Den här tråden kanske egentliga ska ligga i någon annan del av forumet men jag tror den får bäst respons här. Om den passar bättre någon annanstans så hojta till så flyttar jag den.
Religionsfriheten betraktas av många idag som en självklarhet utan att vi egentligen reflekterar över vad den faktiskt innebär eller vad den fyller funktion. Det debatteras ibland eller iaf kring problematiken kring det hela men det är sällan någon politiker säger att religionsfriheten bör avskaffas. Jag tycker den ska göra det då den inte fyller någon funktion.
I den svenska grundlagen anges i regeringsformens andra kapitel att vi alla har rätt till yttrandefrihet, informationsfrihet, mötesfrihet, demonstrationsfrihet, föreningsfrihet och religionsfrihet.
Redan här tycker jag att man ser att det är överflödigt med en egen lag kring religionsfriheten. Rätten att tycka/tro vad man vill, rätten att samlas kring sin tro och utföra vissa ceremonier skyddas redan av de övriga lagarna.
Så vad menas med religionsfrihet eller snarare vad borde det menas med religionsfrihet och varför behöver religiöst troende större friheter än icketroende?
Det finns en del problem kring religionsfriheten också. Ett problem är att den ofta är logiskt inkonsekvent. Enligt till exempel den romersk-katolska religionen är det föräldrars religiösa plikt att uppfostra sina barn i den katolska tron så att de blir troende praktiserande katoliker. De mänskliga rättigheterna ger genom religionsfriheten dessa föräldrar rätt att efterleva sin religiösa plikt. Enligt samma deklaration är dock barn jämbördiga rättssubjekt. Barn äger alltså en egen rätt till religionsfrihet som ger dem rätten att inte påtvingas den katolska tron eller dess ceremonier.
Ni ser själva vad som är felet här.
Ett annat exempel är ingrepp som sker på barns kroppar pga. religion.
DN debatt hade ganska nyligen en intressant artikel om omskärelse av små pojkar. Vid omskärelse blir barn återigen påtvingad religiös tillhörighet av sina föräldrar, är det vi menar med religionsfrihet?
http://www.dn.se/debatt/darfor-maste-regeringen-stoppa-omskarelse-av-pojkar"Utöver ett ställningstagande för vuxna människors religionsutövning intar rapporten en relativiserande hållning med avseende på kulturella uttryck;
”Det kan finnas en intressekonflikt mellan barnets självbestämmande och föräldrarnas tro och övertygelse. Det är dock en värderingsfråga. Den här konflikten är beskriven utifrån västeuropeisk eller kristen diskurs. För grupperna judar och muslimer finns det inte någon sådan intressekonflikt. Det är i barnets intresse att bli en del av familjens tro och tradition.”
Socialstyrelsens resonemang missar helt barnkonventionens intentioner då det utgår från att barn som råkar födas in i en judisk eller muslimsk familj inte kan tänkas motsätta sig föräldrarnas tro och kulturella praxis.
Utifrån deras argumentation har barn som fötts in i en ”icke-västeuropeisk kontext” varken självbestämmande eller individuella rättigheter. Endast kollektivet har betydelse. Deras kroppsliga integritet är dessutom villkorad. Kristna och västeuropeiska barn betraktas däremot i rapporten som individer som potentiellt kan ha en intressekonflikt med föräldrarna i denna fråga.
Ponera att Socialstyrelsen får in ett fall där ett par föräldrar tillhör en religiös rörelse som vill skära bort öronsnibbarna på sina nyfödda barn. Anta att de hänvisar till sin trosövertygelse inom denna religiösa rörelse och bifogar ett citat från rörelsens heliga bok som säger; ”Omforma öronen på era barn som ett tecken på ert förbund med Gud.”
På vilka grunder kan Socialstyrelsen neka dessa föräldrar möjligheten att utöva sin religion på barnet och samtidigt tillåta muslimer och judar att utöva sin religion på sina barn? Det vore diskriminerande av Socialstyrelsen att bara låta muslimer och judar hänvisa till religion vid märkning av sina barn. Det enda rimliga är följaktligen en nolltolerans mot icke-medicinskt motiverade ingrepp på barn."Visst måste väl ändå barnens kroppsliga integritet och individuella rättigheter väga tyngre än en av föräldrarna påtvingad kollektivistisk identitet?
Att ens det kan bli en diskussion kring det i ett land påstår sig vara sekulärt är minst sagt besynnerligt enligt mig.
Frågan är också om vi idag har någon verklig religionsfrihet?
Saker och ritualer som inte har stöd i annan lagstiftning skulle inte heller godtas juridiskt i religionsfrihetens namn. Kvinnlig könsympning är t.ex. förbjudet idag och accepteras inte även om någon vill hänvisa till religionsfriheten. Det samma gäller även blodtransfusion som enligt Jehovas vittnen är förbjudet. Om ett barn var i behov av det så skulle de religiösa påbuden få backa för den sekulära lagstiftningen.
Vad fyller religionsfriheten för funktion om den ändå inte får något eget utrymme utöver vad som ryms i den övriga lagtexten?
Det finns fler exempel på problematik kring religionsfriheten som lag men jag tror det här räcker här räcker för att vi ska kunna föra en diskussion kring det hela. Frågeställningarna har ni i texten.