höra allt. sen när man berättat allt så ska man berätta om för dom inte uppfattade det man sa. jovars, det hjälper. man blir skitglad och mår bättre (Y)!
Svar till Novorutin [Gå till post]:
Elchocker har jag aldrig behövt men min Psykolog ville hypnotisera mig :S ingen aning om varför, men enligt henne skulle jag "få nya banor i hjärnan" :S råskumt..
Elchocker har jag aldrig behövt men min Psykolog ville hypnotisera mig :S ingen aning om varför, men enligt henne skulle jag "få nya banor i hjärnan" :S råskumt..
Svar till Sandrapunktse [Gå till post]:
Då har du haft otur att få sådana kärringar.. Men nu har du ju mig ;) haha :)
Då har du haft otur att få sådana kärringar.. Men nu har du ju mig ;) haha :)
www.woozy.tk | www.woozy.blogg.se
Svar till Sandrapunktse [Gå till post]:
Men det är ju det som är problemet, får man nya personer hela tiden så hinner man ju inte börja lita på någon, därför man inte kan öppna sig...
Jag har haft samma i 5 år, och nu litar jag nog på henne för att kunna berätta om jag mår dåligt, dem har sagt att dem ska byta flera gånger men då har jag bett dem dra åt helvete och sagt att jag kommer sluta gå där isf.. Du måste sätta hårt mot hårt..
Men det är ju det som är problemet, får man nya personer hela tiden så hinner man ju inte börja lita på någon, därför man inte kan öppna sig...
Jag har haft samma i 5 år, och nu litar jag nog på henne för att kunna berätta om jag mår dåligt, dem har sagt att dem ska byta flera gånger men då har jag bett dem dra åt helvete och sagt att jag kommer sluta gå där isf.. Du måste sätta hårt mot hårt..
www.woozy.tk | www.woozy.blogg.se
bara det att jag inte fattar vad det hjälper att snacka med folk. dom vet inget om mig, det ska dom inte göra heller. BUP ÄR SKIT.
Måste först och främst säga att jag tycker att det var väldigt starkt av dig att skriva det första inlägget. Jag var också.. Nej, jag tänker inte säga deprimerad, för jag fick aldrig någon diagnos. Men jag var allt annat än lycklig tidigare. Tänkte ta livet av mig två gånger, men jag kan inte säga att jag försökte. Jag vågade inte, men det var bara rädslan som fick mig att låta bli.
Och mjo, det blev helt otroligt sjukt mycket bättre i samband med att jag började gymnasiet, men jag är ändå långt ifrån att våga säga något i stil med att "nu är allt bra".
Hur som helst - det jag ville säga var: otroligt bra tråd!
Och mjo, det blev helt otroligt sjukt mycket bättre i samband med att jag började gymnasiet, men jag är ändå långt ifrån att våga säga något i stil med att "nu är allt bra".
Hur som helst - det jag ville säga var: otroligt bra tråd!
Svar till Sandrapunktse [Gå till post]:
Men anledningen till att du ska berätta saker är ju att dem Vill hjälpa dig, Dem kan hjälpa dig om Du bara öppnar dig!
Men för att du ska öppna dig måste du kunna lita på han/hon...
Men anledningen till att du ska berätta saker är ju att dem Vill hjälpa dig, Dem kan hjälpa dig om Du bara öppnar dig!
Men för att du ska öppna dig måste du kunna lita på han/hon...
Svar till Lintu [Gå till post]:
Då hade du tur att rädslan hindrade dig, ångesten man får efter ett misslyckat självmordsförsök är otroligt tung...
Då hade du tur att rädslan hindrade dig, ångesten man får efter ett misslyckat självmordsförsök är otroligt tung...
www.woozy.tk | www.woozy.blogg.se
Svar till Woozy [Gå till post]:
Jo, jag antar det, men å andra sidan kände jag mig så jävla fail för att jag inte vågade ens försöka. However, det är ett annat kapitel i mitt liv än det jag är i nu.
Jo, jag antar det, men å andra sidan kände jag mig så jävla fail för att jag inte vågade ens försöka. However, det är ett annat kapitel i mitt liv än det jag är i nu.
Svar till Sandrapunktse [Gå till post]:
Att säga att BUP är skit är som att säga att du aldrig har varit där. Klart att det finns skit som med allt annat. Men många som arbetar där är väldigt bra och kreativa i deras arbete.
Jag har själv varit hos några och de har varit väldigt bra.
Att säga att BUP är skit är som att säga att du aldrig har varit där. Klart att det finns skit som med allt annat. Men många som arbetar där är väldigt bra och kreativa i deras arbete.
Jag har själv varit hos några och de har varit väldigt bra.
Svar till Woozy [Gå till post]:
Otrolige tung skulle jag inte säga men det är väl en liten misslyckad del av ens liv. Dock tycker jag det är ganska patetiskt att misslyckas att ta sitt liv.
Otrolige tung skulle jag inte säga men det är väl en liten misslyckad del av ens liv. Dock tycker jag det är ganska patetiskt att misslyckas att ta sitt liv.
Sen tänkte jag säga som jag alltid gör: Depression går inte att bota.
Fuck off!
jag HAR berättat allt för dom. dom kan inte göra något åt det iaf?
kolla vad jag skrev till Woozy.
Svar till Sandrapunktse [Gå till post]:
Du säger att BUP är skit sen att de är lite bättre och sen att de är skit?
Du säger att BUP är skit sen att de är lite bättre och sen att de är skit?
Fuck off!
Svar till DJAzoicer [Gå till post]:
Där har du fel på flera olika punkter, enligt mig.
Det varierar från person till person om det är tungt eller inte att misslyckas med att ta sitt liv, det lämnar ärr, kanske inte på utsidan, men på insidan, det är saker man får leva med resten av sitt liv, så det är inte precis bara tugga och gå vidare.
Gällande att depressioner inte går att bota så går det visst, vill man verkligen bli bra och har rätt stöd så går det, medicinerna botar en inte, dem hjälper en bara på traven, om man vill bli botad måste man själv jobba otroligt hårt..
Där har du fel på flera olika punkter, enligt mig.
Det varierar från person till person om det är tungt eller inte att misslyckas med att ta sitt liv, det lämnar ärr, kanske inte på utsidan, men på insidan, det är saker man får leva med resten av sitt liv, så det är inte precis bara tugga och gå vidare.
Gällande att depressioner inte går att bota så går det visst, vill man verkligen bli bra och har rätt stöd så går det, medicinerna botar en inte, dem hjälper en bara på traven, om man vill bli botad måste man själv jobba otroligt hårt..
www.woozy.tk | www.woozy.blogg.se
va?
jag har aldrig sagt att de är "lite bättre"?
BUP är skit. det var vad jag sa.
Jag har periodvis varit deppig sen 5e klass. jag har tankar på att hoppa ut framför tåget eller ta överdos av någon medicin. jag har varit mobbad sen klass 2 el 3. det pågår än fast ute på internet. alla ger mig skulden och ingen vill lysna på mig. jag sitter hemma 24/7 och kollar på tv eller spelar pcspel. skolan märker inget och hjälper mig inte. Jag har börjat skära mig i armen pga det. jag tycker att det var bra att du fick hjälp och sluta må dåligt! Grattis dig!
Ingen status
Svar till Woozy [Gå till post]:
Depression är en sjukdom som inte går att bota. De har NÄSTAN hittat en bakterie som kan få igång kroppens "lyckopiller" men det är långt ifrån ett fungernade verktyg än så länge så nej, det går inte att bota.
Dock går det att må bättre men det är stor skillnad, en person som lider av depression kommer alltid att ha det.
Depression är en sjukdom som inte går att bota. De har NÄSTAN hittat en bakterie som kan få igång kroppens "lyckopiller" men det är långt ifrån ett fungernade verktyg än så länge så nej, det går inte att bota.
Dock går det att må bättre men det är stor skillnad, en person som lider av depression kommer alltid att ha det.
Fuck off!
Tror den här tråden behvödes, dels för att uppmana folk till att söka hjälp men sen verkar de urarta sig i en tråd där folk skriver om sina problem och de är bra, inte för att deppa eller nå men bara för att få ut de sen väljer man om man vill läsa eller inte, kjanske finns nån vänlig själ som vill ge hjälp till någon.
Funderar på att själv bidra, kan dra de lite kort eftersom ajg har lektion nu och har en hök bakom mig så drar jag lite snabbt bara.
Från början har jag aldrig varit en omtyckt unge, alltså i skolan/dagis och liknande har aldrig haft nån riktig kompis (har dock de nu men de kommer senare), min mamma var alltid konstig, skällde ut mig, lite lätt misshandel förekom från henne, min pappa jobbade mest natt och visste väl inte så mycke vad som förekom.
Ibland flyttade pappa och mamma ifrån varandra just för att hon var som hon var, men jag förstod praktiskt taget ingenting då och trodde ju att alla mammor var som hon.
Senare flyttade vi, till en liten by jag kom som en stadsbo (dvs fjortis) och alla bara stirrade på mig, fick till slut några kompisar och under den tiden råkade ajg även ut för en olycka så jag slet sönder hela knät (menisken, ledbandet allting i vänster knä), fick operera mig ett x antal gånger, men blev aldrig bättre tillslut blev de lite bättre men då fick jag istället reumatism (sjukdom som gör att man har ont i, i stort sett, alla leder. Handlar om ledvätska mycke, att den tar liksom slut så kan inte böja leder och liknande) detta var i 3an och jag har nu sen dess tagit morfintabletter (tramadol/tiparol) varje dag sen dess och de har självklart tagit stryk på lever, mage och liknande så har även haft mycke problem med det.
När allt var som värst, mina kompisar svek mig som jag hunit få, jag satt i rullstol, och min morsa var fortfarande störd (men vi bodde tsm då i familjen) så hade jag en pojkvän som även varf min i stort sett enda kompis men han dog, vi var 11 år och då dog han i cancer, jag var på hans begravning och viod hans grav väldigt ofta och de tog jävligt hårt på mig.
Hgär fick ajg även mitt första magsår (var 11)
Saker började ornda upp sig, mina kompisar (hade 2 kompisar som var syskon som ajg hängde mycke med) som hade inte så bra intryck på mig så testade både de ena och de andra och gjorde mycke dumma saker, dom flyttade när ajg började 7an.
I 7an och 8an bytte jag skola, började högstadiet, jag blev mobbad under de två åren, mobbnigen slutade upp i 9an, alltså sista året på den skolan.
I 8an blev min mamma allt konstigare, pappa jobbade natt- och dagpasset, de var en kväll 12 decemer, innan Lucia alltså jag satt fortfarande i rullstol, var en kväll min mamma var konstig som vanlig, jag satt och gjorde läxor hon sa att hon skulle vila och att hoin itne ville bli störd för hon var trött.
Jag lydde naturligtvis och störde henne inte, senare kommer ett par kompisar till familjen (dom bor i samma by) inrusande in i huset "THERESE, HUR MÅR DIN MAMMA?!?!" Jag sa att hon mår nog bra, men hon ligger och vilar, dom lyssnade inte poch bara sprang ini sovrummet där låg hon medvetslös och hade tagit massa tabletter för att ta sitt liv, amublansen kom och jag fick sitta hela natten och vänta på att få beskedet om hon kommer överleva eller inte.
Jag kommer in i hennes sal tillslut, där ligger hon så hjälplös, med kol runt hela munnen från magpumpningen och de enda hon gör är att skylla på mig och säga att de är mitt fel och så fortsätter de.
Hon blir instängd på sluten enhet på psyket och hemlighet efter hemlighet kommer fram, hon har varit otrogen med killen (han som kom in dagen hon försökte ta sitt liv som vi trodde var vänner till familjen) och de kommer fram att hon har även psykiska sjukdomar; mano-deppressiv, borderline & schitzofren.
Pappa och mamma skiljer sig och jag bor kvar med pappa i huset, avbryter kontakten med min mamma och så är de ännu.
Men onda saker bär med sig goda saker brukar man väl säga och så även i de här fallet, jag hittar mina riktigt vänner som fortfarande är mina bästa vänner och jag mår ganska bra.
Problem jag har nu kommer och går, som kärleksproblem och liknande men allt känns bättre men jag har diagnosen att jag är deprimerad, och de kommer i perioder så såklart de inte är bra och jag saknar min mamma väldigt mycke som jag inte hört av på två år ungefär men samtidigt vet ajg att de är bäst så.
Det ska väl vara allt, eller allt och allt långt ifrån allt, men i stora drag är de nog de mesta.
Som tur är har jag min älskade pappa, som jag alltid kommit bra överens med och gör än, jag har mina 2 närmsta kompisar (har mågna andra också men 2 som ajg verkligenverkligenverkligen inte skulle klara mig utan) och dom betyder mer än allt för mig, och jag har min släkt på pappas sida (släkten på mammas sida hatar mig efter att jag tydligen "sårat" mamma.) och släkten på pappas sida är helt underbara, vi har verkligen kul tillsammans i släkten vi är som ett kompisgäng mer än släkt.
Funderar på att själv bidra, kan dra de lite kort eftersom ajg har lektion nu och har en hök bakom mig så drar jag lite snabbt bara.
Från början har jag aldrig varit en omtyckt unge, alltså i skolan/dagis och liknande har aldrig haft nån riktig kompis (har dock de nu men de kommer senare), min mamma var alltid konstig, skällde ut mig, lite lätt misshandel förekom från henne, min pappa jobbade mest natt och visste väl inte så mycke vad som förekom.
Ibland flyttade pappa och mamma ifrån varandra just för att hon var som hon var, men jag förstod praktiskt taget ingenting då och trodde ju att alla mammor var som hon.
Senare flyttade vi, till en liten by jag kom som en stadsbo (dvs fjortis) och alla bara stirrade på mig, fick till slut några kompisar och under den tiden råkade ajg även ut för en olycka så jag slet sönder hela knät (menisken, ledbandet allting i vänster knä), fick operera mig ett x antal gånger, men blev aldrig bättre tillslut blev de lite bättre men då fick jag istället reumatism (sjukdom som gör att man har ont i, i stort sett, alla leder. Handlar om ledvätska mycke, att den tar liksom slut så kan inte böja leder och liknande) detta var i 3an och jag har nu sen dess tagit morfintabletter (tramadol/tiparol) varje dag sen dess och de har självklart tagit stryk på lever, mage och liknande så har även haft mycke problem med det.
När allt var som värst, mina kompisar svek mig som jag hunit få, jag satt i rullstol, och min morsa var fortfarande störd (men vi bodde tsm då i familjen) så hade jag en pojkvän som även varf min i stort sett enda kompis men han dog, vi var 11 år och då dog han i cancer, jag var på hans begravning och viod hans grav väldigt ofta och de tog jävligt hårt på mig.
Hgär fick ajg även mitt första magsår (var 11)
Saker började ornda upp sig, mina kompisar (hade 2 kompisar som var syskon som ajg hängde mycke med) som hade inte så bra intryck på mig så testade både de ena och de andra och gjorde mycke dumma saker, dom flyttade när ajg började 7an.
I 7an och 8an bytte jag skola, började högstadiet, jag blev mobbad under de två åren, mobbnigen slutade upp i 9an, alltså sista året på den skolan.
I 8an blev min mamma allt konstigare, pappa jobbade natt- och dagpasset, de var en kväll 12 decemer, innan Lucia alltså jag satt fortfarande i rullstol, var en kväll min mamma var konstig som vanlig, jag satt och gjorde läxor hon sa att hon skulle vila och att hoin itne ville bli störd för hon var trött.
Jag lydde naturligtvis och störde henne inte, senare kommer ett par kompisar till familjen (dom bor i samma by) inrusande in i huset "THERESE, HUR MÅR DIN MAMMA?!?!" Jag sa att hon mår nog bra, men hon ligger och vilar, dom lyssnade inte poch bara sprang ini sovrummet där låg hon medvetslös och hade tagit massa tabletter för att ta sitt liv, amublansen kom och jag fick sitta hela natten och vänta på att få beskedet om hon kommer överleva eller inte.
Jag kommer in i hennes sal tillslut, där ligger hon så hjälplös, med kol runt hela munnen från magpumpningen och de enda hon gör är att skylla på mig och säga att de är mitt fel och så fortsätter de.
Hon blir instängd på sluten enhet på psyket och hemlighet efter hemlighet kommer fram, hon har varit otrogen med killen (han som kom in dagen hon försökte ta sitt liv som vi trodde var vänner till familjen) och de kommer fram att hon har även psykiska sjukdomar; mano-deppressiv, borderline & schitzofren.
Pappa och mamma skiljer sig och jag bor kvar med pappa i huset, avbryter kontakten med min mamma och så är de ännu.
Men onda saker bär med sig goda saker brukar man väl säga och så även i de här fallet, jag hittar mina riktigt vänner som fortfarande är mina bästa vänner och jag mår ganska bra.
Problem jag har nu kommer och går, som kärleksproblem och liknande men allt känns bättre men jag har diagnosen att jag är deprimerad, och de kommer i perioder så såklart de inte är bra och jag saknar min mamma väldigt mycke som jag inte hört av på två år ungefär men samtidigt vet ajg att de är bäst så.
Det ska väl vara allt, eller allt och allt långt ifrån allt, men i stora drag är de nog de mesta.
Som tur är har jag min älskade pappa, som jag alltid kommit bra överens med och gör än, jag har mina 2 närmsta kompisar (har mågna andra också men 2 som ajg verkligenverkligenverkligen inte skulle klara mig utan) och dom betyder mer än allt för mig, och jag har min släkt på pappas sida (släkten på mammas sida hatar mig efter att jag tydligen "sårat" mamma.) och släkten på pappas sida är helt underbara, vi har verkligen kul tillsammans i släkten vi är som ett kompisgäng mer än släkt.
Ingen status
jo, dom har satt in BUP på mig sen långt tillbaka av många anledningar.
jag har då inte mått bättre av det.
som ett exempel då kan jag berätta en händelse även fast jag hatar att snacka om det här inför folk som inte behöver bry sig.
för några år sen så var det riktigt illa mellan mig och min pappa.
jag ville inte bo där eftersom det helt enkelt var för jobbigt och jag kom bara till skada av det. ni kan ju gissa vad som hände där?
iaf så tyckte min pappa att det var något fel på mig och kopplade in BUP så dom skulle prata med mig och så skulle vi tillsammans komma överrens om hur vi skulle gåtillväga med allt. jovisst, lät bra tyckte jag också.
vet du vad kärringarna där gör? jo, dom sitter och ska övertala mig till att flytta upp dit, försöka igen. tro på att allt är annorlunda.
ändå visste dom hela bakgrunden (för den hade jag berättat med hjälp av min mamma). ändå, ändå så skulle dom övertala mig till det.
dom visste att jag försökt många gånger. ändå sitter dom där kärringarna på sina feta arslen och ska övertala mig. är det bra barnvård?
nej, det kan ALLA hålla med om. dom har ingen rätt att göra så mot ett barn.
ja, det vart kluddigt. men jag orkar inte direkt fixa till det. om ni ursäktar.
Svar till Sandrapunktse [Gå till post]:
Det är fortfarande idiotiskt att säga att BUP är värdelöst då de knappast är det. Även då alla korkade idioter som vill få uppmärksamhet säger att de är dåliga.
Det är fortfarande idiotiskt att säga att BUP är värdelöst då de knappast är det. Även då alla korkade idioter som vill få uppmärksamhet säger att de är dåliga.
Fuck off!
du frågade hur jag fått min uppfattning om det. då får du också ta emot svaret.
men lät det som en okej behandling av ett barn?
tycker du det är ju ju helt körd själv.
men en vanlig psykolog är bättre då dom tar emot och respekterar människor bättre.
Tillägg av Sandrapunktse 2008-05-14 14:12
och jag är självklart ute efter uppmärksamhet. det är ju jättebra att folk tror det. dom tror helt rätt. lägg märke till ironin?
och jag är självklart ute efter uppmärksamhet. det är ju jättebra att folk tror det. dom tror helt rätt. lägg märke till ironin?
Svar till Sandrapunktse [Gå till post]:
Jag frågade inte hur du fått din uppfattning om det i sig, men men skit samma.
Jag frågade inte hur du fått din uppfattning om det i sig, men men skit samma.
Fuck off!
Svar till Sandrapunktse
Okej, då kvar står min fråga. Varför är BUP skit?
det var din fråga. och jag förklarade. BUP är skit därför dom inte behandlar barn och ungdomar som dom borde.
Okej, då kvar står min fråga. Varför är BUP skit?
det var din fråga. och jag förklarade. BUP är skit därför dom inte behandlar barn och ungdomar som dom borde.
Svar till Sandrapunktse [Gå till post]:
Kontakta mig privat via GB, vill berätta en grej som jag endast vill att du skall se..
Kontakta mig privat via GB, vill berätta en grej som jag endast vill att du skall se..
www.woozy.tk | www.woozy.blogg.se
Svar till Sandrapunktse [Gå till post]:
Det där är dock bullshit. Jag känner väldigt många som har fått det mycket bättre av att gå till BUP. Just för att du gnäller om att du har träffat några få som inte riktigt har varit dig till hjälp gör inte BUP i sig till skit.
Det där är dock bullshit. Jag känner väldigt många som har fått det mycket bättre av att gå till BUP. Just för att du gnäller om att du har träffat några få som inte riktigt har varit dig till hjälp gör inte BUP i sig till skit.
Fuck off!
Svar till DJAzoicer [Gå till post]:
Det är sant, jag har oxå blivit bättre, men det är inte BUP som gjort mig till den jag är idag, det är allt stöd jag fått av mina nära och kära..
Det är sant, jag har oxå blivit bättre, men det är inte BUP som gjort mig till den jag är idag, det är allt stöd jag fått av mina nära och kära..
www.woozy.tk | www.woozy.blogg.se
BUP hjälper bara familj och vänner att se vad som har hänt och för att hjälpa dem att hjälpa dig.
Fuck off!
Forum » Livet » Självmordsbenägen? Några råd.
Ansvariga ordningsvakter:
Användare som läser i den här tråden just nu
1 utloggadSkriv ett nytt inlägg
Hej! Innan du skriver om ett potentiellt problem så vill vi påminna dig om att du faktiskt inte är ensam. Du är inte onormal och världen kommer inte att gå under, vi lovar! Så slappna av och gilla livet i några minuter - känns det fortfarande hemskt? Skriv gärna ner dina tankar och frågor, vi älskar att hjälpa just dig!